|
Tillståndet i Sverige år 1810
När Jean Baptiste Bernadotte (1763-1844) och senare Karl XIV Johan
i oktober 1810 anlände till Sverige var han medveten om vilka
risker han tog. Han var utlänning. Han kunde inte svenska språket.
Han kände inte närmare till förhållandena. Han kom till
ett land där bara tre månader tidigare riksmarskalken Axel von
Fersen blivit mördad på öppen gata och det i närvaro
av militär och polis som inte ingrep. Ytterligare ett år
tidigare hade Georg Adlersparre gjort revolution, han hade tågat med
tvåtusen man mot Stockholm och framtvingat Gustav IV Adolfs
avsättning. Ytterligare några år tidigare hade Gustav III
blivit skjuten under en maskeradbal. Att bli tronföljare i ett
så oroligt land var inte bekymmersfritt.
De som Bernadotte litade på
Hos vem skulle Bernadotte söka stöd? På vem kunde han lita?
På jämtar.
Till livmedikus valde han Erik Edholm, bondpojke från Fors socken,
född 1777. Till lärare i svenska valde han Mårten
Tennström, född också han 1777, son till en underofficer i
Tanne på Frösön. Till förtrogen i sina strävanden
att vinna Norge valde han riksdagsmannen Anders Nilsson från Stugun.
Nog är allt detta ganska anmärkningsvärt. Att Karl Johan
också energiskt understödde Carl Zetterströms idé om
att inrätta ett bibliotek uppe vid Stocke på Frösön,
det hör till bilden. I november 1819 dvs ett år efter sin
tronbestigning bjöd Karl Johan Edholm, Tennström och
Zetterström på middag. Alla tre hade varit elever vid
Frösö trivialskola. Alla tre ville göra Frösön
till ett kulturellt centrum. Kungen ansåg att Stockebiblioteket
skulle bli "den bästa present" Jämtland kunde få och han
kom längre fram att helt avvisa krav från borgerskapet i
Östersund på att trivialskolan och biblioteket skulle flyttas
till staden. Om bebyggelsen i Östersund den gången heter det i
landshövdingens rapport "med undantag av tio a tolv bättre
byggnader äro de övriga oansenliga kojor".
Bernadottes förkärlek för jämtar
Karl Johans förkärlek för jämtar skulle kunna tydas som
enbart slumpartad, men det finns faktiskt vissa omständigheter som ger
en mer rationell förklaring. Jämtland hade länge varit
norskt land. Dialekten var en norsk dialekt. Befolkningen hade i alla tider
haft livliga förbindelser över kölen. Tag som ett exempel
förteckningen över jämtar som i februari 1683 var
närvarande vid Levangermarknaden summa 1176 man med hästar och
slädar! Karl Johans politik syftade från 1810 redan till att
vinna Norge. Han kunde betrakta Jämtland som en naturlig brygga.
Därav hans intresse för just jämtar. En annan
omständighet utgör Karl Johans egen bakgrund. Han blev kung av
Sverige men man får inte glömma hans radikala förflutna.
Han gick den militära banan, men hade vid trettio års
ålder nått en slutstation som fanjunkare. Det var tack vare
franska revolutionen som han kunde göra fortsatt karriär. Efter
fyra år var han brigadgeneral. Han betraktade emellertid inte den
sociala omvälvningen i Frankrike enbart ur synvinkeln egen personlig
fördel. Han var i själ och hjärta en övertygad
revolutionär. Bästa beviset för detta är hans sympati
för den tyske filosofen Fichtes skrifter. I december 1793 skrev han
till Fichte och bad att få dennes porträtt. Och denne Fichte
är något av det socialt och politiskt mest radikala som Europa
har att uppvisa.
Bernadottes intresse för Jämtland
Själv hade Karl Johan sina rötter i landskapet Béarn
alldeles i de frihetsälskande baskernas närhet. Även
Béarn hade en gång varit en självständig nation
för sig. Precis som Jämtland en gång hade varit en
självständig bonderepublik. Försöker man se på
Jämtland med den nyss anlände tronföljarens ögon,
förstår man att landskapet hade väckt hans intresse.
Jämtböndernas röda luvor kunde varje vinter beskådas
på Hötorget i Stockholm större delen av den
gråfågel som salufördes där kom just från
Jämtland och dessa röda luvor kunde för den minnesgode
på ett uppfriskande sätt påminna om jakobinernas
röda luvor. Jämtarna var också demokratiskt sinnade. De
hade aldrig varit livegna. Adeln hade inte haft några ekonomiska
intressen i landskapet. Här finns med andra ord vissa paralleller.
Karl Johan undvek att alliera sig med den gustavianska adeln. Typiskt
för honom är att han till lärare och livmedikus valde
ofrälse. Att han längre fram lät adla dem var också
det en åtgärd med polemisk spets just mot den äldre adeln.
Det fanns hos denna gamla adel många som drömde om en
återgång till den gustavianska ätten prinsen av Vasa
och många drömde också om ett revanschkrig mot Ryssland.
Karl Johan var tvungen att förankra sin ställning på annat
håll. Vad beträffar förhållandet till Ryssland
så slöt han ju förbund med tsaren, dvs han förde en
fullständigt okonventionell politik. Och betydelsefulla
förbindelser inom landet sökte han på ett lika
okonventionellt sätt nämligen bland jämtar.
|
|
|
