Tacktal vid Stormotet 1995

av Nils G Lundh

Detta tacktal har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning nr 2/1995, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 1996-03-14

Del 1

Herr Preses, herr President,
högt ärade Jamtar i förskingringen,
till äventyrs herr Opponent.
Minns ännu tydligt påringningen.

Tog det hela först som ett skämt,
då Daniel Markstedt per tele kungjorde;
att jag utsetts till årets jamt.
Men fann så i hast att han torde

ha fått en fullmakt från Edert ting
för klarläggande av predikamentet kring,
att plötsligt jag delar den ära,

bland titlar och ordnar så exklusiv,
därtill, förmodar jag, imperativ,
som endast ett fåtal förunnas att bära.

Del 2

Dock i stunder av tvivel jag funderade på:
om man inte gjort något galet,
när det sades jag vunnit i valet
och ett hedersdiplom skulle få.

Nu jag hört hur man motiverat sitt val,
och ser, att där finns nog substans,
som kanske också klarar det kval,
revisionen ställer på mått och sans.

Därför tackar jag Jamtamot,
som självständigt avgör vad som är klokt,
när man antager sina ukaser.

Och nu är det klart vad som gäller;
man belönar också rebeller,
så min tacksamhet tag, jag ber.

Del 3

Nu bör det ärligen sägas, att bakom en man
finns som regel någon som utfyller
uppkomna luckor, när själv han ej kan,
eller på viktigare saker skyller.

Som t.ex. när han myskoxar letar,
eller bara sticker iväg på en tur.
Då hustrun är hemma och stretar
där bakom den mindre glättade mur,

där vardagens gärning hör hemma.
Så med fullmakt från Eder bevågna stämma,
jag frihet mig tar att dela med Ulla,

den hedersutmärkelse jag här har fått.
Och tackar värden för att han bestått
med mat och dryckjom i skålar fulla.