RN 7-2006

» B I L D E R «

Några av terminens gålbeinskæra

Ockupationsmotet 2006

Inledningen av höstterminen i lärdoms- och akademistaden Uppsala utgörs för Jamtamots del städse sedan 1983 av Ockupationsmot, något som tidigare under många år gått under benämningen Surströmmingsmot. Men i och med att denna maträtt, med något undantag när, i modern tid ställts åsido såsom varande ett födointag av föga traditionell art för inlandsrepublikerna väster om vissa andra svenska kustprovinser, har alltså Ockupationsmotet tagit över som gängse höstterminspremiär.

Årets upplaga ägde rum fredagen den 8 september, som sig bör med en föregående prolog å Kammarn, varest receptionsmysterier vidtog, efter vanligheten med god inomhusvärme, till vilken inte minst det goda antalet äldre bröders närvaro starkt bidrog. Ovanligt var dock antalet gålbeiningar, som uppgick till inemot en dubbeldusk; att här räkna upp dem alla låter sig inte göra, dock kan nämnas den goda representativiteten och geografiska spridningen, eller vad sägs om namnen Jonas Andersson från Ragunda, Mattias Sjöström från Ås, Martin Eliasson från Sveg och Markus Persson från Börtnan (för att nämna några, förutom de sedvanliga stadsborna)? Notabelt är även det faktum att Jamtamots föryngring alltjämt präglas av hur släkten kommer och går, så exempelvis gålbeiningen Olof Edler från Frösön, ein ta pöikom at Storjamtn Gunnar Nirsa (ÖH 1981-82). En innovation vid terminens mysterier var broder Hövdingens initiativ att spela en CD med vald, mycket suggestiv, "receptionsmusik" under ritualerna.

ÖH Alsing installeras i ämbetet Mysterierna på Kammarn tog med detta stora antal sin rundliga tid i anspråk, varefter en försvarlig hoper bröder fann sig församlade i gamla husets å nationen nedervåning, i f.d. vaktmästarbostaden. Något mängtande vidtog, varpå motet öppnades och sedvanligt maktskifte inom styrelsen vidtog, där bl.a. Christian Alsing, Brunflo, installerades som Jamtamots 77:e Överhövding sedan 1915 (övriga skiften enumreras inte här; se i denna del RN 4-06).

I vanlig ordning skedde vissa val: Gamlest blev broder Halvar, Tyngst "Tjukk" Simon Falck, och Yngst broder Skrivarn Fredrik Olofsson. Vidare permuterades Storjamtskommittén, i och med att en tredjedel härav utbyttes. Den nya tredjedelen utgörs av ÖH emeritus Gustav Jernberg. Något ny- eller omval torde även ha företagits till Fakultetsstyrelsen för Jamska och Härjeådalska, men vilket har gått krönikören spårlöst förbi. Bland remarkabla beslut i övrigt noteras att Jamtamot nu beslöt att fortsättningsvis överföra sina fonderade medel till nationen, att av dess kassör samförvaltas jämte övriga av nationen förvaltade fonder, allt för att uppnå en bättre årlig avkastning, och att terminsavgiften till föreningen såväl sänktes som höjdes, allt i ett och samma beslut. Vidare beslöts, och exekverades, utdelandet av fysisk reprimand till hela presidiet, d.v.s. samfällt både ÖH och Skrivarn.

Under middagen, vars förnämliga skaffning utgjordes av renskav, erhöll motet under e fauke visit av en särdeles kvinnostark delegation från Härja-Jämt, framförande käcka visor och slagnummer i varierande tonarter. Även i övrigt stod bröderna själva för en myckenhet goda muntrationer ur sångboken. Inget mot med självaktning förrinner utan donationer; så även nu, i och med att broder Heed donerade en förträfflig samling vinylskivor, av vilka klassiker särskilt förtjänar nämnas Bröderna Lindqvists LP "Jamtamot". Heeds insatser väckte ovationsartat jubel!

Gruppfoto i Järntrappan Omsider vidtog slisket (inlagd, blandad frukt åtat flöta) och kaffet, och till detta kom uppskattad tombolalotteridragning med goda högvinster. Bl.a. uttombolerades ett exemplar av den numera ack så sällsynta utgåvan av Den Store Ledaren Kim Il-Sungs självbiografiska mästerverk till en lycklig broder. Däremot förevor vare sig rövkrok, eller, om så skedde, vann ÖH i vart fall i osedvanligt glänsande stil -, och heller ingen dosdragning. På grund av tidens oerhörda knapphet blev även Nachspielet på Kammarn denna gång inskränkt till i princip intet, vadan ingen Brännholm hann avnjutas, och visiten å Lycksalighetens Ö uteblev helt. Men så är det: man kan inte alltid hinna med allt; receptionsmysterierna och styrelseregimskiftet tog alltnog sin ansenliga tid, och till kommande Helgamässmot lär det förmodligen återkomma både det ena och det andra av gamla traditionella inslag. Det är inte dumt att ha några gamla godingar på lut till nästa gång!

C'est tout.
En Halvar ma fleir.

Lindqvistarnas Höjdpunkt!