Brr Red Ammer, Le Björn Persson, 7-man Archangeli
Brr Red Ammer, Le Persson, 7-man Archangelid. Foto: Br Jernberg

RN 4-2010
Seineste oppdatering: 2010-10-29
Foto: Br Jernberg

Heimmotet
den 24 juli 2010 på Rödön och i Torvalla by
– n littn eksposé
Vad emotser den förväntansfulle Jamten, vad är mer efterlängtat under juli månad, mer sedan lång tid imaginärt omhuldat, än den traditionsrika samlingen å Wargentinsskolans i Stan glänsande asfaltyta, med sin väntande buss, de ansamlade bröderna och utsikten av en förestånde exkurs i Jamtamots regi? Förmodligen inte mycket, för den rättroende brodern.
Storjamtarna Halvar och Blåtand
Storjamtarna Halvar och Blåtand. Foto: Br Jernberg
2010 års version var därvid inget undantag. En flerduskigt manstark skara var denna gång församlad, så t.o.m. den legendomsusade Storjamten och fjällmannen Blåtand, nyligen med en uppnådd ålder av 70 år, men pigg och vital. Hans närvaro emottogs med stor entusiasm.
Bussresan inleddes med en avstickare i sydlig riktning mot Brunflo, dock inte längre efter gamla E75 än till Torvalla by, närmare bestämt en dess bygdegård, varest avlastning av diverse gepäckutensilier skedde. Därefter äntrades ånyo bussen, för färd in till Stan för att upphämta broder Oscarsson senior, med hjälp av en Oscarssonhämtningskommitté bestående av Storjamten Norman och de tvenne Gillevärdarna; som emellertid detta företag visade sig gagnlöst, utkom kommittén i stället med en av Oscarssons ättelägg, broder Mårten – "n Mårsa", iförd faderns Storjamtluva.

R ö d ö n

Jamtar på väg mot Tibrandshögens topp
Jamtar på väg mot Tibrandshögens topp. Foto: Br Jernberg
Alltnog, via Frøsøya och Røanbrua uppnåddes Röa och Tibrandshaugen, resterande fornlämning av den medeltida borgen Tibrandsholm, vilken bestegs.
Å haugen i fråga företogs, efter vanligheten, diverse tillfälliga fyllnadsval, sålunda av 7-man (Br. 7-man electus Fabius Arcangeli), Munskänk (Br. Fogden electus Joakim Perssa), ävensom Hövding (Br. ÖH emeritus Jernberg). Dessa fullgjorde under resten av motet med stort nit sina uppgifter.
På toppen
På toppen. Foto: Br Jernberg
Länge varade inte denna inledande visit på lämningarna efter Tibrands fordomtida borg, utan drog deltagarna, under ÖH:s beslutsamma egid, in i skogen för att vid Acktjärn, omtrennt en kilometer bort, anträda en naturstig, vilken enligt ÖH skulle föra de raskt marscherande deltagarna till för de rara guckuskoblomstren gynnsamma nejder; utav desamma plantor återfanns nu slätt intet, men väl idel kalkkärrsväxande maskrosor och växter som de botaniskt fåkunniga angav heta brudsporrar. Men åtminstone torde någon kalkugn ha beskådats under den fortsatta fotspatseringen, i stället för den heller icke beskådade fyndplatsen för Rödöurnan, vilket ställe inte kunde återfinnas på grund av ÖH:s allom omvittnade, dokumenterade orienteringsoförmåga.
Br Skrivarn Byberg på toppen med Ås i bakgrunden
Br Skrivarn Byberg på toppen med Ås i bakgrunden. Foto: Br Jernberg
Ett något förvirrat återtåg ägde rum genom allsköns buskager, men anlände motet omsider åter till Tibrandshaugen, vilken ånyo äntrades. Hit framsläpades i sinom tid salutkanonen, i avsikt att medelst densamma avfyra en lämplig kanonad från haugens topp (jfr beträffande senaste beskjutningen av Tibrandsholm, marinledes, och vad härom relateras från Heimmotet 2005, RN4-2005). Pjäsen förladdades, krut anbringades, stubin isattes; luntan var redo. Men – fyrsticka saknades. Intet elddon fanns att uppbringa. Talet om fadäs å en inom Jamtamot ledande befattningshavare låg i luften, lindrigt sagt.
Nå, motet fann på råd: en Tremannaelddonskommitté med bröderna Goden, Skrivaren och Lekaren gavs i uppdrag att skyndsamt bege sig ut i omkringliggande nejder för att genom påhälsning i närbelägna hemman tigga åt sig en och annan ask med tändstickor.
Brr Henriksson, Alsing och Lechner på rundvandring på <i>Røa</i>
Brr Henriksson, Alsing och Lechner på rundvandring på Røa. Foto: Br Jernberg
Kommittén vårte borte e bra nog e fauke, men återkom efter en väl tilltagen tidrymd, med lyckat resultat. Det visade sig att de hade påträffat och samspråkat med en grannboende kvinna som på 1970-talet vistats i Upsala, inte minst å Norrlands nation. Hennes första reaktion och fråga vid kommitténs ankomst var därför: – ”Jaså, är det Jamtamot som kommer på besök?” Hon donerade härefter villigt ett antal askar av efterfrågad art, kan tilläggas.
Med fyrstickor till hands blev det äntligen dags att bränna av en laddning. Första försöket kan dock hänföras till kategorin fesseknarrt; det andra blev framgångsrikare, med en rejäl n knall och åtföljande Lützendimma. Vid stranden nedom haugen fläsksolstekande badgäster, som spänt avvaktat kanonaden, saluterade applådledes det lyckade resultatet.

T o r v a l l a   b y

Därefter embarkerades ånyo bussen, för färd till Torvalla, varest vidtog stekning av wurst, intagande av dryck, och åter en skogsvandring, nu till beskådande av allsköns konstskulpturala, i naturen utplacerade verk.
Brr beskådar konst i Torvalla
Brr beskådar konst i Torvalla. Foto: Br Jernberg
Ovan angivna bygdegård i Torvalla by blev alltså nästa, och för resten av motet varaktiga anhalt. I sedvanlig ordning utrullades liggunderlag och sovpåsar av allehanda beskaffenhet inför stundande dormitorieslafande, och påbörjades så smått i köksregionerna iordningställandet av kommande gastrostofiliska fröjder.
Men innan dess timade följande intermezzo: som aftonen var ljuvligt ljum efter den solhett behagliga dagen, avtågade ett antal bröder – bland dem selbstverstädlich bröderna Alsingen och Viktorsson – ned till sjön (vill säja Storsjöns Brunflovik) för att bada. Avsikten torde ha fullföljts. Vid återkomsten från sagda förrättning begapades, inte utan förundran, senast angivna bröders reentré – särdeles som de voro iförda slätt inte mer, och heller inte mindre, än enbart varsin jamtluva – av i vart fall en medelålders parant madame från sin förträffliga utkiksplats å en gamla E75:an intilliggande busskur; måhända handlade det rentav om ett visst intresse från hennes sida att så oförmodat få tillfälle att ta dessa bildsköna ynglingar i relativt närskådande?
Förhandlingar kom dock igång; protokoll upplästes; broder Alsing försvann i vanlig ordning ut i en dimmig periferi; en Alsingletningsåterfinningskommitté såg dagens ljus (oklart vem eller vilka); skaffning med köttbullar, lyngbera, sås, och slisk på maränger intogs, och som Nachspielsexa smörgåsar. Alltunder tilltagande glam, röststark sång och stigande munterhet avhandlades mångahanda ting, varunder övliga val – Gamlest: Storjamten Blåtand; Tyngst: densamme; Yngst: broder Gillevärden Primus Etay Lechner – ägde rum, och inträffade bl.a. att broder Mårten Oscarsson fick sig en ordentlig verbal skrapa för tilltaget att iskruda sig Oscarsson seniors Storjamtluva, att nämnde Gillevärd Primus såg motet på en stärkande dryck för att fira såväl sin egen 25- som Blåtands 70-årsdag, och att, som sig bör, lotteriprångel ägde rum, varvid vid den följande gastkramande dragningen lyckliggjordes ett antal bröder med gedigna högvinster.
Badbröderna återkommer från Storsjön
Badbröderna återkommer från Storsjön. Foto: Br Jernberg
Vidare lär rövkrok ha avstapelgått, med broder ÖH som segrare i sedvanligt glänsande stil; därtill en turnering i snusdosdragning (med oklar utgång). Det påstås t.o.m. att ett antal bröder framåt natten ånyo i all nakenhet ska ha kutat ned till sjön för ta sig en simtur; härom saknar dock krönikören närmare information, emedan han då redan saligen fällt ihop sina trötta klövar.
Påföljande dag reveljerades bröderna vid tiotiden f.m. av ett intensivt hanterande å orgelklaviatur av broder ÖH emeritus, tillika nuvarande broder Redaktören Jonas Andersson. Frukost med varma smörgåsar intogs, avstädning av lokalerna skedde – sedermera godkänd av en ankommande bygdegårdsfunktionär – och anträddes med gårdagens buss återfärd in till stan, varest motet, någon gång under eftermiddagen, avslutades.
Sammanfattningsvis: motet var ur geografisk synpunkt inte särdeles vidlyftigt, men vad gör det? En del var välbekant för somliga, annat var nytt; alltid stupar man på någon tidigare obeskådad sevärdhet, någon ny soptipp, ny och formidabel asfaltyta, någon ny håggkåbbe, kalkugn eller varför inte suptall; efter vanligheten var motet trivsamt, gemytligt och roande, vartill bröderna samfällt bidrog.
Man ser redan fram mot nästa års motsvarande begivenhet!
C’est tout
En "Halvar" ma fleir