RN 6-2005

Helgamässmot

Helgamässmotet den 28 oktober 2005 i K1 - Norrlands nation

"Det ska vara svårt att gå på mot" är en under senare år upprepad sentens, och häri torde förefinnas en viss poäng.
Svårigheterna synes dock inte vara större än att bröderna regelmässigt - med hjälp av virtuell teckningslista via Internätet, i det närmaste (numera) lika virtuell teckningslista i pappersform å nationens anslagstavla, telefonkontakter, personliga påtryckningar, Storjamten Festin dy:s regndans m.fl. dylika ingredienser - förmår övervinna desamma.

Sist förlidna Helgamässmot vilket ägde rum å Norrlands nation, denna gång i dess största konferenslokal nr 1, tillika quratorsexpedition emeritus, i Gamla huset, vertikalt tvenne våningar ned jämfört med i RN nr 5-05 omtalat Ockupationsmot, utgjorde härvidlag intet undantag, i det att en manstark skara bröder - ehuru i avsaknad av Blåtanden - hade församlat sig.

Här vidtog livliga förhandlingar pådrivna bl a genom de närvarande Granskarnas synnerligen livliga agerande, varunder inte minst kallelseadministrationen utsattes för en ingående diskussion och granskning. Vad dessa överläggningar ledde till framstår dock som något oklart.
Däremot uppnåddes om inte full, så dock tämligen god klarhet i det ekonomiska utfallet av det senaste Samarrangementskalaset å nationen tillsammans med Härja-Jämt; Fogden framlade nämligen en med siffror välfylld rapport härom, vilken kom allmän förnöjelse åstad, såväl bland bröderna i allmänhet som i synnerhet de båda för aftonen närvarande, senast å Ockupationsmotet 2005 omvalda Granskarna Sjödin och Dahlin ("Bill och Bull").

Under pågående förhandlingar utsågs traditionsenligt en kommitté att avlägga visit å Vaksala kyrkogård och framlidne prof. Zetterströms grav för att därsammastädes tända ett gediget gravljus och något kontemplera över hans livsgärning; notabelt är att Jamtamot, efter sina insatser för gravens skötsel, sedan ett antal år av Vaksala kyrkoråd finns noterad som "närmaste anhörig". - Kommittén utförde sitt uppdrag, varöver rapport avlades.
Eftersom texten på gravstenen av de gravbesökande bröderna bedömdes vara i stort behov av renovering tillsattes en kommitté under ledning av broder ÖH för att tillse att detta blir gjort.

En ytterligare kommitté som tillsattes var var en Sångbokskommitté, men inte för att redan omarbeta Jamtamots nuvarande sångbok från 2003, utan med uppgift att utgöra föreningens representanter till den grupp som håller på med en översyn av Norrlands nations sångbok. I kommittén invaldes bl.a. den i dylika sammanhang ärrade veteranen, Storjamten Norman.

Av förhandlingarna i övrigt kan nämnas att den vakanta posten som 7-man numera är tillsatt genom att till detta ämbete utsågs broder Magnus Bodin, Torvalla, att till Fakultetsstyrelsen för Jamska och Härjeådalska å posten Tullmeis invaldes Lekaren emeritus m.m. Anders Lundström, och att, som traditionen bjuder, Gamlest, Tyngst och sedermera Yngst - dock utan Yngstluva - utkorades, väl att märka: denna gång inte bland några birkarlar, särskilt som att ingen dylik deltog å motet. Sistnämnda uppdrag tilldelades för övrigt så småningom ÖH själv, vilken skötte detsamma med den äran. En "hemlig" gäst i form av broder "CB" höll också ett föredrag om väsentliga ting för föreningen, samt därtill invaldes ett par gålbeiningar efter fullgjorda orala redovisningar av sina gålbeinsuppgifter.

Skaffningen var gedigen, med kycklingfuggel som tilltugg under förhandlingarna, till middagen laxfisk med spenat och japanesisk sås, och som avslutning tvenne sorters slisk av prima kvalitet.
Apropos näringsintag kan noteras ett å motet framlagt förslag att till nästa års Helgamässmot uppta den av prof. Zetterström på sin tid införda goda vanan att spisa våfflor till pilsnerdricka.

Från middagen kan noteras att Lekarens bjällra var indisponibel, enär klappen var försatt ur funktion. Måhända var det ett verk av någon luguberhetskommitté. Änskönt detta förhållande löste Lekaren sin uppgift med sången väl, och avrundade omsider med att tillsammans med Redaktören i duetterande trioler framföra högeligen uppskattad fiolistgniing. Hur många av nationsföreningarna kan visa upp två fullfjädrade fiolspelmän i sin styrelse?

Efter tombolalotteri med utsökta högvinster, och en av ÖH i osedvanligt glänsande stil hemförd rövkrok, vidtog Nachspiel på Kammarn under stort buller och larm, varunder ett antal episoder av "Brännholm" förtjänstfullt och med god unison inlevelse framfördes; konstateras kan, att jamtslagern "Brännholm" alltjämt ligger ohotad etta på föreningens tio-i-topplista.

Från detta mot tar man som positivaste upplevelser ad notam med sig inte minst Fogdens marvelösa initiativ inom det redovisningsmässiga området, vilket manar till efterföljd, och detsamma kan sägas om den utmärkta skaffningen, traditionen att ha en gäst, ävensom nämnda fiolistframträdande.

C'est tout!
En "Halvar" å fleir