RN 5-2004

> >   B i l d e r   < <

Heimmotet 2004

avhållet den 24 - 25 juli i västra Jamtland
Jamtamot fattar, som ofta framhållits, inga förhastade beslut. Detta gäller även i tidshänseende. Ett exempel härpå är ett av de bestående resultaten från Heimmotet 1982 i Aers'n med omgivningar: Heimmotet bedömdes så lyckat och välarrangerat, att motet beslöt om detsammas återupprepning, dock med cykliskt da capo vart elfte år. Sålunda kom det sig att bröderna Sundelin ånyo arrangerade Heimmot 1993, och så givetvis även nu i år, 2004.

Årets upplaga ägde rum den 24 och den 25 juli. En i heimmotssammanhang osedvanligt talrik skara - trenne dryga duskar bröder i disparata åldrar - slöto inledningsvis upp å Wargentinsskolans parkering i Stan. I utfärd medelst veteranpostbuss, vilken äntrades av självaste Storjamten och Fjällmannen Blåtand, och som framfördes av diligensföraren emeritus Harry Nilsson (härstammandes från Skärvången) i full tidstrogen uniform, företogs efter Frösön ett första stopp vid Tibrandsholm på Rödön, varest beskådades rusorna och övriga lävder efter Storsjöodjuret; här skedde även toppbestigning av Tibrandshaugen, allt under sakkunnig föreläsning av Oscarsson d.ä. (på sin tid ÖH, omsider även hederspristagare), vilken t.o.m. lyckades därstädes framkrafsa småbitar bränt kol från 1400-talet. Dock deltog inte grisen Tibrand å exkursen.
Givetvis höll ekipaget i sin fortsatta färd å Röanslannan även utanför den lägda där fordom i ett litet torp prof. Carl Zetterström en gång kom till världen. Efter vägen till Krokom gjordes därtill ett upphåll vid ett större kalkkärr, av Hissmofors bruk anno dazumal nyttjat som råvarutäkt såsom ett inslag i blekningsprocessen vid massatillverkningen.
Krokom, ja, vad hade vi där att skaffa?
Jo, bl.a. besöktes därstädesvarande gamla lanthandel, varest tjänstgörande sångfågeln Carina Grahn till guitarr framkvad en slagdänga om handelsbodens historia; blev härav Fjällmannen så begeistrad att han sist av alla dröjde sig kvar, ivrigt understödjande sig själv i sina försök att kurtisera damen i fråga.

Låt oss raskt komma vidare, till Nälden och sedan, befarande en under ombyggnad varande, bitvis särdeles dammig och skumpig grusväg, fram till Aers'n och hällristningarna i Glösa. Här intogs en smula förtäring - baeta på Flatatunnbröd med messmör -, besiktigades bäcken med ristningarna, och förelästes bröderna genom Storjamten Sundelin särdeles intressant om tidsskalorna, alltifrån istiden och Centraljamtska issjön fram till nutid. - I frånvaro av Lofterud iklädde sig en annan ciceron å stället tidstypiska stenålderspersedlar i älg- och rävskinn, samt underhöll densamme motet under en timmes tid med beskrivningar av det så kallade älgklansfolkets liv och leverne, bl.a. illustrerat audiovisuellt i därvarande älgklövslada dymedelst en i läderband svängande ljudsten. Det hela var i sig intressant, men framställningen var i pedogiskt hänseende något folkskolemässig, föga anpassad efter för tillfället närvarande, väl kvalificerat, auditorium.

Motet drog vidare. Efter vägen mot Mörsil gjordes uppehåll vid ett par minnesstenar över de senaste - förhoppningsvis sista - krigiska sammanträffandena med Norge, varav en sten på Mattmar- och en på Mörsilsidan om sockengränsen. I Mörsil och dess kretsloppshus intogs middag. Den var god, med påfallande mycket vegetabilier och få animaliska produkter; därmot fanns åtminstone något slisk till kaffet. Även Järpen, närmare bestämt dess skans, besågs. Oscarsson d.ä. redogjorde initierat och förtjänstfullt för dess historia. Den medförda salutkanonen - så var det ämnat - skulle från skansen, ovanom krutkällaren, avleverera en stilenlig kanonad utöver byn; därav blev dock en tyst rökpuff á la fesseknarrt; svartkrutet hade kvarglömts i Upsala (!).

Den fortsatta färden ställdes till bl.a. Kluk (i Aers'n). Här stannade motet vid vägskylten "Kluk" och framförde unisont välklingande klassikern "Ma fer heim till Kluk" så att det hördes långväga tvärsöver Klukstjenna till den för aftonen pågående Kluksfestivalen.
Omsider uppnåddes därefter Västbacken och seder - efter utomordentliga problem för automobussen att ta sig upp och vända - Nordbyn och bröderna Sundelins loci. Här möttes motet av en surpris i form av Storjamten Thord "Hubert" Larsson-Graffs närvaro. Graffen var för aftonen vid särdeles gott lynne och god vigör; han drog under halvannan timme de fantastiskaste historier - låt vara lagom skarvade -, bl.a. om grisslaktning och dikessprängning. Dylika anekdoter borde, i likhet med Blåtands "hurusom"- artiklar, ederas i särtryck!

Framåt aftonen vidtog, i bröderna Sundelins ombyggda, rymliga faus, förhandlingar. Tvenne protokoll - ett från Valmotet (som inte kom med hos Storjamten Staffan Sandler, se RN nr 4/04), och ett från senaste Sommarmot - upplästes. Protokollet från Sommarmotet var emellertid upprättat i lösbladsform och inte för hand inskrivet i protokollboken, vadan detsamma erhöll bakläxa till höstterminens första mot.
Übrigens förevor,i god stil, en myckenhet sång, goda förhandlingar och diverse val, bl.a. av Tyngst, som blev den gedigne broder ÖH electus. Därtill nyvaldes till Lekare Mårten Oscarsson. Således har nu Jamtamot begåvats med andra generationen av klanen Oscarsson i styrelsen. Ytterligare att notera är att en gålbeining, Per Andersson från Odensala, efter en del parlamenterande direktinvaldes i Jamtamot. Lotteridragningen med tombolamaskin resulterade i en mångfald högvinster. Vid en repris av saluterandet lär för övrigt - visa av debaclet i Järpen - ett antal bröder så till den milda grad ha hårdladdat salutkanonen, att densamma vid ty följande antändning uppginge i sina beståndsdelar och splitter spreds vida över de Sundelinska domänerna; så kan det gå!

Nämnas bör även att broder GV em. Per-Erik "Tummen" Nygren deltog. Han var på sin tid (1975) en av tre i den berömda - ensartade - trojka redaktörer (jämte Arne Rubensson och Graffen) som lyckades hålla liv i JT genom att utge ett nummer av densamma; dylika insatser har sin givna plats i Jamtamots annaler! Att förglömma är heller inte guitarrekvilibristens, broder Johnny Westlund från Kästa (Kougsta) närvaro. Innan dormitorierna uppsöktes - varav i ett hus för Storjamtar - kunde därtill i motlokalen på en inställd televisionsapparat med video beskådas ett särdeles intressant videoband med inspelning, såväl med bild som ljud, av Heimmotet 1993. Jamtamot ligger, i fråga om teknik, städse i framkant.

Motet var som helhet en höjdpunkt, med sina deltagare, sina miljöer, sitt innehåll. Tyvärr dröjer det hela elva år till nästa gång med Sundelinarna; de står då som värdar för Heimmotet 2015, händelsevis samma år Jamtamot redivivum celebrerar sitt 100-årsjubileum.

Finallemente: självfallet beskådades även å detta Heimmot en kalkugn. Den var av det något kuriösare slaget, i det att den visade sig innehålla en knallert av märket Yamaha. Det är sant som det är sagt: "ja, ma ha Yamaha!"

C'est tout!
En "Halvar"