Heimmotet 2004avhållet den 24 - 25 juli i västra JamtlandJamtamot fattar, som ofta framhållits, inga förhastade beslut. Detta gäller även i tidshänseende. Ett exempel härpå är ett av de bestående resultaten från Heimmotet 1982 i Aers'n med omgivningar: Heimmotet bedömdes så lyckat och välarrangerat, att motet beslöt om detsammas återupprepning, dock med cykliskt da capo vart elfte år. Sålunda kom det sig att bröderna Sundelin ånyo arrangerade Heimmot 1993, och så givetvis även nu i år, 2004.
Årets upplaga ägde rum den 24 och den 25 juli. En i heimmotssammanhang
osedvanligt talrik skara - trenne dryga duskar bröder i disparata åldrar
- slöto inledningsvis upp å Wargentinsskolans parkering i Stan. I utfärd
medelst veteranpostbuss, vilken äntrades av självaste Storjamten
och Fjällmannen Blåtand, och som framfördes av diligensföraren emeritus
Harry Nilsson (härstammandes från Skärvången) i full tidstrogen uniform,
företogs efter Frösön ett första stopp vid Tibrandsholm på Rödön,
varest beskådades rusorna och övriga lävder efter Storsjöodjuret; här
skedde även toppbestigning av Tibrandshaugen, allt under sakkunnig
föreläsning av Oscarsson d.ä. (på sin tid ÖH, omsider även
hederspristagare),
vilken t.o.m. lyckades därstädes framkrafsa småbitar bränt kol från
1400-talet. Dock deltog inte grisen Tibrand å exkursen.
Låt oss raskt komma vidare, till Nälden och sedan, befarande en under ombyggnad varande, bitvis särdeles dammig och skumpig grusväg, fram till Aers'n och hällristningarna i Glösa. Här intogs en smula förtäring - baeta på Flatatunnbröd med messmör -, besiktigades bäcken med ristningarna, och förelästes bröderna genom Storjamten Sundelin särdeles intressant om tidsskalorna, alltifrån istiden och Centraljamtska issjön fram till nutid. - I frånvaro av Lofterud iklädde sig en annan ciceron å stället tidstypiska stenålderspersedlar i älg- och rävskinn, samt underhöll densamme motet under en timmes tid med beskrivningar av det så kallade älgklansfolkets liv och leverne, bl.a. illustrerat audiovisuellt i därvarande älgklövslada dymedelst en i läderband svängande ljudsten. Det hela var i sig intressant, men framställningen var i pedogiskt hänseende något folkskolemässig, föga anpassad efter för tillfället närvarande, väl kvalificerat, auditorium. Motet drog vidare. Efter vägen mot Mörsil gjordes uppehåll vid ett par minnesstenar över de senaste - förhoppningsvis sista - krigiska sammanträffandena med Norge, varav en sten på Mattmar- och en på Mörsilsidan om sockengränsen. I Mörsil och dess kretsloppshus intogs middag. Den var god, med påfallande mycket vegetabilier och få animaliska produkter; därmot fanns åtminstone något slisk till kaffet. Även Järpen, närmare bestämt dess skans, besågs. Oscarsson d.ä. redogjorde initierat och förtjänstfullt för dess historia. Den medförda salutkanonen - så var det ämnat - skulle från skansen, ovanom krutkällaren, avleverera en stilenlig kanonad utöver byn; därav blev dock en tyst rökpuff á la fesseknarrt; svartkrutet hade kvarglömts i Upsala (!).
Den fortsatta färden ställdes till bl.a. Kluk (i Aers'n). Här stannade
motet vid vägskylten "Kluk" och framförde unisont välklingande
klassikern
"Ma fer heim till Kluk" så att det hördes långväga tvärsöver Klukstjenna
till den för aftonen pågående Kluksfestivalen.
Framåt aftonen vidtog, i bröderna Sundelins ombyggda, rymliga faus,
förhandlingar. Tvenne protokoll - ett från Valmotet (som inte kom med
hos
Storjamten Staffan Sandler, se RN nr 4/04), och ett från senaste
Sommarmot
- upplästes. Protokollet från Sommarmotet var emellertid upprättat i
lösbladsform och inte för hand inskrivet i protokollboken, vadan
detsamma
erhöll bakläxa till höstterminens första mot. Nämnas bör även att broder GV em. Per-Erik "Tummen" Nygren deltog. Han var på sin tid (1975) en av tre i den berömda - ensartade - trojka redaktörer (jämte Arne Rubensson och Graffen) som lyckades hålla liv i JT genom att utge ett nummer av densamma; dylika insatser har sin givna plats i Jamtamots annaler! Att förglömma är heller inte guitarrekvilibristens, broder Johnny Westlund från Kästa (Kougsta) närvaro. Innan dormitorierna uppsöktes - varav i ett hus för Storjamtar - kunde därtill i motlokalen på en inställd televisionsapparat med video beskådas ett särdeles intressant videoband med inspelning, såväl med bild som ljud, av Heimmotet 1993. Jamtamot ligger, i fråga om teknik, städse i framkant. Motet var som helhet en höjdpunkt, med sina deltagare, sina miljöer, sitt innehåll. Tyvärr dröjer det hela elva år till nästa gång med Sundelinarna; de står då som värdar för Heimmotet 2015, händelsevis samma år Jamtamot redivivum celebrerar sitt 100-årsjubileum. Finallemente: självfallet beskådades även å detta Heimmot en kalkugn. Den var av det något kuriösare slaget, i det att den visade sig innehålla en knallert av märket Yamaha. Det är sant som det är sagt: "ja, ma ha Yamaha!"
C'est tout! |
|