En åker på Rödön. Vaksala kyrka i Uppsala. Vad är sambandet? På åkern står en sten med knappt läslig inskription – "På denna plats föddes Med. Professorn C. Zetterström 16/5 1767". På Vaksala kyrkogård hittar man inne bland fyra åldriga lindar en sten med inskriptionen "Med. Professor Carl Zetterström 1767-1829".

Sackléns Läkarehistoria trycktes 1822-24, alltså medan Zetterström levde, där står: Dokt. Carl Zetterström. Medic. Theoret. et Practicae Professor. Föddes uti Neder-By i Rödöns Socken i Jemtland d. 16 Maj 1767. Fadren var Ryttaren Nils Säterström och modern Carin Carlsdotter. Då de föremål som ständigt omgifva och sysselsätta barnens uppmärksamhet, befunnits hafva så mycken rigtning af deras böjelse och fallenhet, så bör anmärkas att på Hemmanet Nederby, Prostinnan Tidemans Enkesäte, der Prof. Zetterström tillbragte sina barnaår, var sammanfördt det största bokförråd i Jemtland.

Föräldrarna fick av prosten Tideman ett stycke mark, där de uppförde ett torpställe – där stenen nu står. Några hundra meter därifrån hittar vi fortfarande Jämtlands kanske största bestånd av guckusko och orkidén flugblomster.

Centrum för Jämtland var Frösön, och där fanns sedan 1600-talet den enda utbildningsanstalten, Frösö trivialskola vid Stocke. Kvar från skoltiden finns lärarbostället. Finansieringen av skolan kom delvis från del av tionden från landskapen Jämtland och Härjedalen. En översikt i variationerna i intaget ger den sociala situationen i ett nötskal. Efter dåliga skördeår sjönk elevantalet för att stiga efter lyckad skörd.

Tolv år gammal fick Carl Säterström 1779 börja skolan. Bland berömda elever från skolan finns astronomen Per Wargentin, biskopar, landshövdingar hovmålare och just Zetterström – han tog den stavningen längre fram i studierna. 1786 fortsatte han till gymnasiet i Härnösand. Han gick där ut som primus, något som kallades gymnasiearcha och medförde att han av rektor fick viatici-brev, innebärandes fullmakt att i hem- och grannsocknarna gå från gård till gård och anhålla om bidrag till universitetsstudier.

Till Uppsala kom han våren 1789. Föräldrarna hade förstås hoppats se honom bli präst. Han avlade också först teologexamen. Dagen i Uppsala började alltid med vedsågning. Efter ett år genomgick han latinskt stilprov för den medicinska graden och blev sedan medicofilosofie kandidat. För att klara ekonomin var han ett tag informator på Hargs bruk, sedan kom han till Stockholm som informator åt en känd stockholmsläkares söner, Henrik Gahn, som kom att betyda mycket för honom. Han bodde i ett hus vid Kungsträdgården – där bodde också skalden Johan Henrik Kjellgren. Under stockholmstiden fortsatte han sina medicinstudier genom att bevista föreläsningar och demonstrationer vid Kongl. Serafimerlazarettet. Från 1793 och ända fram till sin död förde han dagbok – delvis på latin.

1794 fick Zetterström en idé som sedan kom att sysselsätta honom mycket. Läkarna på landsbygden var få eller obefintliga. Jämtlands förste läkare, Per Rissler, tillträdde 1812. I stället fanns det helt okunniga kvacksalvare. För att råda bot på detta menade Zetterström att blivande präster i sin utbildning skulle ha ett inslag av medicinarutbildning, så kallad prest-medicin, ett förslag som delvis kom att genomföras. Han var vid den här tiden inställd på att komma tillbaka till Jämtland och eftersom där inte fanns någon läkartjänst hade han avancerade planer på att viga sig till präst.

1795 tog Zetterström kemisk- och farmaceutexamen. 1796 medicine kandidat, 1797 medicine licentiat med cum laude i huvudbetyg – firat med punschkalas. Samma år disputerade han från professor Acrels institution på en avhandling – de Hemorrhoea – om blödningar. Avhandlingen återfinns i läkarsällskapets bibliotek. Den är författad av Carolus Zetterström, kunglig stipendiat från Jämtland. Den var tillägnad hans välgörare Henrik Gahn, den är givetvis skriven på latin – säkert utan inblandning av någon översättare. Den upptar ett femtontal fallbeskrivningar, huvudsakligen ur litteraturen och en sammanfattande del. Själva doktorspromotionen saboterade Zetterström. Han ansåg att promotionsavgiften, 66 riksdaler, var för hög – han tyckte bland annat att skott, musik och konfekt, som serverades i kyrkan kunde utgå. Salutavgiften var länge tre riksdaler. I stället låg han promotionsdagen i gröngräset vid Skokloster med en bok.

Efter disputationen återvände han för en period till Stockholm och när han kom dit upplevde han något märkligt – i sekler hade den civiliserade mänsklighetens manliga hälft vandrat omkring i knäbyxor och långstrumpor. Nu fick han till sin förundran se karlar klädda i långbyxor. Till råga på allt hade de också klippt av sig hårflätan. Han tjänstgjorde på Serafimerlasarettet på Kungsholmen under den berömde Olof Acrel – bror till uppsalaprofessorn och svensk kirurgis fader. Han hjälpte till i anatomiundervisningen – en elev hette Jöns Jacob Berzelius. Han umgicks på sin fritid med konstnärer som Elias Martin, Masreliez och skulptören Sergel. Menyn vid träffarna var något originell – ofta öl och våfflor. En gång skriver han att man rumlade om på källaren Hamburg med svagdricka och tobak. Senare blev han berömd för en egenhändigt tillagad, förträfflig punsch. Han skrev om militär hälsovård, han arbetade med en farmakopé, alltså en lära om läkemedel, han utgav medicinallagförfattningar med det motivet att kirurger, som visste så litet om det, borde få en handledning.

Zetterström återvände till Uppsala som adjunkt i anatomi, han sökte professuren i anatomi, där han kom i andra rummet. Han hade då även utgivit skrifter i kirurgi. Han var de följande åren mycket uppknuten i akademisk undervisning till en början i anatomi, sedan alltmer i medicin. Föreläsningarna var noga förberedda och nedskrivna. När han tenterade hade han framför sig en bok med dels frågorna, dels noggrant nedskrivna förväntade rätta svar. Till Zetterströms förtroligaste umgänge hörde sedermera biskopen och psalmförfattaren Johan Olov Wallin, bland annat deltog han i dennes disputationskalas. Andra vänner var skalden Atterbom och blivande professorn och skalden Erik Gustaf Geijer. Han träffade också någon gång Tegnér. Hans kvinnliga umgänge var ganska så sparsamt – han berättar att han som informator höll på att bli förförd i en höstack, men flydde till sin bok. Han var en gång på väg att gifta sig med en konstutövande handlardotter, Lena Dahlberg. Men han var redan nu sjuklig, hänvisade till detta och att han inte ville att hon skulle bli hans framtida sjuksköterska. Han hade tidigt varit skrofulös och hade reumatiska besvär. Han vistades en period på Sätra brunn, samtidigt som läkare och patient. Behandlingen där bestod i vattendrickande, blodiglar och elektricitet. Som akademisk lärare hade han 65 tunnor säd i årlig lön. Han var också skuldfri. 1807 uppgick hans utgifter till 665 riksdaler. Samtidigt säger han i ett brev till en student att denne bör kunna leva i Uppsala för 100 riksdaler om året, han skulle då bo tarvligt, äta middag på "spiskvarter" för 1 riksdaler i veckan och inskränka sina nöjen till en aptitsup i månaden. I samma veva varnade han studenterna för Stockholm. Vistelse där gjorde studenterna lata.

Jämtar hittade ofta hem till Zetterström. Det kunde ta sig märkliga former. Bland annat brukade en bonde från Medstugan, som åkte till Uppsala för att sälja slipstenar lämna de osålda hos Zetterström med uppmaning att försöka sälja dem, samma erbjudande fick han avseende täljstenskrukor.

Zetterström var inblandat i ett bråk om nationerna i Uppsala. 1783 hade det kommit en författning, som ålade alla studenter utom adelsmännen att skriva in sig vid någon nation. Nu hade det framlagts förslag om att sammanslå den Ångermanländska och den Medelpado-jämtländska till en nation, något som Zetterström intensivt motarbetade, jämte som han var. Småningom kom i alla fall en sammansmältning av alla de norrländska nationerna till Norrlands nation (1827).

Efter flera års föreläsningar och vikariat på professur fick Zetterström 1813 professors namn. Han fick ett årligt lönetillägg på 50 tunnor spannmål. Efter att länge ha arbetat med smittkoppsproblemet gav han ut ett stort arbete om vaccinationen, avhandling i ämnet gjord av en medelpading följde också. Han gav ut en ny upplaga av farmakopén, trots att han i sin stora praktik använde föga läkemedel. För sina egna krämpor tog han däremot massor. Dem botade han i övrigt med en diet av the, filbunke, buljong eller gröt, något kött, portvin och bittervatten.

1819 blev det aktuellt för Carl Zetterström att söka transport från den anatomiska till den medicinska professuren. Medtävlare var bland andra Israel Hwasser, medicine professor i Åbo. Zetterström utnämndes och Hwasser blev så småningom hans efterträdare. Han var sedan i flera år dekanus och promotor och han var också föreslagen bli rektor men avböjde av hälsoskäl. I stället fick han tillstånd att under den kallaste årstiden hålla föreläsningarna i hemmet. Han var som professor stark och inflytelserik. Han hävdade att medicine licentiat examen var den förnämsta av alla examina vid universitetet. Av studenterna fordrade han framför allt kunskaper i anatomi, fysiologi och patologi. Zetterström var, liksom hela fakulteten, stark motståndare till ett förslag som skulle ge Karolinska medico-kirurgiska institutet i Stockholm fullständig läkarutbildning. Han ansåg undervisningen i Stockholm underhaltig. Många av sina medhjälpare fick han se framlägga avhandlingar.

Har Carl Zetterström lämnat några spår efter sig till vår tid? Ja, mer än de flesta. Han var en stor bokvän. 1816 ägde han 4 000 band, hopbragta genom flitigt auktionsbesökande och genom ombud ute i landet. Vid hans död var siffran 12 000. Under hela sitt liv hade han stor skräck för eldsvåda, en egenskap som han för övrigt delade med sin adept Per Rissler, främst av omtanke om sina böcker.

1816 skrev han sitt testamente, som fick rubriken: "Frösö skola till ett bibliotek i Jemtland" Biskopen i Härnösand försökte utan framgång ändra adressen dit. Östersund var inte aktuellt – enligt Zetterström en vanartig byting med olycksbådande tendenser.

Sina sista år ägnade Zetterström mycket åt planerna att för sin donation skapa en eldsäker biblioteksbyggnad på Frösön. Det skulle vara ett stenhus med tak av koppar, golv av tegel och dörrar till fönsterluckorna av järn. Byggnadsplatsen bestämdes till den där Frösö trivialskola låg. I byggnadskommittén ingick rektor, landshövding och länets nye läkare, den förste, Per Rissler. Först 1833 kom biblioteket att invigas – det hade då kostat 11 540 riksdaler och 16 skilling. Jämtlands bibliotek hade skapats. Men Zetterström hade långt tidigare blivit allt skröpligare. Han fick allt oftare yrsel, bröstbesvär och frossattacker. 30 oktober 1829 gör han sin sista dagboksanteckning. Den 9 november var hans dödsdag, mycket talar för tbc.

Trivialskolan upphörde 1847. Boksamlingen låg sedan i stort i malpåse till 1912 då ett nytt bibliotekshus öppnade i Östersund med Zetterströmska donationen som grund. Det tredje hemmet invigdes 1958, tillbyggt 1982. I dess allra heligaste, förvisso eldsäkra och välförseglade utrymme, förvaras pärlorna från Carl Zetterström med Linnés Systema Naturae som den främsta av dem alla.

Kunskaperna om Carl Zetterström är hämtade ur hans dagböcker och hans övriga handlingar, från den Sacklénska läkarehistorien och framför allt från ingående studier av en legendarisk östersundslektor S.J. Kardell, som gav ut en volym med titeln Minnen från Fjällbygden och Fyrisvall, som fint skildrar den zetterströmska historien. Kardell skall dagligen ha setts spatsera halvmilen till biblioteket på Frösön. Det är numera hembygdsmuseum för Frösön, värt ett besök. Två år före Zetterströms död målades det berömda porträttet av Per Krafft till en kostnad av 216 riksdaler banko. Det kan ses i länsbiblioteket, en replik tillhör Uppsala universitet.

Carl Zetterströms mångsidighet och humanistiska inriktning fick för författaren en särskild relief vid genomgång av gamla årgångar Nordiska museets årsbok Fataburen. Signaturen N.E.H. skriver 1927: "Olof Rudbeck d.ä. är väl egentligen den förste som på svenskt språk sammanfört uppgifter om julens firande hos vårt folk. Dessa hans anteckningar utgöra emellertid endast några strödda drag. Den första på svenska avfattade undersökning av julsedernas betydelse som framträtt i tryck torde således vara den av med. prof. i Uppsala, den kände bibliofilen donatorn Carl Zetterström i Allmänna Journalen 1820 nr 3-6 publicerade avhandling. Denna rätt svårtillgängliga och alltför förbisedda urkund har dock, ehuru i de allra flesta fall indirekt och för citatorerna okänd, fått lämna virke åt ett flertal författare." Carl Zetterströms digra beskrivning har den charmfulla titeln: Om Julhögtiden i Norden, dess ålder och upphof, samt de åtskilliga bruk och plägseder som utmärkt densamma i äldre och nyare tider.