|
Det tredje svenska anfallet kom år 1611 med en ny våg av plundring, våld och mord under
ledning av den svenske generalen Baltzar Bäck (Baltzarfejden). "Icke ens barnet i vaggan
skulle bliva förskonat". Ockupationen varade tre år och upphörde genom freden i Knäred år 1613
då Jamtland åter blev dansk/norskt. Danskarna straffade jamtarna med skenrättegångar och
förverkade nästan samtliga gårdar till förmån för den danska kronan. Jamtarna blev arrendatorer
men de flesta lyckades dock lösa igen sina gårdar. Danskarna fråntog oss vårt
sigill från år 1575,
men gav oss ett nytt sigill 1635,
vårt tredje och ännu i bruk varande.
Jamtarnas seger över svenskarna möttes av ödets ironi i fredsförhandlingarna påföljande år. I Brömsebro 1645 beslutades nämligen att Jamtland skulle höra till Sverige! Svenskarna återvände i triumf i slutet av året och jamtarna straffades med dubbla skatter. Försvenskningen började genom att jamskan förbjuds genom att svenska språket påbjuds. Lagtinget på Sproteidet avskaffades. Allt detta och annat i det svenska förtrycket ledde till ett jamtskt uppror 1655. Svenskarna stoppade dock detta och höll rättegång. (Upproret är ännu outforskat!) Jamtland befriades av danskarna 1657, men år 1658 inträffade det unika att det blir is över Bälten och Sverige kunde med hjälp av detta besegra danskarna. Sverige fick sedan åter Jamtland i freden i Roskilde år 1658.
| ![]()
|
Men, det var inte slut med detta. Jamtland befriades 1677 återigen från den svenska ockupationen. Jamtarna hälsade danskarna som befriare med en frihetssång, författad av Fastesson från Lockne: "Dig vare pris o Gud vår vän, som gav oss danske kungen igen, med glädje". De danska motgångarna i kriget gjorde emellertid att danskarna måste överge Jamtland varvid svenskarna återfick Jamtland i slutet av samma år (1677).
På drygt 100 år utsattes Jamtland och jamtarna för inte mindre än 13 nationsväxlingar, med allt vad det innebar. Svårast var nog kraven från respektive kungar om trohetsed. Varje gång ett maktskifte ägde rum avtvingades en ny trohetsed, och varje gång anklagades de jamtar som svurit den föregående kungen trohetsed för majestätsbrott! Ett brott som kunde leda till förlust av liv och egendom. Många jamtar flydde vid de svenska anfallen till Norge och blev bosatta där. Jamtlands befolkning minskade kraftig under denna period.
Jamtland blev efter 1645 ett svenskt landskap och en aktiv försvenskning inleddes. Endast svenska präster fick därefter tillsättas i Jamtland. En svensk skola inrättades på Frösön. Unga jamtar tvångsrekryterades till svenskarnas krig och skickades utanför Jamtlands gränser, t.ex. till slaget vid Lund 4 december 1676, där en brigad jamtar skickades fram först och blev dödade. Först på 1700-talet vågade svenskarna låta de jamtska soldaterna vara stationerade inom Jamtlands gränser. En svensk stad grundades 1796 på ödemarken vid östersundet. Jamtarnas forna centrum, Frösön, fråntogs bit för bit sin status: postkontoret, marknaden, skolan, biblioteket och sist fältjägarregementet flyttades in till den nyanlagda, svenska staden Östersund.
[1] | Nils Sundqvist,
Minnen från Baltzarfejden, Jämten 1977, s. 59-68, Östersund 1977.
[2]
| Nils Ahnlund,
Jämtlands och Härjedalens historia, del I (1537), Stockholm 1948.
| [3]
| Janrik Bromé,
Jämtlands och Härjedalens historia, del II (15371645), Stockholm 1945.
| [4]
| Janrik Bromé,
Jämtlands och Härjedalens historia, del III (16451720), Stockholm 1954.
| [5]
| Edvard Bull,
Jemtland og Norge, (1927) nytryck Östersund 1970.
| [6]
| Carl Sehlin,
Grunddragen av Jämtlands och Härjedalens historia, s. 151ff, Östersund 1929.
| |