RN 3-2007Seineste oppdatering: 2007-08-31

Sommarmotet 2007 å Svartlöga
... En liten krönika
Svartlöga
Första gången Jamtamot hade nöjet att besöka Storjamten Staffan Sandler å hans ägandes fastighet Svartlöga 3:21, till vilken man båtledes kan färdas från bl.a. Furusund till ön Svartlöga var 2004, och visiten repriserades året efter. På grund av omfattande reparations- och byggnadsarbeten, varom mer nedan, blev det inget Sommarmot eller Ömot därstädes under 2006, men nu var det alltså dags igen, lördagen den 2 och söndagen den 3 juni. Om något, är detta numera en tradition av rang!
I vanlig ordning skedde samling å Studentvägen, i lagom arla morgonstund, i avsaknad av såväl brodern Blåtand som den till motet anmälde broder Norman; den sist nämnde upphämtades med bil nära Börje Tull i Upsala stad. Transporten av den kärnstarka skaran bröder skedde medelst ett antal bilar, med bl.a. obligatorisk flygspaning i Gottröra. Omsider, och i lagom tid, uppnåddes Furusund, varest bröderna i godan ro intog bryggan i avvaktan på överfart med ordinarie transport via Waxholmsbolaget. Dock ankom ett passagerarskepp från sagda bolag en helt annan brygga i byn, vadan bröderna funno sig akterseglade. Dessbättre ordnade Sandler med en specialtransport, kustbevakningsskeppet emeritus Östersten från Söderöra, för merparten av bröderna; undertecknad och Norman medföljde den Sandlerska plastsnipan.
Väl framme, i gassande sol och laber pålandsbris, öppnade ÖH motet, och inledde med diverse t.f.-val: undertecknad Skrivare, Simon Hedin 7-man, Marcus "Börtnan" Persson Gode, Martin Eliasson Fogde tillika Redaktör, Johan "Saxofon" Höglund Lekare, Staffan Sandler Gillevärd Primus och Fabio Arcangeli Gillevärd Secundus.
Med dessa preludier avklarade förde broder Svartlöga-Sandler allsköns Gulager på tal; sålunda utsågs bl.a. en Parasollförstärkningskommitté och en Elverkskommitté, för att inledningsvis nämna endast ett par av dem. Den först nämnda kommittén genomförde sin uppgift väl, varför sillunch vidtog. Sandler presenterade utförligt samtliga sillsorter, ävensom de olika drycker som stode till buds. Med på lunchen var även tvenne snickare och timmermän, vilka förtjänsfullt iordningställt övervåningen å det Sandlerska feuset – redogörelsen återkommer härtill - vadan Sandler i lyriska ordalag utlät sig om den stora efterkrigskonferensen med deltagande av herrar som bl.a. Josef Stalin i Poznan, f.d. Posen, vilken snarast torde, som tilldragelse betraktat, ha avsett Potsdam i Tyskland. När Sandler ändå var inne på Tyskland, föredrog han inför andäktigt lyssnande bröder hur plank och granithuggen urbergskantsten (varom likaså nämnes en del nedan) till ön befraktats medelst rhenländska fraktpråmar; vidare övergick han till Danmark, närmare bestämt målaren Aug. Berg, av vilken han innehade en tavla och som han under stort larm och bifall förklarade sig donera till motet.
Under sillunchen gavs Inomrikeskorrespondenskommittén – icke som Gulaguppgift – i uppdrag att hos Waxholmsbolaget utbe sig om en förklaring om anledningen till att bryggan i Furusund är felplacerad. Lunchen avrundades med att bröderna Marsh och Hövdingen Lechner utsågs till Diskkommitté.
Storjamten Per-Gunnar Norman et alii
Men nu var det dags för Gulagerna! Pumpkommittén, under ledning av broder ÖH, avlade rapport: pumpen i sig vore redundant, men vattenslangen av plast var lagad med silvertejp, å vilken åtgärd kommittén självsäkert lämnade 20 års garanti. – Vidare skulle en blomrabatt anläggas framför feuset, med hjälp av en Grop- och Blomrabattkommitté. Inledningsvis var det lätt att gräva sig ned till hälleberget, fylla på sten, lägga på duk och återfylla med fet jord; emellertid skulle även kantsten anläggas, vilken visade sig bestå av ovan nämnda granitblock i stora och tunga och ännu större och tyngre stycken. Alltnog, de uppstaplades inledningsvis till ett prydligt mausoleumsgravkummel, varefter ett par av de tunga asen, medelst bärremmar, spett, Sandlerska fyrhjulingen och en hel del funderande bragtes på plats, stadigt och bra. Dylika förrättningar är Arkipelag snarare än Gulag!
Jamtamots Salutkanon hade inte medförts. I stället lät t.f. Lekaren upp sin sonora stämma till allmän sång, och gjorde han det så förtjänstfullt, att omsider – middagen inräknad – hela sångbokens repertoir och lite till tröskades igenom. Med hjälp av cymbaliserande kastrullock lyckades för övrigt ÖH efter idoga försök få liv i trenne bröder, som av sillen blivit något dästa och trötta.
Ja, i sinom tid blev det middag, med honungsstekt fugl, tillagad i tvättfat med vinäger, socker, kapris och gräslök. Motet hade då samlats i feusets med plank och en väl tilltagen virkesmängd nyknissade övervåning, hädanefter benämnd den Sandlerska kongresshallen, vilken nu efter omfattande snickeriarbeten invigdes till ett första symposium av Jamtamot. Under middagen skedde sedvanliga förhandlingar, med bl.a. dryftande av kallelseförfarandet – som godkändes, ehuru broder Festin d.y. nesligen misslyckats med sitt regndansande – och föregående mots protokoll; sist nämnda begivenhet bordlades, i avsaknad av både Skrivaren och protokollet. I anledning av något inträngda sittplatser avskaffades också ståndskravet.
T.f. Lekaren, broder "Sax", ville inte vara sämre än broder Sandler: han donerade inför ett begeistrat mot ett exemplar av "Profiler och stofiler" (i Härjeådalen), författad av bl.a. Presidenten Ewert Ljusberg.
Diverse fyllnadsval av ordinarie karaktär, för att fullständiga styrelsen, följde; broder Janos Nagy kontaktades telefonledes. Hans korta men intensiva sejour som Munskänk – från den 21 april till den 2 juni 2007 – avslutades i och med att han uppsade sin post, för att i stället väljas till Gillevärd Primus. Så skedde. Broder Gunnar Irén valdes till Gillevärd Secundus, varigenom skaffningsintaget på moten nu bör vara tryggad ett år framåt. Broder ”Saxofon”, Johan Höglund, kandiderade till den ledigblivna sysslan som Munskänk, och valdes.
Övriga, övliga val: Staffan Sandler blev Gamlest, Robert "Hansa" Hansson Tyngst och Nyllet ny Överstepresident (Öprt) i Fakultetsstyrelsen för Jamska och Härjeådalska. – Senilium debatterades. Befanns ingen komplettering till dess Övre kammare erforderlig. Broder ÖH, som missat både färja och fel hamn, vore en kandidat för Undre kammaren, men invaldes inte i densamma. Broder PM utsågs till Jamtamots Kulturredaktör. Ingen Yngst kreerades.
Till slisket, med fruktsallad utan äpplen men med klissig chokladkaka åtat, företogs lotteridragning med högvinster – av vilka en hamnade hos broder Sandler -, och rapporterade Flygspaninngskommittén Nyllet och Irén att de avlagt visit å öns flygspaningstorn, vilket givetvis äntrades exteriört, allt under en nabos ilskna protester.
Innan det blev för mörkt avtågade motet till Sandlerska bryggan, varest grupporträttering skedde, till trutars ilskna lågflygningsattacker. Tillbaka i kongresshallen avnjöts Bullens pilsnerkorv med bröd. Broder ÖH vann rövkroken i osedvanligt glänsande stil, och en turnering i sleipdosdragning synes ha ägt rum, med oklart utfall.
Något mässande av Nachspielkaraktär med förhandlingar och tumult förevor inte; redan omkring halv ett f.m. befann sig undertecknad t.f. Skrivare vara den ende kvarvarande å Sandlerska kongresshallen – skandalöst rekordtidigt för att vara ett mot, synnerligast utan tidspress! - varför även densamme t.f. protokollförare fann för gott att inta sitt kineseridormitorium och fälla ihop klövarna, ackompanjerad av broder Normans ljudliga timmerstockar.
Dagen efter intogs Frühstück i refektoriet, broder Hövdingen agerade under motets överinseende och påhejande anrop tapper badjävel vid Sandlerska bryggan, och motet avtågade i strålande solsken och värme omsider - via Sandlerska skogsexklaven, varest syneförrättning av den avtynade tallskogsdungen (jfr RN nr 4/2004 och Jamtlunden) skedde, ävensom att broder Norman okulärbesiktigade sitt där ägandes tröskkastverkt – mot öns norra sida, nu för att göra ett nytt försök att med Waxholmsskepp ta sig över till Furusund; d.v.s. Norman och undertecknad fick än en gång nöjet att medfölja den Sandlerska plastsnipan.
Motet avslutades av ÖH på en av Furusunds bryggor. I Upsala akademi- och lärdomsstad har Jamtamot förvisso sin Lycksalighetens ö i Stadsparken att besöka i samband med mot – esomoftast som mål ett kallt draghål i mörka natten - men vad är det mot att i ljuva sommartiden få förmånen att besöka en riktig ö, med varmt mottagande i glada vänners lag? Måtte traditionen fortleva!
C'est tout
En Halvar å fleir