En äkta jamt han e se lik,
hort han e fattu eller rik,
om bonn hell ämbetsman.
Kan aller bli en fjasku'n sprätt,
ifall han ha sitt fulle vett.
En höygfälstok blir ittnå sett,
bland folk i Jamtelann.

Å fast han syns så allvursam,
ja nästan butter, – språk å glamm
de e hans lust å liv.
Te få e rävråmp riktut rögd,
te få en bralstut tyst å strögd,
ja – bällt du luur'n – då blir e frögd,
som går int te beskriv.

Ha jamtn bra te sköytes på?
De bäste, vå je kan förstå,
den friskest rot å stam.
Frå friheitsfolk i Svealann,
frå friheitsfolk på Trondheims strann,
som int fördrog når treldomsbann,
ha jamtn vyxe fram.

Å jamtn e sin feder lik,
en friheitssjel i politik
i meir än tusn år.
Han hata allt slags tyranni,
veit ittnå bätter än va fri.
Å så je tror han kom te bli
så läng, som väla står.