Socknar – något att bevara?

Län-Kommun  kontra  Landskap-Socken

av Nils Sjölander

Denna artikel har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning nr 1985:1, sid. 10-11, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen, men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, detta oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 2015-03-16

I jubileumsskriften Här är vårt stift - Härnösands stift 350 år (1997) skriver John Ronnås i sitt bidrag "Kyrka i glesbygd - en fråga om delaktighet":

Med socken och landskap definierar vi våra rötter, aldrig med kommuner och län. Man säger: – Jag är ångermanlänning. Eller: – Jag är härjedaling. Aldrig hör man: – Jag kommer från Västernorrlands län. Man säger: – Jag är från Laxsjö. Aldrig hör man: – Jag kommer från Krokoms kommun.

Att detta ligger djupt i folksjälen är alldeles klart. Socken och landskap är våra äldre geografiska indelningar. Län och kommuner är av mycket senare datum. Socken och landskap är dessutom enheter skapade underifrån, av de berörda människorna själva. Ordet socken kommer ju av ordet söka, de som sökte sig samman. Sockenkyrkan är symbolen för denna känsla av identitet.
Några citat ur gamla nummer av JT angående begreppen landskap repspektive län.
Jamtbröderna har tydligen genom åren haft en klar uppfattning om skillnaden mellan landskap och län. Det känns tryggt när till och med hemmapressens begrepp tycks vara synnerligen förvirrade. Man säger ofta "Jämtland" och menar då hela Jämtlands nuvarande län, med det helt egna landskapet Härjedalen, delar av nordvästra Ångermanland, och delar av västra Hälsingland inkluderade.
Men hur är det då med de mindre enheterna i vår hembygd? Att de minsta enheterna är gården och byn är självklart, men mellan byn och landskapet? Att senare tiders "elefanter", de så kallade storkommunerna, inte kan vara den minsta enheten för vanliga människor står, enligt min mening, helt klart. 1974 års storkommunreform har endast ökat avståndet mellan styrande och styrda på många olika plan.
Vad skulle då alternativen vara? De gamla tingslagen ter sig, åtminstone för mig, också de som alltför stora. Om man tänker efter, så finns det ju trots allt en enkel och naturlig enhet kvar, vilken också de flesta hembygdsföreningar har som grund, nämligen socknen.
Namnet kommer av det fornnordiska ordet 'sókn' – sökning, alltså benämningen på ett område vars innevånare sökte sig till samma kyrka. Troligen går ordet tillbaka längre än kristnandet, och har samband med juridiska förhållanden i det förkristna nordiska tingssamhället, och betydelsen kyrkoförsamling har förmodligen överförts från England till Skandinavien. I de gamla socknarna fanns ett betydande självstyre som sköttes av sockenstämman. Vid kommunreformen år 1862 delades uppgifterna i socknen i en kyrklig del, församlingen, som styrdes av kyrkofullmäktige, och en medborgerlig del, kommunen, som styrdes av kommunalfullmäktige.

Kommunreformerna 1952 och 1974 har inneburit att de gamla kommunerna, vars geografiska gränser i Jämtland och Härjedalen nästan alltid var helt identiska med de gamla sockengränserna, har försvunnit. Svenska kyrkans numera, av ekonomiska skäl, accelererande församlingssammanslagningar har gjort att många gamla församlingar, åtminstone till namnet, har upphört. Allt detta medverkar till att sockenidentiteten idag löper en allt större risk att lösas upp, om inte t ex de lokala hembygdsföreningarna och de lokala församlingsmedlemmarna agerar, för att på olika sätt manifestera den egna socknen.
Karta över socknarna i Jämtland -- Jämtlands läns släktforskarförbund
Karta över socknarna i Jämtland.
Länk: Jämtlands läns släktforskarförbund
Karta över socknarna i Härjedalen -- Jämtlands läns släktforskarförbund
Karta över socknarna i Härjedalen.
Länk: Jämtlands läns släktforskarförbund

Referenser

  • Wikipediasocken  –  landskap  –  län  –  kommun
  • Wikipediasocknar i Jämtland  –  socknar i Härjedalen