Laxdalasagan

Kopplingen mellan Island och Jamtland

av Bo Oscarsson

Denna artikel skrevs 1997 och får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 1997-03-02

Gudrun Osvifursdottir, som är Laxdala sagans mest berömda person, hade härstamning från Jamtland! Hennes farfars farmor, Gjavlaug Kjallaksdotter var född i Jamtland och dotter till jarlen i Jamtland, Kjallak Jarl, som levde till år 884. Gjavlaug blev samma år gift med Björn den Auströne, son till Kettil Flatnef från Sogn i Norge. När Gjavlaug och Björn skulle ta över arvsgården efter Björns far, härjade Harald Hårfager i trakterna av Sogn - på norska Vestlandet - så att de tvingades fly. De drog då vidare till Söderöarna, nuvarande Hebriderna och övervintrade där med Björns bröder, som tidigare tvingats fly för Harald Hårfager.[1]

År 886 lämnade Gjavlaug och Björn Söderöarna och seglade vidare till Island. Där fann de land som de bröt upp och bebyggde på södra sidan av Breidafjorden. Gården fick namnet Björnarhavn efter Björn. Namnet på gården lever kvar än i dag. Gjavlaug och Björn fick två söner. Den förste döpte de efter morfar hemma i Jamtland till Kjallak. Den andre sonen döptes till Ottar. Kjallak som var förstfödd fick ta över gården när Björn och Gjavlaug hade dött, men det är Ottar som knyter samman den jamtska släktskapen till Laxdala sagan. Ottar blev gift med Groa och fick med henne sonen Helge, som i sin tur fick sonen Osvif, som är far till den berömda Gudrun i Laxdala sagan. Denna episod utspelar sig i början av 1000-talet.

Den för sin skönhet vitt kända Gudrun Osvivsdotter blev som femtonåring bortgift med Torvald Haldorsson, men hon tog redan efter två år ut skilsmässa. Därefter gifte hon om sig med Tord Ingunnarson, som skiljt sig på hennes uppmaning. Äktenskapet blev kort eftersom Tord förliste och drunknade under en storm. Så började hon träffa Kjartan Olafsson. Han hade alltid med sig sin kusin och fosterbror Bolli, eftersom de alltid höll ihop. Kjartan blev hennes stora kärlek. Hon blev bestört när Kjartan och Bolli plötsligt skulle fara till Norge. Men Kjartan lovade att vara tillbaka inom tre år och då skulle de gifta sig.

Kjartan blev kvarhållen av norske kungen, när de skulle resa hem efter tre år och Bolli for ensam. När han kom hem ljög han på Kjartan och Gudrun övertalades att gifta sig med Bolli i stället. När Kjartan kom hem till Island blev Bollis svek ett faktum. Kjartan gifte sig då med en annan kvinna. I ett skov av svartsjuka mot sin älskade tvingade Gudrun sin man Bolli att mörda Kjartan - och därmed raserade hon för alltid sin möjlighet till lycka. Det hände år 1003. Men Bolli blev sedan själv utsatt för blodshämnd och dödad år 1007. Till sist gifte sig Gudrun med Thorkel Eyolfsson, som drunknade år 1026. Gudrun blev gift fyra gånger, vilket även i dessa dagar får ses som ovanligt, men hon fick ändå leva sina sista decennier som änka. Gudrun blev närmare nittio år och berättade mot slutet för en av sina söner, på hans fråga om vem av sina män hon älskade mest: "Den som jag gjorde mest illa".[2]

Kjallak Jarl i Jamtland hade också en son som for ut till Island några år efter Gjavlaug. Han hette Björn Kjallaksson. På Island finns än i dag en gård som heter Kjallaksstad. Den ligger inte långt från Gjavlaugs Björnarhamn, på norra sidan av Breidafjorden. På så sätt kom det sig att jamtarna fick släktskap i ätterna på västra Island!

Referenser

[1] Eyrbyggja saga (Eyrbyggjasagan på isländska), där Kjallak Jarl, Gjavlaug och Björns flyttning till Island berättas.

[2] Laxdæla saga (Laxdalasagan på isländska)