RN 1-2009Seineste oppdatering: 2009-09-10

Heimmotet den 25-26 juli 2009
... avhållet i Ravund

Heimmotet 2009 - tillika det 550:e Motet

Vandrande motbröder i Ravund
Vandrande motbröder i Ravund.
Nu i år, då måhända inte ens den minnesgodaste bland bröder med någon exakt ackuratess kan ange för vilken gång i ordningen, alltsedan 1970-talet, Heimmot skulle avstapelgå i hembygden, var det - om numreringen tillförlitligt stämmer - aktuellt att för femhundrafemtionde gången samlas till mot. Jamtamot har förvisso vid ett antal tillfällen celebrerat sina vart femtionde inträffade mot (nr 250, 300, 350 o.s.v.) med att avhålla Stormot; om något sådant vore nu inte fråga, beroende dels på sommartidpunkten, dels att det redan 2010 ändå blir aktuellt med ett Stormot, detta i anledning av att Jamtamot redivivum då uppnår en ålder av 95 år. Men ett jubileum var alltså på sitt sätt ändå detta Heimmot.
Samling skedde som vanligt å Wargentinsskolans i Stan parkeringsplats, där en dådkraftig skara bröder hade infunnit sig. Genast och utan hesitation förklarade broder ÖH motet öppnat. Motet embarkerade den inhyrda bussen, en Volkswagen tillhörig Viveca Anderssons buss i Kälarne och framförd av ÖH:s faster Inger Andersson som chauffeuse. Saknades gjorde bl.a. Storjamten Blåtand och händelsevis även Granskaren Peter Dahlin, vilken uppgavs vara på tjänsteförrättande granskningsärende i Italien för att studera dubbel italiensk bokföring. Likaså hade broder Marjasin-Blom "rest på södern".
Vy innifrån Motbussen. Fr.v. i bild syns brr Bengtsson d.ä. och d.y.
Vy innifrån Motbussen. Fr.v. i bild syns brr Bengtsson d.ä. och d.y.
Omgående företogs diverse fyllnadsval för motet, sålunda utsågs undertecknad till Skrivare, broder Alsingen till Hövding, broder Bengtsson den äldre till Gode, Bengtsson den yngre till Munskänk, broder Lechner till Redaktör, och broder Viktorsson till Lekare. Den stående punkten kallelseförfarandet debatterades; broder Festin d.y.:s regndans konstaterades fungera, åtminstone för dagen, vilket däremot inte var fallet med lösenordet för att komma in på den virtuella teckningslistan å Jamtamots hemsida, vilket säkert torde ha kommit viss irritation och förtret åstad. I nåder godkände dock bröderna kallelsen.
Framkomna till Lillsjöhögen telefonerades till ordinarie Skrivaren Byberg, vilken uppgav sig sitta på huset. Här anslöt också broder Arne Rubenssons kusin broder Ulf Rubensson, den senare bekant som orlstyrare i Kommittén för Jamtamotets Bevarande som årligen delar ut Professor Zetterströms vitterhetsmedalj.
Föregående mots protokoll från Valmotet den 20 april 2009 föredrogs. Protokollet var något säreget, genom att §-numreringen begynte med 56 och slutade med 1. Men så går Valmotet även till historien som Baklängesmotet. Det var så svårt att hänga med att protokollet lades till handlingarna med beslutet att det klockan 8 e.m. ånyo skulle föredras, då i "rätt" ordning.
Uppehåll gjordes i Stugun, å Kafé Falkens kök och bar, vilken inrättning visade sig ha inte enbart varm wurst till försäljning, utan även inneha rättighet att utprångla drycker av högoktanig art. Bröderna lät sig väl smaka. Ett industriminne - en nedlagd såg - passerades, likaså tunneln i Stadsberget; Krångede kraftverksmuseum uppnåddes. Här höll ÖH en grundlig föreläsning om anläggningen, cinematografiförevisning med rörliga svartvita bilder ingick därtill i föreställningen.
Nästa anhalt blev Ammer och Ammerågården. I denna vidlyftiga byggnad visade sig finnas såväl källare med skithus och bastu som bottenvåning med rymligt dormitorium och sammanträdeslokal sedan gamla Ragunda kommuns tid; därtill övervåning med kök. Bröderna avlade sig här diverse gepäck, och ÖH gräddade kolbullar till allmän avsmakning.
Efter e lagom fauke fortsattes bussfärden, nu förbi Krokvåg med gamla folkskolan och ÖH:s farfars stuga. Interludium: ÖH fick smaka på Graffska svångremmen. Besök skedde å Ragunda gammkjörsa, varest motet kunde beskåda det norska riksvapnet, vilket ingår i republiken Jamtlands flagga, dock där okrönt. Därefter blev det siktsyning av Döda fallet, där på en sten Oscar II har skrivit 1890, och Cal Gustf 1996. Men inte tusan är fallet dött - bevisligen rann vatten där, med fallhöjd, må vara att det inte forsade direkt. På grund härav tillkom en Dödaphallos- kommitté, med bröderna Viktorsson och Bengtsson den äldre. En kortare visit följde till Hammarstrand för uttag av sedelprassel i bankmaskin.
Zorben. Fr.v. i bild syns bl.a. brr Ulf Rubensson och Mårten Oscarsson.
Zorben. Fr.v. i bild syns bl.a. brr Ulf Rubensson och Mårten Oscarsson.
Efter siktsyning även i Krokvåg, där någon uppgav sig se en suptall, en annan broder en soptipp, ankom motet Döviken. Här provade bröderna nästan mangrant - dock inte broder Rubensson - på zorbåkning, som ÖH hade tjatat om sedan länge, inte minst på mot i Upsala. Vad är då zorben? Jo, två personer kan spänna fast sig i remmar inuti en plastboll, som i sin tur är fäst vid en större dito boll utanför. Hela ekipaget ska med fördel rulla iväg utför en slänt. Det blir rejäla kullerbyttor för passagerarna; man blir lätt något omskakad.
Omsider återkomna till Ammer och Ammerågården skulle dagens första kanonad exekveras. Jamtamots medhavda marvelösa Salutkanon laddades, det tändes på, men ack en sådan ynklig feseknarrt det blev! Besvikelsen var allmän. Det blev till att göra ett nytt försök; dubbel inpackning av förladdning med papér; dubbel krutsats. Nu blev smällen godkänd. Det lär även ha badats, både i badstugan och i den närbelägna Ammerån.
Förhandlingar vidtog. De inleddes med ett fyllnadsval till Fogde efter broder Peter Larsson, vilken frånsagt sig uppdraget. Broder Irén valdes i hans ställe. ÖH lät även meddela diverse tidender; härav kan nämnas att ett vykort hade inkommit från Hulda på Höjda; den minnesgode torde erinra sig att 2008 års Heimmot avlade visit hos henne. Likaså hade ovan nämnde broder Dahlin avsänt ett kort från Italien; det påpekades att "Dahlins utfärd på södern är en ren mutresa, under förespegling att det är Fogdens finanser som ska utredas". Val till Fakultetsstyrelsen för Jamska å Härjeådalska aktualiserades. I tur att permuteras var ämbetet Rektorsbaron. Broder Alsing kandiderade; han hade, enligt egen utsago, tidigare gjort "ett bra jobb" och "nogsamt duckat för de stora frågorna". Därmed skulle han även framdeles iaktta den största försiktighet med att handlägga de svårknäckta uppgifterna. - Motet fann detta vara högst lovvärt. Alsingen utsågs till Rektorsbaron. Broder Viktorsson rapporterade att han, Alsingen och någon ytterligare broder hade "utforskat världen utanför motlokalen", kommit till ett vattendrag, närmare bestämt Ammerån, påknackat en låst dörr å en närbelägen fastighet, detta för att utbe sig om tillstånd att i ån få blöta rauva, men enär dylikt medgivande icke stode att av någon fastighetsägare utverka, alltså och sålunda nedsänkte ovanbemälde bröder uti det tjugoåttagradigt varma vattendraget envar sin lekamen, iförda enbart luva och styrelseband. Motet, ansåg rapporten fullödig, och ålade broder Alsing att omgående, och senast till innevarande års Helgamässmot, ha färdigställt en artikel i epistelform angående baderiförrättningen, att införas i nästa nummer av Jamtlands Tidning.
Brr Viktorsson och Alsing proberar badning
Brr Viktorsson och Alsing proberar badning.
Inget mot utan en god donation: ÖH skänkte ett dricksglas av ansenlig storlek, avsett att användas av Gamlesten för dennes dryckenskap. ÖH förkunnade den efterlängtade nyheten att Kammarn har nu sanerats. Den är välstädad. Endast överflödigt rat har slängts. Denna nyhet var efterlängtad.
Till Gamlest å motet valdes broder Rubensson och till Tyngst utsågs broder fogden Fabius.
Det serverades uppiggande skaffning, bestående av fläskbröd ā la Ammer med lökröra. Vidpass åtta e.m. (jfr ovan) lästes protokollet från Baklängesmotet ånyo upp med hjälp av broder ÖH:s sonora stämma, denna gång fr.o.m. § 1 och följande. Till fördragna gardiner och därmed mörkläggning så gott sig göra lät avsjöngs "Brännholm" a cappella, utan övligt inspelat musikackompanjemang av bröderna Lindqvist. - Broder Gamlesten påpekade, apropå Brännholm, att nämnde figur sände den vittberömda gungstolen från Borgvattnet till Amerika i oktober 1963. I november samma år sköts presidenten John Kennedy. Det stämde alltså inte särskilt bra att där söka marknadsföra ockulta tingestar; amerikanerna ville snarast bli av med fanskapet, d.v.s. spökgungstolen. Den återsändes alltså per omgående till Jamtland.
Broder Skrivaren Byberg invaldes till den nedre kammaren av Senilium, på grund av sin sinnesförvirring gällande protokollet från Baklängesmotet.
Middagsmenyn utgjordes, enligt ÖH, av perstampa, sås på soppen samt tvenne sorters biffar, emanerande från en älgoxe ÖH:s farbror hade skjutit. Menyn nedsköljdes med goda drycker åtat livlig samsång av "Ma fer heim te Kluk", "Ske du bli ma ut å lunje vö?" m.fl. klassiska stycken ur Sångboka.
Lotteridragning förevor med en och annan högvinst till saligt glåmande vinnare, och vidtogs därtill rövkrok, vilken vanns av ÖH i sedvanligt glänsande stil, låt vara att broder Gamlesten Rubensson med sin icke föraktliga rövtyngd i övrigt visade sig vara en primus inter pares. Slisk avnjöts, bestående av rabarber, skördad från "ÖH:s farfars buske". Redaktören electus utbad sig om att anlita bröderna Heed och Rally som redaktionskommitté för att ge ut nästa nummer av Jamtlands Tidning, vilket motet godtog. Ytterligare ett val företogs. Broder Edler fyllnadsvaldes för kommande verksamhetsår till Gillevärd secundus. En Bastupåsättningskommitté utsågs, bestående av broder Viktorsson.
Förhandlingarna tonade omsider ut i intet, i och med att envar broder omsider uppsökte lämpligt kineseri å i lokalen befintligt dormitorium.
Påföljande dag reveljerade broder ÖH bröderna med en lagom njutbar pianokonsert. Det blev Frühstück med bl.a. majsflingor och laktofil; städpatruller utsågs; ett par salutkanonskrevader dånade. Under skaffningsintaget tillsattes en ny Inomrikeskorrespondenskommitté bestående av ÖH electus samt undertecknad och broder Rally, med uppdrag att tillskriva Vägverket angående varför landskapsgränsen - i vart fall enligt Vägverkets skyltning - har framflyttats över en mil från, d.v.s. väster om, Börtnan, in på härjeådalskt territorium. Befanns därtill broder Bengtsson d.ä. vara i avsaknad av pönebrok, varför broder Brorsson och sagde Bengtsson utsågs till Pönebroksleitingskommitté.
Bussfärd blev det, med början strax före 12. Färden kan beskrivas sålunda: väg 87 mot Krångede, Stadsberget med tunnel, Överammer, Ammeråstigen, förbi avtaget mot Köttsjön (4 km bort), Boberg . . . här passade motet på att utse broder Alsing till Yngst . . . Skyttmon, Ammerån med forsar, grusväg förbi Furuskog (1 km bort), Örvattnet, Mårdsjön, Hornsjön . . . och alltunder det dessa och diverse andra gigantiska metropoler passerades, tenderade den uppblötta, stänkande, gropiga grusvägens skrammel mot bussens hjuldoningar och underrede tillta i så hög grad att det oundvikliga givetvis inträffade - och detta oaktat ekipagets framfart ingalunda vore att anse som exorbitant -, nämligen att fordonets framruta fick sig en rejäl sättning, lossade och till stor del sprack på chauffeusens högra sida, men med ännu mer reducerad hastighet, närmast krypfart, fortsattes färden, varunder passerades Mörtån, Betlehem, Kompaniet efter bua Pettersson & co 3 mil från Skyttmon, vidare Hålltålln, Måndagsgnage (där slåttanna begynte), Storåsbäcken, Skönviks gård, Skogslund, Svartbäcken (där öring på över kilot tagits), Västanbäcksgården, Västanbäck, Rögrinna i kurva, Thorsgård, förbi gamla koopera, Kalle Berglunds hus . . . och gjordes halt utanför Gamlesten Rubenssons fars fastighet. Här fick ÖH ta del av en rulle silvertejp, med vars hjälp framrutan proffesoriskt kunde hophäftas.
Praktgård med marvelös snickarglädje i Skyttmon
Praktgård i Skyttmon med marvelös snickarglädje. Huset var tidigare restaurang och museum. Jamtamot åt lunch där vid Heimmotet 1994.
Färden återupptogs en bit längs samma väg, mot Stugun. Färdkost med stut serverades. En stut utauktionerades av ÖH till broder Bengtsson d.y. för skambudet 15 kr. Under resan in mot stan passerades möjligen någon soptipp, något industriminne, en och annan kalkugn, och uppnåddes Lillsjöhögen, varest Gamlesten Rubensson fann för gott att debarkera.
Slutligen ankom motet Wargentinsskolans asfaltarea, och förklarade där broder ÖH bussresan avslutad omtrennt klockan tjugo i tre e.m. När siste Jamten gått hem torde rentav motet ha avslutats.
Avrundande kommentar: som deltagare å Heimmot upphör man aldrig att förvåna sig över hur mångfacetterad hembygden är; även om man tycker sig ha varit på en viss trakt förut, alltid finns det någon ny suptall eller kalkugn att upptäcka eller någon ny bekantskap att göra.
C'est tout et la vie
En "Halvar" å fleir


Några länkar:
  • Ammer – Ammerågården
  • Ravund
  • Statistik över Heimmot genom tiderna
  • Zorb