Gruppfoto på Solbacken i Föllinge
Br ÖH electus 'Ammer' och br ÖH Lechner, den senare Heimmotets organisatör
Det har stundom uttalats att man aldrig helt förmår uppskatta hembygden så
länge man själv befinner sig där, men att man desto mer värdesätter och
förmår uppskatta densamma vid återkomsten dit efter en tids bortovaro. Så
kan det förvisso vara även för de något exterritoriella bröderna inom
Jamtamot i Uppsala för vilka Heimmoten är en ständig källa till återseendets
sanna glädje.
Årets upplaga var därvid inget undantag. En försvarlig hoper bröder, dock ej
broder fjällmannen Blåtand, församlade sig i vanlig ordning å Wargentinsskolans asfaltplan
lördagen den 12 juli för att avverka diverse visiter under en fullmatad helg.
Kallt var det inte, men av och till regnigt, och omsider infann sig även brodern
Oscarsson den gamleste, varför väntande buss kunde embarkeras för färd till Frösön.
Den första anhalten blev gamla F4:s grindar mot Bynäset och Sproteidet.
Under tilltagande regn spatserade motdeltagarna med snart lerdyngsura
fotbeklädnader vägen ned till Sproteidet, varest brodern Nyman - via
telefonledes kontakt med den i bussen kvarblivne nämnde Oscarsson -
återrelaterade intressanta fakta om denna för Jamtamot historiskt särdeles
relevanta utomhuslokal.
Vidtog fortsatt busstransport. Kosan gick över Röansbrua, förbi Tibrandsholm,
ut på Röanslannan, förbi prof. Zetterströmska födelsedomänen (här blötte ett
antal bröder ned fötterna ytterligare genom att vid ett uppehåll tjava ut på
lägdan för närmare avsyning av lävdan), snabbvisit till Aspås och kyrkomuseet,
och omsider norlgjönnom mot Skärvången.
Framkomna dit, till det numera så berömda Skärvångens bymejeri, fick sig
bröderna under en fysisk genomgång av etablissementet till livs en särdeles
utförlig beskrivning och
information om verksamheten och framställningsprocesserna med alla dess
variabla ostsorter, evad av ku, geit eller harrda ku å harrda geit, ävensom
tjukkmjalka. Det hela tog sin tid, enär även självfallet diverse inköp av
sålunda framställda produkter skulle avklaras å det närbelägna
försäljningsstället.
Väl tillbaka till Föllinge och dess Örtagård intogs pastalunch på stående fot i ett av växthusen.
Med magarna fyllda av långsamma kohydrater styrdes sedan kosan till Lövsjön och Hulda på Höjda. A Hulda
visade sig vara en särdeles gladlynt och språksam jamtlandstöus, med någon dragning åt det
klärvoajanta, parat med ett klart vinstgivande affärsintresse, ety hon med
förkärlek erbjöd deltagarna en avsyning av i gårdens tält befintliga
klädespersedellager, allt säkert även resulterande i en och annan
försäljningstransaktion, som utflöde av brödernas köplusta.
Sålunda ankom motet vidare, framåt eftermiddagen, till Laxviken och
hederspristagaren år 2004, broder Folke Booghs residens för att bese densammes å
fausgälln inrättade skogs- och flottningsmuseum, vilket visade sig vara en föredömligt
pedagogiskt utförd anläggning; besågs här även en film om timmerflottningen
och framförde nämnde Boogh esomoftast allsköns anekdoter, skrönor och
historietter, något som kom synnerlig muntration åstad. Muntrationerna fortsatte
enär han dessutom drog ett antal melodier på sitt handklaver med stor kläm och schwung.
Men anlände motet omsider, framåt aftonen, Föling, varest mot vidtog å ett
broder ÖH:s morfar, Artur Larsson, tillhörigt boningshus, centralt beläget i byn på Solbacken 8.
Här vidtog skaffningstillredning av helkokt fransyska med morötter å peran, förklarades
utan hesitation motet öppnat av broder ÖH, godkändes med hesitation
kallelseförfarandet, upplästes inte mindre än tvenne motprotokoll, valdes i sedvanlig ordning
Gamlest, Tyngst, grupporträtterades å farstubrun, cyklisktpermuterades någon
till Fakultetsstyrelsen för Jamska å Härjeådalska, torde en och annan
tillförordnad styrelseledamot ha utsetts, pådyvlades ÖH ett antal fadäser,
sjöngs med bravur, diskuterades, debatterades, munhöggs, föreslogs och
fattades de besynnerligaste och mest revolutionerande beslut - alternativt
bordlades -, spisades helkokt fransyska med morötter å peran, intogs slisk
samt förevor prima tombolalotteri med idel högvinster, varpå bröderna,
till och med Grossmeistern PM, uppsökte befintliga dormitorier och i allan ro fällde
ihop klövarna, nöjda med dagens begivenheter.
Om söndagens aktiviteter är inget särdeles att orda. Motet återkom framåt
eftermiddagen -
efter att ha passerat sevärdheter som kalkugnar,
soptippar och förfallna industriminnen - välbehållet till Stan där bröderna skingrades
för västablåsn.
Tilläggas kan - vilket krönikören sånär höll på att förbise - att med
Jamtamots egen ägandes Salutkanon givetvis ett antal väldånande och Lützendimskapande saluter
avfyrades, såväl under lördagen som efterföljande dag, allt till kringboendes
stora förnöjelse, gamman och förundran. Därtill kan nämnas, att brödernas
apparitioner, synnerligast ovanför öronen, väckte den nabobefintliga unga
generationens nyfikenhet till liv; sålunda ankom under motet och till motet ett
brev, vari ett par ungdomar - förmodligen i förskoleåldern - stillsamt
framställde en önskan om att av tomten instundande jul erhålla en fyrhjuling.
Så kan alltså utflödet och det bestående minnet av ett Heimmot också ända! -
En för ändamålet tillsatt kommitté torde ta den framförda julklappsönskningen
ad notam och tillse att densamma på lämpligt vis och i rättan tid exekveras;
vem vet, måhända gagnar det framdeles föreningens gålbeinsrekrytering?
Radio Börtnan, i form av broder Goden Börtnan, djupintervjuade under bussresan diverse bröder, och alla ser
naturligtvis med spänning fram emot av få avlyssna dessa unika ljudinspelningar, eller kanske helst dess höjdpunkter,
under något kommande mot.
C'est tout
En Halvar (å fleir)