RN 8-2004

> >   B i l d e r   < <

Julmotet 2004

lördag den 4 december i (bl a) Gamla salen - Norrlands nation
JULMOT - bröder, smaka på ordet!

Rubricerad dag var det dags igen; mykjen kjörrd var det inte, men alltjämt kvarlåg en del snö från närmast förlidna novembers rikliga nederbörd, varför texten i "Jul heeim" om slask och blask dessbättre i någon mån kom på skam; alltså, och sålunda, samlades inledningsvis till heitvasskasken å nationen en försvarlig skara - runt femtiotalet - bröder å nationen, bland dem inemot tiotalet Storjamtar. I denna skara förmärktes bl.a. tvenne generationer Oscarsson (Bo med sonen Mårten, nuvarande Lekare) ävensom Leijon (Storjamten Urban Leijon med son). Gemytet i detta "mängtande" var påtagligt.

Motet inleddes i stor stil av Storjamten Staffan Sandler, som presenterade den länge emotsedda nypublikationen "Konzta", en bok i tegelstensomfång med utsökta bilder om och av konst och konstnärer i Jamtland och Härjeådalen, utgiven av jemtlandicaföretaget Jengel. Ett exemplar av boken donerades till motet, varjämte ett lager deponerades för försäljning.
Storjamten Sandler donerade därtill ett av honom i olja utfört konstverk i det större formatet, föreställande en vue från Bjärme mot bl.a. en sida av Hoverberget (jfr Hoverbergskommittén). Beträffande målningen bör noteras, att duken å densamma var den duk som Påsättningskommittén med bl.a. broder Orvar Ersa från Lorås på Sommarmotet i maj innevarande år hos Storjamten Sandler på Svartlöga ö låtit framgångsrikt påspänna (se RN nr 4/04). Nämnas kan även att motet nu av Sandler fick ta emot den rätta upplagan, med korrekt tryck, av Jamtamots sångbok: "Sångboka".
- Motet framförde för dessa överväldigande donationer sitt djupt kända tack.
Med Sandler följde fotografen Rolf Anderzon från Hackås, vilken för ett antal år sedan som gålbeinsuppgift erhållit uppdraget att tillskynda Konztas tryckande; enär så nu hade skett, invaldes han i Jamtamot.

Här må även omtalas den andre invalde för aftonen, David Hirdman från Forshaga i Värmland, vilken mycket förtjänstfullt redogjorde för värmlänningarnas insatser, synnerligast under 1800-talet, för skogsbrukets utveckling i Jamtland.

Inget mot under året når på sitt sätt upp till Julmotet när det gäller att förrätta val; det är nämligen då Hederspristagaren utses. Efter ett spännande förfarande under ledning av ständige rösträknaren, Storjamten Nils Bergvall, med biträde av broder Heed, med i högform varande Blåtand som spegel, utsågs till 2005 års hederspristagare Jengels grundare och idkare, Torbjörn Junhov. Valens övriga mångfald följde, nämligen av:
Ringare: Markus Heed, Fanbärare och Gamlest: Urban Leijon, Anstångsbögel: Tomas "Rally" Persson, Brandtalare: Fredrik Erixon, Brandtalsuppvärmare, tillika illuminatörer: Fredrik Johansson och Tomas "Rally" Persson, Tyngst: broder "Storhaugen", Yngst: Fredrik Johansson och Mikael "Marjasin" Blom (sålunda inte en, utan tvenne yngstar), Fiscus: broder Hirdman, och enfin Granskare: omval av bröderna Dahlin och "Haugen".

Den traditionella marschen upp till Gunillaklockan skedde, som framgår, under Storjamten Urban Leijons förnämliga förande av fanan. Framkomna hälsades bröderna av H-P Burman, vilken för andra året i rad föredrog att dit färdas medelst hyrkusk. Vid klockan framfördes sedvanligt fyrstämmig skönsång av kör, inmundigades rykande glögg, och avnjöto bröderna ett av brandtalaren framfört epos, vilket, i fråga om inventiösa skrupenser, avhandlande allt från regionala diskrepanser, anarki, köttberg och stormakter via Mesopotamien till jamten som den ideale medborgaren, innehöll det mesta som rimligen kan begäras. - Magnifikt var dessutom brandilluminatörernas formidabla eldkastaruppvisning.

Återkomna till nationen fingo bröderna åhöra kvällens gäst, vilken som surpris språkade om cigarrer, särdeles de kubanska, och vikten av att konsumera ett dylikt rökverk på rätt plats, i rätt sällskap och med rätta tillbehör; för att probera och omsätta teorierna i praktiken, fanns tillika ett antal av angivna tobaksprodukter till försäljning å motet.

Förglömmas i denna resumé ska heller inte att under stora ovationer Jamtamots svartvitproducerade kanonstumfilm kördes i repris, och att rörligt bildbevis - bevars i färg - företeddes över KREVADEN, den finita, ödesdigra, salutkanonens Nemesis. Till den nyinstiftade salutkanonsåteranskaffnings- och krutfondens förmerande försåldes under motet prydliga julkort, under devisen "Gör din plikt!", vilka påstås ha haft viss åtgång.

Men självfallet bjöds även julbord, förfärdigat av Julbordets Vänner och Gv Primus och Secundus, innehållande bl.a. sill, korv, köttbullar, lax, skinka, kalvsylta, äggkonstellationer och ostar från Skärvången, därtill prima slisk. Det enda suktande bröder saknade var de klassiska grisfötterna. Utav all denna mångfald julskaffning fann sig bl.a. den gode fjällmannen Blåtand föranlåten att för någon timme fälla ihop klövarna och på en av lokalens komfortabla schäslonger in- och utandas laryngala timmerstockar.

Vad är i övrigt att förtälja? Yngstarna lär ha hållit ett magnifikt tacktal; givetvis följde lotteridragning å tombola med ett antal högvinster, ävensom Nachspiel med Kammersitz under stort larm och framförande av "Brännholm" (alltjämt n:o ett på Jamtamots tio-i-topplista), samt torde rövkroken ha hemförts i osedvanligt glänsande stil av broder ÖH. Enär Kammarn denna gång finge frekventeras utan större tidsmässig hets, uteblev visiten till Lycksalighetens ö.

Den verkligt bestående behållningen för Jamtamot från detta Julmot är annars Storjamten Staffan Sandlers magnifika donation av monumentaloljemålningen från Bjärme mot Hoverberget; i och med att därå även förekommer en del av sjön Näckten, kan Jamtamot numera stoltsera med att på Kammarn ha såväl porträttgalleri som kristallkrona och sjöutsikt. Således saknas intet för trivselns därstädes totala uppfyllande och utövande.

C'est tout.
En "Halvar" (ma fleir)