RN 7-2004

Helgamässmotet 2004

fredag den 5 november - Konferenssal 1 - Norrlands nation
När höstmörkret denna temperaturmässigt angenäma dag sänkt sig till en lagom nivå över lärdomsstaden Upsalas klassiska kvarter, inrymmande bl.a. Norrlands nation, samlades en i sedvanlig ordning gedigen skara bröder till Helgamässmot å nämnda nation. Nedan anges, högst summariskt och inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, vad därunder timade.

En gålbeining, Etay Lechner, redovisade sin slutuppgift, bestående i en historisk redogörelse för och om Föllinge (Föling), dess bebyggelse, bemärkta personer m.m. Framställningen åtföljdes av transparanger å modernt datormedium och televisionsskärm, vadan den ginge att visuellt med lätthet överblicka; bl.a. omnämndes branden av därstädesvarande kyrka år 1994. Det särdeles utförliga föredraget befanns med högsta nöje godkänt, och Lechner blev under Godens ledning Broder Lechner.

Ytterligare föredrag förevor. Kvällens hemlige gäst, Erik Sundkvist från Eskilstuna, verksam vid Umeå universitet, talade länge och väl om företaget Rottum i Tyskland och detsammas kanoner. Fabriken grundades redan 1603, och tvenne dess artilleripjäser kan än i dag beskådas på nära håll, där de utgör två av de kanoner som står uppställda utanför Upsala slott.

Motet gick alltså i "Kanonens tecken". Det tog sig uttryck inte minst i att en ny kortstumfilm, efter vanligheten i svartvitt, med textremsor och ljudillustrerad med högklassiska musikstycken av Beethoven m.fl., förevisades. Denna aftons föreställning, som rönte särdeles uppskattning, avhandlade Jamtamots hädangångna salutkanon och de hittills fåfänga försöken att anförskaffa en dess like. Filmen är ett led i föreningens kampanj GÖR DIN PLIKT! (vilken kan beskådas redan å Jamtamots heimsia), och insamlades redan detta mot en inte oansenlig bottenplåt till en nyanskaffnings- och krutfond.

På tal om kanoner: broder Ando Sundelin, sedermera kvällens Gamlest, hade efter sist förlidna sommars Heimmot i Nordbyn, vid en visit i hundgården återfunnit ett av lavettens järnhjul jämte axel från den föredetta salutkanonen. Han överantvardade dessa reminiscenser till motets ömma vård att arkivera. - Det kan påpekas, att hundgården är belägen minst 15 meter från den plats där salutkanonen, salig i åminnelse, stod uppställd vid krevaden. Följde så ett par donationer: Ando Sundelin överlämnade en kopia av den till videokassett inspelade filmen om Heimmotet 1993. Vidare överräckte undertecknad ett exemplar av Carl-Göran Ekerwalds Jämtländska historia intill 1319, skänkt till föreningen av bokförlaget Jengels ägare Torbjörn Junhov. Motet framförde sitt stora tack.

I likhet med ettvart mot har Helgamässmotet sin givna tradition, enkannerligen utfärden till professor Zetterströms grav å Vaksala kyrkogård. En kommitté, vari ingingo bl.a. Ando Sundelin och den nyinvalde Lechner, avreste per automobil dit för att där nedsätta ett ljus till professorns minne. Det rönte denna gång, i det milda vädrets avsaknad av såväl blåst som allvarligare skådd, kommittén inga problem att leta sig fram till gravvården, där utföra sitt uppdrag samt avhålla en stunds resumérande översikt över Zetterströms leverne. Notabelt är bl.a. prof. Zetterströms plägsed att i goda vänners lag steka våfflor och nedskölja desamma med en och annan pilsnerhalva.

Diverse val förrättades: Gamlest, enligt ovan sagda, tillsättning av en Kanonkommitté (vari ingår Storjamten Thomas Nirsa), en Granskningspåskyndare (Fredrik Johansson), en ledamot till Storjamtskommittén (densamme nyssnämnde Storjamt Nirsa), Tyngst (åter densamme), samt en t.f. Redaktör, nämligen Erik Larsson (ej att förväxla med den något äldre Snus-Larsa). Däremot synes ingen ha utsetts till Dekanusperfekt i Kommittén för Jamska och Härjeådalska. Val av granskare bordlades till Julmotet.

I övrigt kan nämnas att skaffningen var av det ovanligare slaget, nämligen lever med fläsk och perstampa - vilket torde ha fått en och annan broder att avstå från åtminstone levern -, med åtföljande prima slisk, att en och annan högvist utlottades, att ingen rövkrok eller snusdosdragning förevor, och heller ingen visit å Lycksalighetens ö, men att däremot Nachspiel på Kammarn avstapellöpte, efter vanligheten under stort larm.

Som helhet var motet en god uppföljare till Ockupationsmotets (inte Surströmmingsmotet!) utsökta och ruschiga initiv i kanonmullerhänseende. Motet utgör även en utomordentlig bekräftelse på nuvarande ÖH:s och styrelses goda intentioner att å varje mot presentera en gästföreläsare. Fortsätt så!

C'est tout.
En "Halvar" (ma fleir)