Astronomer från Jamtland

Olof Hiorter  –  1696-1750

av Nils Sjölander

Denna artikel har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning 1979:2, sid. 16-18, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 2001-05-17

Olof Hiorter föddes och växte upp på Rödön, väster om Frösön. Hans föräldrar var auditören (militärjuristen) vid Jämtlands regemente Per Hiorter och Margareta Gestrinia, dotter till Rödöprosten Petrus Gestrinius. Per Hiorter befann sig i tjänsten ofta på resor och Olof växte därför upp i Rödöns prästgård och uppfostrades till stor del av sin morfar. Det var morfadern som ombesörjde hans undervisning och grundlade hans intresse för astronomi. Hiorter berättar själv om en viktig händelse, en total månförmörkelse den 13 december 1703. Han fann denna morgon att månen hade ett konstigt mörkt utseende och morfar kallades ut på prästgårdsplanen för att han skulle få se hur illa ställt det var med månen. Prosten förklarade fenomenet och den tidigare rädsla han känt förbyttes nu i stor vetgirighet om dylika ting.

Hiorter började Frösö Trivialskola 1706 där han, efter morfaderns gedigna undervisning, direkt kunde börja högsta klassen. Som en av de första från Jämtland kunde han sedan direkt börja i Härnösands gymnasium 1709, utan att först behöva gå något år i Härnösands Trivialskola. (Undervisningen höll ännu inte tillräckligt jämn och hög nivå i den unga Frösö skola.)

Efter gymnasiet reste han i början av 1713 från Rödön mot Uppsala (Jämtland skulle han aldrig mer återse) och skrevs in vid universitetet i februari. I Uppsala följde han framför allt professor Per Elvius föreläsningar i astronomi. Elvius insåg på en gång hans begåvning och gav honom fri tillgång till sitt eget bibliotek. Efter endast två års studier dog Hiorters morfar, som bekostat hans studier, och han tvingades nu att försörja sig som privatlärare. Han fick anställning hos Jean de Geer på Skyllbergs bruk i Närke som informator för dennes söner och sedan hos en annan de Geer, Jean Jaques, på Finspång. Som informator för sonen Louis fick Hiorter 1722 följa familjen till Holland och under fyra år vistades han i Utrecht där han fick möjlighet att studera vid universitetet. Han studerade för den kände astronomen Mussenbroek vars amanuens han blev vid det nyinrättade observatoriet.

Anställningen hos de Geer upphörde 1726 och han återvände till Sverige. Efter fem svåra år som privatlärare i olika adliga familjer förberedde sig Hiorter, som nu gett upp hoppet om en framtid i Sverige, att åter resa till Holland för att undervisa i en navigationsskola för sjömän. Genom ett tillfälligt sammanträffande med greve Axel Gabriel Oxenstierna, en intresserad amatörastronom, ställdes hela denna resa på framtiden. Oxenstierna bjöd hem Hiorter till sitt slott Tidö i Västmanland för att biträda vid observationer och studier. Greven uppmuntrade nu Hiorter att fortsätta sina studier i Uppsala och lovade att stödja honom ekonomiskt och efter arton år kom Hiorter tillbaka till Uppsala 1732. Professorn i astronomi, den berömde Anders Celsius, befann sig då på sin långa utländska resa och var tjänstledig. Ingen egentlig vikarie hade tillsatts för att upprätthålla undervisningen, meningen var att professorn i matematik, Samuel Klingenstierna, skulle sköta de mer teoretiska delarna men han fann detta extraarbete alltför betungande. Klingenstierna uppsökte därför Hiorter och föreslog att denne skulle överta undervisningen i astronomi. I konsistoriet mötte detta inget hinder, trots att Hiorter ju egentligen inte hade någon akademisk examen. Det enda som ifrågasattes var hans lutheranska renlärighet som man misstänkte hade urholkats i det reformerta Holland. Efter ett teologiskt förhör utnämndes han till docent i november 1732 och förordnades som vikarie för Celsius. Samma år blev han inspektor för den nation i Uppsala som han tillhört som student, den Medelpado-Jemtländska nationen.

När Anders Celsius återkom till Uppsala efter sin långa utländska resa 1736 fann han astronomiundervisningen i full blom. Hiorter hade med kraft och energi tagit itu med sin uppgift efter utnämningen. Han var en populär föreläsare och samlade många studenter omkring sig, bl a landsmannen Per Wargentin från Sunne, Jämtland. De följande åren innebar ett givande samarbete mellan Celsius och Hiorter och med tiden (1742) gifte sig Hiorter med Celsius syster. Uppsala universitet hade vid denna tid inget egentligt observatorium. Under sin resa hade Celsius noga studerat de utländska observatorierna som han besökt och när universitetet slutligen fick anslag till ett observatorium fick Uppsala en för sin tid modern institution i astronomi. Observatoriet stod klart 1741 vid Svartbäcksgatan i en medetida byggnad som helt byggts om för ändamålet.

Anders Celsius dog i lungsot mitt i sin mest aktiva period år 1744. Vid tillsättandet av hans efterträdare uppstod en strid mellan de sökande och bland dem var Hiorter. Trots att Hiorter var en erkänt skicklig observatör och likaså framstående matematiker stod han utan en formell akademisk examen. Efter ett år utnämndes därför adjunkten i matematik, Mårten Strömer, till professor i astronomi 1745. Han var dock egentligen en ren matematiker utan meriter som praktiskt observerande astronom. För att inte alla de astronomiska projekt som startats av Celsius och Hiorter skulle bli ofullbordade anhöll nu Hiorter att med titeln "observator" bli förordnad till institutionsprefekt och detta bifölls 1746.

År 1747 fick Hiorter titeln "Observator Regius" och blev observatoriets prefekt och detta ovanliga förhållande mellan tjänsterna bestod i nästan hundra år. Genom sitt nära förhållande till släkten Celsius och det faktum att Anders Celsius dog ogift fick Hiorter ärva en stor del av släktens vetenskapliga boksamling. Han donerade den till uppsalaobservatoriet, "Hiorterska samlingen", c:a 1500 volymer. Boksamlingen täcker i stort sett all väsentlig astronomisk litteratur fram till 1750. Efter att så länge ha kämpat för sin position vid universitet hade Hiorter bara tre år på sig att arbeta som observator. Han avled i feber 25 april 1750 precis på dagen sex år efter sin svåger Celsius.

Länkar

  • Anders Celsius
  • Professorslista
  • Begravningsdikt år 1750
  • Referenser och fotnoter

    [1]   N.V.E. Nordenmark, Olof Hiorter, Observator Regius, KVA:s årsbok 1942.
    [2] Per Collinder, Swedish Astronomers 1477-1800,  1970.
    [3] Knut Byström, Östersundsposten, 2,3,5,6 april, Östersund 1971.
    [4] Per Wargentin, Åminnelsetal i Kungl. Vetenskapsakademien 18/4 1751