80-åringen excellerar på Norrlands!
Krönika över Jamtamot läsåret 1994-95
av Daniel Markstedt
|
Inledning
Som ni säkert inser, kära bröder, kan denna krönika bara bli ett kort epos över hur Jamtamot under 1994/95 ånyo excellerade, inte bara på Norrlands, utan som en förebild för hela Uppsala, om ens denna imaginära gräns räcker. Detta verksamhetsårs stora höjdpunkt var naturligtvis Jamtamots 80-årsjubileum och mycket av verksamheten kom att centreras runt jubileumsveckan som gick av stapeln i slutet av februari. En naturlig uppdelning av verksamhetsåret är därför före, under och efter. Låt mig dock först presentera årets styrelse:
Detta verksamhetsårs styrelse bestod av: Undertecknad, Daniel Markstedt, Överhövding, Magnus Mohlin, Hövding, Lennart Nyman, Gode, Pelle Andersson, Skrivare, Inge Svensson, Fogde, Johan Bjerner, Gillevärd (ht 94), Andreas Hägglund, Gillevärd (vt 95), Jocke Henriksson, 7-Man, Torhald Eriksson, Munskänk, Örjan Festin, Lekare och Johan A Larsson, Redaktör.
Epoken före Stormotet
Den första epoken, före, kan beskrivas som ett crescendo. Siktet var redan från början inställt på sista veckan i februari och ju närmare vi kom desto mer bubblade våra stora förväntningar inombords. Höjdpunkterna under denna epok var de tre Moten under höstterminen, Ockupationsmot, Helgamässmot och Julmot, samt vårens första mot, Vismot. Förutom Mot hade vi även Samarr med Härja-Jämt, där kvällens stora behållning var Hoven-Droven som underhöll under sommartidens sista timmar, samt ett antal kammarkvällar. Bland annat en där Storjamten Nisse PM lärde oss skillnaden mellan björkticka och sälgticka, en där ålderman em, tillika 1Q electus, E Mikael Norberg argumenterade för Ångermanland som världens kulturvagga och den numera traditionella glöggsmakningen sista fredagen på höstterminen. På tredje advent anordnade vi adventsfika med Jämtländska Gillet. Jamtamot deltog naturligtvis även med en farkost på Birkarlarenneth.
Ockupationsmotet den 1/10
Höstens första protokollförda Mot, Mot nr 432 tillika Ockupationsmot, var välbesökt, både av bröder och gålbeiningar. Efter en "eldig" inledning från undertecknad slår det även vredesgnistor från de övriga församlade när det uppdagas att broder Lennart Nilsson haft det dåliga omdömet att frivilligt bliva medlem i soprummets pojkförening. Annars var Motet fyllt av intressanta diskussioner och föredrag. Bland annat fick bröderna lära sig ett och annat om fjällkon, ett energisnålt djur, och fyllekörning mellan Lofsdalen och Glöte. Sundsvallskyltuppsättningskommitten avslöjade i sitt slutbetänkade att skylten nu var uppsatt med "extra djävliga skruvar som inte går att få ur".
Helgamässmotet den 4/11
På Novembermotet, tillika Helgamässmot, hade Jamtamot äran att ha broder Torsten Pettersson som gäst. Torsten och de övriga församlade fick uppleva bröderna Granskarnas professionella hantering av en ÖH-apparat. Något som annars mest är förunnat Stårschan (?).Under kvällen sjöngs till gästen ära "I Norrland växer" utan prickar över "törsten". Under middagen besöktes även professor Zetterströms grav för kranspåläggning. Ett av de längre föredragen presterar broder 7-Man när han inpå småtimmarna i sitt instinktiva yngst-valtal ondgjorde sig över Öresundsbrons slarviga tillkomst. olika betongklasser samt vådan av att gjuta med saltvatten. Gålbeinsredovisningarna handlade bl a om Munkflohögens historia, Gunder Hägg och hans rekordskor samt ångbåtsbryggor, ångbåtar och dess trafik på storsjön.
Julmotet den 3/12
Höstens sista Mot, det traditionella Julmotet, kan kort sammanfattas med "julen är glädjens tid". Motet sprudlar av optimism över att även 1994 blev ett triumfår för Jamtamot. Broder GV bjuder på egentillrett julbord som låter väl smakas. I sann Björn Borg-anda avgår han dessutom och Andreas Hägglund väljs därför till ny GV. Vid tolvslaget befinner sig bröderna, efter ett marvelöst fackeltåg, vid Gunilla-klockan och får höra agitatorn, broder Rönn, ryta "allt är Sundsvallarens fel". De adrenalinfyllda bröderna stillas emellertid omgående av Jamtkörens skönklingande stämmor om fosterlandet och jul heim. Mindre skönt, men desto mer spektakulärt var Yngstens, broder Festin d ä, gnidande av sin fela senare på kvällen. Vidare berömde han i sitt yngstal Jamtamots vishet då Motlokalen prytts med två Österrikiska fanor. "Självklart ska vi säga JA till Österrike!". Till Hederspristagare för 1995 valdes Nils G Lundh.
Vismotet den 3/2
Vid vårterminens första Mot, Vismotet, var Storjamten Sven-Bertil Jansson gäst. Han talade framför allt, i egenskap av författare av krönikan över Jamtamots första femtio år (1915-1965), om Jamtamots tidiga historia. Detta blev en bra grund för alla närvarande bröder inför vad som komma skulle. Nämligen alla aktiviteter under Jubileumsveckan, vecka 8.
Jubileumsveckan innan Stormotet
Jubileumsveckan var ett enda ljudande fortissimo, ett stort evigt glädjerus. På onsdagen inledde vi, efter långa förberedelser, med en gigantisk styrelsemiddag i Inre läs. Utgången var naturligtvis given med tanke på de närvarande, de olika föreningarnas styrelser, vilka inte är direkt kända för att vara lugna, timida och, i sann Halvar-anda, nöjda med brus. Vid tolvslaget utbringades, i ideologiskt rätt färgade snapsar, ett fyrfaldigt leve för jubilaren. På torsdagen, den egentliga födelsedagen, höll vi en jubileumskammarkväll och på fredagen var det jubileumsjamtlunch på restaurang Hyllan.
Stormotet den 25/2
Så kom då äntligen dagen D, Stormotet tillika Prismot, på lördagen den 25:e februari. De drygt 140 församlade bröderna i Inre läs fick, efter att ha valt Storjamten Hans Fladvad till heders-ÖH, höra en trefaldig salut för jubilaren, utförd av Ultunas artilllerikår,, som fick alla fönsterrutor utmed hela Fyrisån att dallra. Sen delades Jamtamots hederspris för 1995 ut till Nils G Lundh från Funäsdalen för dennes betydande insatser för myskoxarnas och fjällpensionatens fortsatta existens. Han visade bröderna ett antal mycket vackra fjällbilder från heimbygda med egenskriven rimmad text (se JT 2/95) och för detta hyllades han av Jamtamotkvartetten och valdes naturligtvis in i våran brödraskara. Sedan delades Jubelmedalj ut till Br Stj Bertil Nordenfeldt (1922), samt Brr Sven Eriksson (1931), Göte Viklund (1933), Lennart Holm (1943), Nils Mattias Nilsson (1945) och Allan Parkman (1945). Mitt under brinnande förhandlingar meddelade Br Erik Westerlund, vilken av förklariga skäl ej kunnat närvara, via mobiltelefon att han säkrat Jamtamots framtid eftersom han precis fått en son. Innan middagen donerade även en bröstsköld av kommitteen för Jamtamots bevarande, att bäras av Br Redaktören under Mot. Vidare valdes nya Storjamtar; Kjell-Åke Sundelin, Björn Lundman och Tomas Nilsson. Kvällen fortsatte sedan med den ena glädjeyttringen efter den andra. Den ständiga donatorn, tillika nyvald Storjamt, Tomas Nirscha donerade ett sedan länge önskat porträttgalleri över gamla ÖH. Gamlesten, den 91-åriga Storjamten Bengt Nordenfeldt underhöll, utklädd till skotte, med en tragisk historia om Shincan och Duncan. Korfattat kan man säga att detta Stormot innehöll allt: donationer, rock och magdans med Br Stj HP Burman, medaljer, marvelös mat, hyllningar, hederstalare, förtal, reprimander, slitningar med nationen, slitningar inom Jamtamot, flamberat slisk, halvarlotteri, korrespondens, nachspiel i nyrenoverad kammare, och mycket mer. Under nachspiel valdes Br Stj Nisse PM till interpretator av Nostradamus skrifter under förutsättning att allt tolkas till Jamtamots fördel.
Jubileumsveckan avslutades på söndagen med sillunch och städning. Det var många trötta bröder som vankade hem på söndagseftermiddagen.
Epoken efter Stormotet
Perioden efter gick mest i piano och kännetecknas bäst av det unika svenska ordet lagomt. Bröderna var mätta och belåtna för denna termin. Alla hade varit så inställda på spurtpriset i Mångsbodarna att vi glömde bort att planera för resten av loppet ända ner till Mora. Det var svårt att ladda om batterierna och ÖH:s startkablar var gamla och dåliga. Vi hann dock med fyra Mot till, Pannkaksmot, Valmot, Sommarmot och Heimmot, en kammarkväll om frändlandet Irland, samt två utflykter med Härja-Jämt. Epoken efter kommer nog mest minnas för den stora stadgeändringen, ett delbetänkade från den sedan 1973 verksama stadgekommittéen, angående inval. Ett het disskusionsämne som hade "väckts" tidigare under Jubileumsmotet.
Pannkaksmotet den 25/3
På Pannkaksmotet var pannkaksmästaren, Storjamten Nisse Bergvall, gäst och han lyckades bevisa för bröderna, med hjälp av skioptikonbilder och Stj Tomas Jonsson som skioptikonmagasinsubstitut, att universums centrum är Hoverberget. Som ett stöd för Br Stj Bergvalls forskning beslutades att en galax skulle döpas till Jamtamot. Stj Bergvalls försågs även med Halvarmedaljen eftersom han numera besökt 100 Mot. Senare under kvällen flamberade han även på ett beundransvärt sätt slisket,det vill säga "pannkasktårtan". Några av de roligare inslagen var när t f Stig Strömholm blev utfrågad samt fick en mycket svår invalsuppgift, 2Q:s fatala försök att avsluta Motet redan vid halv två, när Brännholm-låten spelades oavbrutet i drygt en timme och när den logiska jämförelsen mellan broder Redaktören och en fjällbjörk togs upp och diskuterades. Under nachspiel varseblir även Jamtamots Nostradamusinterpretator, Stj PM, att kammaren kommer att hemsökas av Poltergeistrar men en "stenhård" Hövding tar över och reder ut saken. Allvarligt oroade över profetian beslutas att Jamtamot måste ha ett medium för att reda ut detta och den mest ofysikaliska brodern, Br Stj Halvar, tillsetts med en prövotid på två Mot.
Valmotet den 22/4
Valmotet bjöd inte på några stora överraskningar. En ny styrelse valdes som innehåller stor potential. Gäst var Kristian Ekendahl, Vice Överjamt emeritus i Z-nation i Linköping. Broder GV överträffade sig själv detta Mot då han bjöd på bouillabaisse, tournedos och marängsviss. Även vin provades att serveras. Protesterna var naturligtvis högljudda, framför allt från Br JP, som sedermera konsumerade två flaskor själv. Gålbeiningen Fredrik Eriksson håller en intressant redogörelse om Tännforssens vinkel. Det mest spännande var annars huruvida en korsordsframställningskommitté borde tillsättas. Frågan bordlades emellertid.
Sommarmotet den 24/5
Efter en strapatsrik bilresa stundade Sommarmotet. Denna gång i Pilsbo, ett vackert beläget Fritidshus vid Ekoln, mitt emot Skokloster vilken solen sakta gick ner bakom under under stundom lättsamma förhandlingar. Detta kan nog förklaras av den väl tidiga groggbänken. Inval av senilium var på dagordningen, men glömdes nästan bort. Broder ÖH berättade om sitt mycket lyckade statsbesök på Island där han träffade en f d granne till president Vigur. Det var en mycket trevlig dam som hade en hel del kärring-skvaller som bara grannar vet. Vidare donerade han ett standar med den isländska fanan samt bjöd på "Svart Död" och hakar (rutten haj). Lura-luran var nog mest uppskattad. När förhandlingar återupptogs på morgonkvisten, utsattes Motet av ett flyganfall från Br Goden som blivit väl vresig av doften från surhajen som påpassligt placerats framför den sovande brodern under sena nattförhandlingar.
Heimmotet den 22/7
Heimmotet var en sedvanlig succé. Efter en rundvandring i de gamla kvarteren i sta¹n, bl a med guidning i rådhuset och gamla museet, tog vi den pliktskyldiga bussturen via Storgatan till landsarkivet, där Br Georg Hansson föreläste. Sedan besökte vi det nya museet. Det var väldigt trevligt. Speciellt ett konstgjort varggryte verkade roa bröderna, som en efter en kröp in och fnissade likt småflickor fördruckna på cider,. Efter besöket på museet ledde Br Orvar Ersa bröderna runt Jamtli. Turen slutade vid en kolarstuga där Motet bjöds på kolbullar. Dessa visade sig vara perfekt att grunda på innan förhandlingarna fortsatte i en bredvidliggande stuga, där även Jamtamat bjöd på desamma. Under sena nattimmar skapades en byråkratisk svårhanterad kommitté med en gedigen uppgift. Den går under namnet betongfågelholksutrotningskommittén. Den skred genast till verket och ett alster finns numera att beskåda på kammaren i avskräckande syfte.
Ett avslutande TACK
Detta är nu slutligen det perfekta tillfället att tacka alla bröderna, och sålunda fylla ut krönikan med ytterligare ett par sidor. Det skulle dessutom passa mycket väl in i den doktrin jag uppfostrats i att det får ta den plats och tid det tar. Nu är inte Jamtar direkt kända för att sprida beröm över varandra. Jag skulle ändock vilja tacka Brr Styrelsen, framför allt för deras gedigna arbete inför och under jubileumet. Jag vill även tacka Br Hövdingen för hans lokalutsmyckningar, Br Goden för hans sätt att följa klädmodet, Br Skrivaren för alla utelämnade fadäser, Br Fogden för alla hans rapporter från hemmavid, Br GV (båda två) för min tilltagande pondus, Br Lekaren för att han sjöng Jamtlandstaus på styrelsemiddagen med Ypsilon, Br Munskänken för att han höll sig nykter på Jubileumsstyrelsemiddagen, Br 7:man för alla yngsttal (speciellt det under reccemiddagen med Härja-Jämt) och Br Redaktören för hans tålighet när det blåste kalfjällsvindar.
Ma raokes, om int för så på Mot
Daniel Markstedt
Överhövding emeritus