Ravund

Republiken Ravund överfördes till Jamtland någon gång runt 1200, sannolikt i samband med att Jamtland kyrkligt omorganiserades till Uppsala. Utgångspunkten för gjorda tidsangivelse är att ärkebiskopen i Uppsala år 1290 lät anlägga en stuga på ragundaskogen. [1] Denna stuga fick så småningom ge namn åt den by, stugun, som senare växte fram. Ärkebiskopen var etablerad i Ravund genom sitt laxfiske intill Biskopsgården, men behövde understundum av någon anledning utsträcka sina resor vidare in i Jamtland. Utifrån detta uppstod behovet av ett härbärge, en stuga, på sjumilaskogen mellan Ravund och Frösön. Trots att det gått sju hundra år sedan Ravund blev "jamtskt", kan man än i dag träffa på invånare i Ravund som säger att de "ska fara in på Jämtland", när de ska in till Östersund. Så nog finns det fog för att kalla Ravund för en delrepublik i Jamtland!

Det går en naturlig gräns mellan Ravund och Ångermanland, men likaledes mot ur-Jamtland, så Ravund blev en delvis autonom provins och fick också ett eget sigill av norske kungen 1305. Hur det såg ut vet vi tyvärr inte, men vetskapen om sigillet visar Ravunds särställning. Oberoendet mot Jamtland finns dokumenterat på 1600-talet, både i en skriven handling och på en karta. (J/HH s 290) Brevet lyder i översättning: Från Ravund, vilket icke ännu räknas som Jamtland, och till en gård som heter Stugun är 7 mil. Därifrån till en gård som heter Båggsjö är 4 mil. Där kommer man först in i Jamtland.(brevet är daterat den 1 mars 1621). En karta 1645 har en tydlig landskapsgräns markerad mellan Ravund och det egentliga Jamtland.

Språket i Ravund skiljer sig från jamskan. Ragundamålet brukar dock ändå räknas till jamskan i dag, men mer av geografiska skäl än språkliga. Visserligen har ragundamålet många ord gemensamma med jamskan, men många ord är också gemensamma med ångermanländskan. Ser man på grammatiken så står ragundamålet närmare ångermanländskan än jamskan. Bland annat saknas i ragundamålet västnordiskt ’u’ i orden ku, bru och de uttalas istället på ångermanländskt och svenskt sätt, nämligen ko, bro. Det västnordiska u:et är en markör för gränsen mellan öst- och västnordiska.

Ravund motsvarar ungefär nuvarande Ragunda kommun. Namnet Ravund ändrades till Ragund omkring 1600-talet. [2] (Jämför fornsvenskans "stuva" som ändrades till "stuga". Vi har det kvar i luciasångens "kring gård och stuva"!). Sjön hette Raven, den som Vild-Hussen tömde 1796. Men då hade också sjön bytt namn till Ragundasjön. Dock finns en gård i anslutning till nämnda sjö som har kvar gamla Raven-namnet; det är Ravanäset, av svenska lantmätare förvanskat till Rävanäset.

Ursprungligen hörde Ravund till det gamla Storhälsingland, innefattande allt bebott område från Hälsingland och norrut, exklusive Jamtland. Av vilken anledning Storhälsingland föll samman vet vi inte, och inte heller vet vi varför Ravund fördes till Jamtland. Kanske det var en huggsexa om det upplösta Hälsingland. Eller kanske det var storpolitik emellan? Eller det kanske var kyrkan som låg bakom? Mot att jamtarna gav upp sin egen biskop och lade sig under biskopen i Uppsala fick man Ravund? Tanken blir möjlig om man tänker sig att Jamtland tidigare hade en egen biskop. Det är inte alls långsökt eftersom samtliga norska lagområden fick egen biskop vid kristnandet, så även Island. [3] Eftersom republikerna Jamtland och Island i övrigt har många gemensamma drag, är det sannolikt att vår kyrkohistoria också överensstämmer.

Referenser och fotnoter