|
Mö hadd tvo språk de flestän tå oss
Män iht n´ Sven för hän hadd bäre ett
Mö bällä svenske nör mö va i skula
Män Sven sa ihtnö, söm hän saknä vett
Hän gatt ju läse nör mö arän läste
Hän gatt ju läse, män hän läste fel
Mö skratta åt´n mö söm bodde främpå
å Sven hän satt där å vart rö å stel
"Nå Sven!" sa n´ Sandberg: "Vad blir sju och tio?"
"Dä söttja", sa n´ Sven, å Sandberg log
"Det heter sjutton", hänne feck en vete
Män då sa Sven att no hadd hän fått nog
"No går hä hem aht!", sa n´ Sven å fecki mössa
"Jä gett få tölö söm a mor å n´ far!"
Hän sloi döra å hän spräng på väjän
å Sandberg sa att: "Nåja, ni är kvar"
"Ni som kan tala svenska rent och tydligt
Ni som kan räkna så att man förstår!"
Å mö, mö satt där å mö känd öss fine
Mö satt å skimrä däri skula vår
Män dajen ette satt n´ Sven i bänken
Hän satt där rak i ryggjen söm e spett
"Jä skä iht sägg nö", sa´n åt öss
"Män dä ä dö, iht jä söm saknä vett!"
|
