Krigsterrorn

Första svenska anfallet mot Jamtland kom år 1563 och följdes av en kort, svensk ockupation varefter svenskarna samma år jagades ut ur Jamtland av dansk/norska styrkor. Det andra svenska anfallet kom dock redan i början av år 1564 och följdes av en 7 års ockupation. Erik den XIV hade gett de svenska knektarna order att "bränna, plundra och slå ihjäl så mycket som möjligt, ty det är bättre att Jamtland är ödeland än fiendeland." I linje med detta påbud brändes Kungsgården på Frösön ner av svenskarna. I den falska, svenska historieskrivningen är det norrmännen som brände sin egen (!) kungsgård. Med freden i Stettin tvingades svenskarna år 1571 att återlämna Jamtland till Danmark/Norge. Som följd av den svenska ockupationen inleddes en aktiv fördanskning av Jamtland genom bland annat danska präster i våra kyrkor. Vår självständighet började att inskränkas. Vi fråntogs vårt urgamla sigill från 1200-talet och fick ett nytt år 1575. JAMTAMOT som allting avskaffades, men självständigheten försvarades genom "Landzens 24" (2 jamtar från 12 tingslag). Jamtamotsmarknaden fick dock leva vidare.

Det tredje svenska anfallet kom år 1611 med en ny våg av plundring, våld och mord under ledning av den svenske generalen Baltzar Bäck (Baltzarfejden). "Icke ens barnet i vaggan skulle bliva förskonat". Ockupationen varade tre år och upphörde genom freden i Knäred år 1613 då Jamtland åter blev dansk/norskt. Danskarna straffade jamtarna med skenrättegångar och förverkade nästan samtliga gårdar till förmån för den danska kronan. Jamtarna blev arrendatorer men de flesta lyckades dock lösa igen sina gårdar. Danskarna fråntog oss vårt sigill från år 1575, men gav oss ett nytt sigill 1635, vårt tredje och ännu i bruk varande. Det fjärde svenska anfallet kom 1644, men ockupationen blev kortvarig eftersom jamtarna för första gången nu valde sida och deltog i kampen mot de svenska inkräktarna. Detta skedde under ledning av Christen Rasmusson, och gemensamt med de dansk/norska styrkorna drev nu jamtarna ut svenskarna efter bara några månaders svensk ockupation! Jamtarnas seger över svenskarna möttes av ödets ironi i fredsförhandlingarna påföljande år. I Brömsebro 1645 beslutades nämligen att Jamtland skulle höra till Sverige! Svenskarna återvände i triumf i slutet av året och jamtarna straffades med dubbla skatter. Försvenskningen började genom att jamskan förbjuds genom att svenska språket påbjuds. Lagtinget på Sproteidet avskaffades. Allt detta och annat i det svenska förtrycket ledde till ett jamtskt uppror 1655. Svenskarna stoppade dock detta och höll rättegång. (Upproret är ännu outforskat!) Jamtland befriades av danskarna 1657, men år 1658 inträffade det unika att det blir is över Bälten och Sverige kunde med hjälp av detta besegra danskarna. Sverige fick sedan åter Jamtland i freden i Roskilde år 1658.

Hederspristagaren 1991 – Nils Sundqvist, vid minneskorset efter den av svenska armén under den s.k. Baltzarfejden torterade och dödade jamten Ol Gundersson Jon (som vägrade att avslöja var de övriga i bygden hade gömt sig). Nils Sundqvist fick av sin farmor den genom tre sekler traderade berättelsen om händelsen. Korset är det enda bevarade minnet från Baltzarfejden och de härjningar som därom är förknippade (se [1])  (Foto: Bo Oscarsson)

Men, det var inte slut med detta. Jamtland befriades 1677 återigen från den svenska ockupationen. Jamtarna hälsade danskarna som befriare med en frihetssång, författad av Fastesson från Lockne: "Dig vare pris o Gud vår vän, som gav oss danske kungen igen, med glädje". De danska motgångarna i kriget gjorde emellertid att danskarna måste överge Jamtland varvid svenskarna återfick Jamtland i slutet av samma år (1677).

På drygt 100 år utsattes Jamtland och jamtarna för inte mindre än 13 nationsväxlingar, med allt vad det innebar. Svårast var nog kraven från respektive kungar om trohetsed. Varje gång ett maktskifte ägde rum avtvingades en ny trohetsed, och varje gång anklagades de jamtar som svurit den föregående kungen trohetsed för majestätsbrott! Ett brott som kunde leda till förlust av liv och egendom. Många jamtar flydde vid de svenska anfallen till Norge och blev bosatta där. Jamtlands befolkning minskade kraftig under denna period.

Jamtland blev efter 1645 ett svenskt landskap och en aktiv försvenskning inleddes. Endast svenska präster fick därefter tillsättas i Jamtland. En svensk skola inrättades på Frösön. Unga jamtar tvångsrekryterades till svenskarnas krig och skickades utanför Jamtlands gränser, t.ex. till slaget vid Lund 4 december 1676, där en brigad jamtar skickades fram först och blev dödade. Först på 1700-talet vågade svenskarna låta de jamtska soldaterna vara stationerade inom Jamtlands gränser. En svensk stad grundades 1796 på ödemarken vid östersundet. Jamtarnas forna centrum, Frösön, fråntogs bit för bit sin status: postkontoret, marknaden, skolan, biblioteket och sist fältjägarregementet flyttades in till den nyanlagda, svenska staden Östersund.

Referenser och fotnoter