Hjalmar Strömer  – 1849 – 1886
sammanställt av Nils Sjölander (senaste uppdatering 2000-12-03)


Hjalmar Strömer


Referenser
  1. H (=Hjalmar Strömer), En naturforskares trosbekännelse. Aforismer om "otron i vår tid",Looström, xxxxxx 1884.

  2. Hjalmar Strömer, En sekund i evigheten eller Verldarnes uppkomst, bestämmelse och undergång. En serie astronomiska föreläsningar, xxxxxx 1882.

  3. Hjalmar Strömer, Jämten 1909, s. 75-76, Östersund 1909.

  4. Jämten 1929, s. 127, Östersund 1929.

  5. Hjalmar Strömer, Det biskopskristliga prestadömet. Interiörer ur den ortodoxa lögnens historia, Bokmalen, xxxxxx 1961.

  6. Sten Rössborn, Nils Hjalmar Strömer 1849-1886. Föreläsare och samhällskritiker, xxxxxx 1965.

  7. Per Nilsson-Tannér, Hjalmar Strömer, Kring press och parnas, s. 24–27, xxxxxx 19xx.

  8. Yngve Nilsson, Varför hade Hjalmar Strömer så bråttom? Texter i urval, Nordjemtlandica, xxxxxxx 1981.

  9. Hjalmar Strömer, Samlade dikter, Heimlöuta, xxxxx 1985.


Webblänkar
    Hjalmar Strömer, Svenskt biografiskt handlexikon, Projekt Runeberg

    Hjalmar Strömer, Hjalmar Strömerskolan, Strömsund

  Nils Hjalmar Nilsson föddes och växte upp på nybygget Älghallen, 25 km väster om Strömsund, i norra Jämtland. Föräldrar: Nils Nilsson Löf och Ingeborg Svensdotter. (Stugan han föddes i finns idag på hembygdsgården i Strömsund) Uppmärksammades av prästen i Ström för sin ovanligt goda läshuvud, och han verkade som roteskollärare på Flata åren 1867-70. 1870 begav han sig till Härnösand och under stora försakelser, som grundlade hans lungsjukdom, lyckades han ta studentexamen vid Härnösands högre allmänna läroverk år 1873.

Strömer skrevs in vid Uppsala universitet 1874 och började studera till präst; latin, grekiska och hebreiska. Antog namnet Strömer efter hemsocknen under denna tid. Brist på ekonomiska medel tvingade honom att lämna staden 1876 och försedd med ärkebiskopens venia blev han predikobiträde till kyrkoherden i Värmdö, utanför Stockholm. Efter att en tid ha umgåtts med en matematiker som kommit underfund om hans begåvning blev han rådd att i stället satsa på naturvetenskapliga studier. Strömer lydde rådet och återkom till universitetet 1877 där han bl a började att studera astronomi och han fick som studentkamrat och nära vän en annan astronomiintresserad: den blivande statsministern Hjalmar Branting. Brist på pengar tvingade honom åter från Uppsala och han verkade åren 1878-79 som lärare på folkhögskolan Tågaborg i Skåne.

Från början av 1880-talet reste Strömer runt i Sverige som populärföreläsare i främst astronomi och han gav ut en del av dem i bokform med titlar som: "En sekund i evigheten eller världarnas uppkomst", "En färd genom världsrymden" och "En serie astronomiska föreläsningar". Han var en medryckande föreläsare och samlade stora åhörarskaror. Här gjorde Strömer sin verkligt stora pionjärinsats för folkbildningen, naturvetenskapen och astronomin. Samhällsklasser som förut inte nåtts av de senaste vetenskapliga rönen fick nu för första gången ta del av dessa.

Strömer bodde i Stockholm och blev en känd radikal kulturdebattör i tidningarna. Under sina naturvetenskapliga studier hade han kommit till insikt om religiösa vidskepelser och lögner och han började nu i sina föredrag angripa kristendom och statskyrka. Han gav även ut en del av dessa i tryck med titlar som: " Om kolportörsväsende och religiös sinnesförvirring", "En naturforskares trosbekännelse" och "Bedragare och bedragna". Resultatet blev att hans popularitet dalade, lokaler stängdes för honom, de ekonomiska bekymren hopade sig och hans hälsa blev fullständigt undergrävd.

Hjalmar Strömer dog av tuberkulos (lungsot) på Sävsjö sanatorium julaftonen 1886, endast 37 år gammal.