N Lapp-Nirs

(normaljamtsk stavning)

av Ola Gerhardt Henriksson

Denna artikel har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning 1987:1, sid. 32-34, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Texten har dock i nedanstående version korrigerats av Br Storjamten, tillika Hederspristagaren, Bo Oscarsson till att uppfylla de stavningsnormer som stadgas i Heimbygdas språkkommittés skrift om normaljamtsk stavning (se även författarens egen stavning). Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 1998-10-09

Se även biografin Lapp-Nils – En sägenomspunnen storspelman från Jämtland av Rickard Näslin

Fioln som han sir ut e dag slog egönom i Italien förstn på 1600-talan. E mitten ta 1700-talan vårte’ne vanleje mæ fiolom häri Jamtland, men de va ont om fiolan ända te tyskan börje på a gjol fabriksfiolan. Häri bottna på de dann fiolom sa var e klistre falsk etiketta der de kunn stå namna som Stradivarius, Amati, Gagliano hell Maggini. Tökkerdann fiola finns kvær än edag, a mång ta dom e renta bra. De e ljö ti dom. De dann falsketikettan ha resultere i atte de e mång spælamän som tror se væ egar te n äkta cremonesar. De ha hänne nar man ha vö ut a spæla atte de ha komme nan gåbb taganes mæ na svårt e likkistlå som han ha tege opp n fiol u. Gåbben ha tege på se e allversam e min, räkkt fram fioln hedat meg a sagt: Hen kær ske du få si vå je ha, n äkta Stradivarius. Du kan si sjælv de e namne häri bottna. Va gjær man tökker gånga, jo man gjær som jamtn allhtn ha gjort, håll go min a säj: Men hajajoja du ha ju e heil e förmögenheit henen, n henn fioln ske du væ rädd om, men ha naturlavis kunne sagt at gåbba atte han va n tullmeis som kunn inbill se atte de va na värde ti fiola, men som je sa, de e bäst te håll go min tökkerdann gångan, om man e n rektun garjamt.

Man kan fel säg atte polska va vanligest dansn på 1800-talan häri Jamtland a föregångarn te polska va polonäsen som hadd komme te Sverige efrå Tjekkoslovakien a Polen. De va n krusidullon dans som hadd fler tura a de va finfolkje, adeln a herrgårdsfolkje som danse polonäsen. Men hårre de va sa snappe allmogen opp n dann dansn a gjol om n te n enda tur i 3/4-takt, a dermæ sa va polska född.

Man kan ju fråg se nu da hårre de stog te i Jamtland mæ spælingan a dansinga på n dann tin på 1800-talan. Joda, hen gjoles e låtan a spælamännran försökt a spæla skjorta ta veränner nar dom råktes, för de ha som allhtn vö e tävling om okken som ha vö värst. Hell ein ta värom nar spælamännran ha råktes, a de sitt ti än e dag. Värstn ta dom allihop va nan Lapp-Nirs, de va fell bære Rappen frå Östjamtland som kunn konkurer mæ a. N Lapp-Nirs föddes 1804 i Hallen. N far hans heite Jon Jonsa. Tvo år innan n Nirs hadd komme te værla sa flött familja te Hallen, der n Jonas fekk ta hann om sokkenlappsyssla. De va tökkedann reinlaus lappa som kunn få tökkedann arbeit. Te væ sokkenlapp va de såmmo som te væ hudflängar d.v.s. dom skull tyyn hästan, hunnan a kattan a sææn flå ta dom skinne. Dæ ske fell int tro atte n storbonn befatte se mæ tökkje hella.

Sokkenlappen flår hästn

Härre tror dæ de gjekk för a Lapp-Nirs da? Jo de ske dæ få hör. De vårte ju tila oppendygns atte pöjkjen va musikalisk, för han lett se hedat gårlom der de fanns nan spælaman, a öra hans stog på skaft. Han fekk lån se n fiol som han sææn bytte at se, a de stog int läng på förn han tog eett låtan som han hadd hört, a spæla dom, för han hadd bra e gehör. I n dann veiven sa skull e vål e storbröllop i Hallen, a då var e nan ta dom som va leid te spæla som sa: Je tykkje atte mæ tar mæ pöjkjen henn, n Lapp-Nirs, a latt’n spæla lamæ oss, för han e ju redan sa nautut duktu sa han må ju uppmuntres. A dermæ sa var e bestämt. De ha gått e sägen om de dann brölloppe. De heite atte de syntes bære tvo spælamän oppå läktara häri körsen. Men va som förundre folkje va atte dom dessutom såg n stråk som gjekk opp a ne öve läktarskranke, men ingen som spæla. Ja de va na stråken at a Lapp-Nirs som dom såg, för pöjkjen va sa stutt te väksta sa han nådd int opp.

N Jon Jonsa, farn at a Lapp-Nirs, hadd vårte tongsint a orskeslaus sa han dågd int te na. Derta sa fekk mora, a Lisbet, a n Nirs ta hann om sokkenlappsyssla. Farn dödd förresten 2 år ätterat a då va n Lapp-Nirs 8 år. A Lisbet, mora va fejen öve atte n Nirs va sa duktu te spæla, a hu fåndere öve te kunn hitt på na rå sa atte han kunn få fortsätt mæ fiolspælingen. Ja de va’nt sa lätt, a te sist da sa fann’a int på na æna utrå än atte de va bäst te ryym efrå Hallen. E natt da sa pakke dom ehop de növändejste a ga se eveig bortöve at Nari te. A dæ kan ju tänk dekk vå oppståndels de vårte nar dom opptäkkt atte sokkenlappan hadd försvönne. Ja dom vårte sa sinnu sa atte dom bestämme att om dom komme tebaker te sokkna sa skull dom rakas derefrå geinest. De dann uttale fekk dom nog ånger a ta tebaker n vakkern dag nar n Lapp-Nirs komme tebaker te Jamtland som storspælaman.

Ja de gjekk rykta, forbönnran som komme efrå Nari kunn berätt om n ong n storspælaman, n lappöjk efrå Jamtland, som dom hadd hört spæla i Levanger a Trondheim. N Lapp-Nirs hadd då vöre i Nari i tvo år a hadd råkt a spæla e lamæ bäst spælamänran deres. Nu vårte jamtan nyfikjen a skikke hälsningan hedat a Lapp-Nirs om han int skull kunne tänk se te komma te Jamtland a spæla på nar bröllop, a te sist da sa vårt n övertæla.

Nu kan man ju fråg se vå de va som gjol atte n Lapp-Nirs ansågs för te væ tökken överdängar häri spælingen. För menn egen deil sa tror je föruttom atte han va n naturbegåvning sa hadd n lärd se e lättsamt e spælasätt inspirere ta norsklåtarom, de va fart på dom a n Lapp-Nirs lä nog sätt litte bätter n sprätt på jamtpolskan. Mæ nutida spælamän i Jamtland säj ju atte mæ spæla Lapp-Nirs-polskan. Om n Lapp-Nirs gjol låtan sjælv de veit mæ fel egentela intna om. De kunn fel væ sa a atte han tog opp låtan som redan fanns, men spæla dom på sett vis. De e nästan inger spælamän som spæla sommo låt på sommo vis, derför er’e na ingen e dag som eksakt veit hårre n Lapp-Nirs spæla.

Ja n Lapp-Nirs komme som sagt va te baker te Jamtland a nu va’n storspælaman, sokkenlappåra va öve. A mor hans va gråmm öve san senn, a dom tog a skaffe se häst, kördon a e litte varulager, sææn for dom ront e kring i Jamtland, Medelpad a Hälsingland, ja på fler stela a förresten, a öve allht der dom drog fram sa spæla dom på brölloppa a leikstugom.

N nien mars 1829 gifte se n Lapp-Nirs mæ e lappig efrå Offerdal, a Karin Clemensdotter, a sa småningom sa vårte dom egar te e torspstel i Öhne, Kaksås. Der börjen a tog emot elevan a dom komme efrå all håll mer hell minner försikommen. N deil ta dom kunn ler se n 50 polsk på e våkko, sæn han hadd lärd opp nan da sa tog n te a spæla simäln d.v.s. annerstämma som han improvisere (simäln kan man fell översätte mæ nago som maule på sia ta). De heite att nar n Lapp-Nirs va rektut i spælatagom sa let e som nar fjällstorman drar fram, a eblant som nar de siller häri fjällbäkkom.

De e takk vare elevan at a Lapp-Nirs a deres efterföljara som mæ på nago sa ner kan få e oppfattning om hårre e Lapp-Nirs-polsk ske lååt. De finns traditionsbäraran kvær t.eks Bixo släkta takk vare Lapp-Nirs-eleven n Per Danelsa. N Göran Orsa Föllinger a hans eleva takk vare n Pål Nirsa i Tornes, Föling, för te int nämn n Daniel utta Kroa frå menn heimby Husås i Lit, han va ein ta bätter elevom a fekk fale mæ a Lapp-Nirs a spæla på brölloppom.

Je ha vö elev a umgåtts mæ a Göran Orsa Föllinger e mång år, a de ha vö te nytten för me bå historiskt a spælamansmässigt nar man ske föör spælamanstraditionan vidar.

Ja n Lapp-Nirs döödd i kallbrand 1870. Nar år dessförinna hadd n slute a spæla. Väkkelsevåga drog fram gjönom bygdan a n Lapp-Nirs vårte drabbe. Han tykkt se ha vö n syndadräng a fioln va redskape derför heite ne atte han grävd ne’n för te sææn gräva opp n egjænn a spæla nan psalmmelodi man de e mæ din som mæ sa mykkje æne att de e ingen som veit hårre de va. Jamtspælamänran e dag e nog takksam för atte dom ha spælamansarven ätt a Lapp-Nirs te ta væra på.