RN 5-2010
Seineste oppdatering: 2010-12-03
Foto: Br Neskionomen

Ockupationsmotet
den 11 september 2010
– n littn resumé
Jamtamot är en föränderligt traditionell förening, vilket på senare år har visat sig inte minst beträffande höstterminens första mot, denna gång avhållet å Norrlands nations gemytliga lokus Inre Läs, men ånyo, i likhet med fjolåret, föregånget av spektakulära receptionsmysterier av högsta klass nere i nationens famösa katakomber, med bland annat rök, levande ljus och klangfull stämningsmusik. Här fingo under Godens auspicier en knapp dubbeldusk gålbeiningar ett gediget och förträffligt mottagande.
Omsider förklarade ÖH, utan större hesitation, inför en god skara bröder, bland dem dock inte Storfjälljamten Blåtand, motet öppnat; kallelseförfarandet dryftades, varunder framkom att broder Heed, på förekommen anledning, framgent önskade telefonpåminnelse inför mot för att inte närvara på fel dag eller frånvara på rätt dag. Med dylika tillrättalägganden godkändes kallelseförfarandet.
Något som däremot inte godkändes var protokollet från närmast föregående mot, Heimmotet, enär Skrivaren Byberg befunne sig på älgjaktsafari i Jamtland, och endast hade överlämnat ett antal - dock vidlyftiga - anteckningar, vadan även uppläsningen härav bordlades.
Bo Oscarsson
Bo Oscarsson
Den gamla styrelsen avgick; den nya tillträdde, och försågs med övliga ämbetsinsignier (styrelseband). Den nye ÖH Irén hade därvid, efter en något trevande start, nöjet att hälsa Ockupationsmotets särskilde gäst, Storjamten Bo Oscarsson, varmt välkommen. Nämnde gäst höll så ett livligt uppskattat tal till motet, redogörande för forna tiders förhållanden mellan Sverige, Norge och Jamtland; den starkare anknytningen till Norge hade - som han följdriktigt angav - för Jamtamot lett till att man, till skillnad från vissa kustföreningar å nationen, åt salt sill i stället för surströmming och detta på det första motet på hösten. Ett led i försöken att återta historieskrivningen från storsvensken var därför att benämna detta mot Ockupationsmot (Anm: huruvida på dylika mot någonsin ätits salt sill är dock tvivel underkastat).
På Ockupationsmot förekommer, som sagt, en god hoper gålbeiningar. Det var även nu en påfallande god geografisk spridning, med från Stan än en gång representation från Texas-Lugnvik. Vem vet, omsider utkristalliseras måhända inom Jamtamot en Texasmaffia, som motvikt till tidigare mafiosoklaner från Krokom och, när det anno dazumal begav sig, Berg och Flata? - Noterbart är också att nyrekrytering från Härjeådalen numera inte är en ovanlighet.
Andra givna inslag på just detta mot är den delikata, alltid lika känsliga frågan om medlemsavgiften. Den kom, som sig bör, åtskillig debatt med heta känslor, många goda inlägg och allsköns verbala nacksving åstad; diskussionen synes ha utmynnat i oförändrat gedigen avgiftsnivå. Vidare skall enligt stadgarna på höstterminens första mot utses granskare. Omval skedde av bröderna Dahlin och Storhaugen-Sjödin , med broder Klumpen-Nord som ersättare.
Andra förekommande val att notera var följande: permutationsval skedde till Stormotskommittén, varest broder Storjamten "Rally" Persson omvaldes; Storjamten Oscarsson valdes till Gamlest, en Mattmarbroder - "Kung Kalas" Ljungdahl - utsågs till Tyngst, och i den verkliga klassikern i sammanhanget, Fakultetsstyrelsen för Jamska och Härjeådalska, fick nämnde Oscarsson det oförvitliga förtroendet att genom cyklisk permutation bekläda det högsta mandatet som Fakultetskansler. Ingen Yngst utsågs dock; det föranledde Gamlesten att i ett bejublat anförande vältaligt tacka för maten.
Apropå skaffning: i omgångar, och till förebyggande av alltför protesterande peristaltik, bestods inledningsvis laxrullar med fisk från Väst-Tröndelag, synnerligt värdesatt, senare under aftonen följt av ugnsbakade rotfrukter, viltfärsbiffar och grönpepparsås, med prima slisk som avrundning; allt gott och aptitretande, ehuru något apart från den salta sill Gamlesten tidigare hävdat varit Ockupationsmotens signum.
Jamtar på Lycksalighetens ö
Jamtar på Lycksalighetens ö. Foto: Br Neskionomen
Vad finnes mer att rapportera? Jo, givetvis förekom porträttering i Stora trappan, välklingande sång, och donationer. De sist nämnda bestods av Gamlestens samling av Radio Jämtlands "Lyssnarnas limerickar" (OBS: ej angelsaxiska, eftersom det härrör av ortnamet Limerick på Irland), ävensom broder Redaktörens gåva av ett på antikvariat inhandlat exemplar av Atterboms alster "Lycksalighetens ö". Vivat!
Av förekommande längre diskussioner i övrigt kan nämnas ett särdeles ingående och livaktigt meningsutbyte om fjolårets städning av nationskatakomberna, med inslag av en nutida Katakombstädningskommittés exkavationsarbete, resulterande bl.a. i fynd av en oöppnad mjölkförpackning, vars bästföredatum, sett till dag och månad - dock för andra året i rad - ännu icke passerats.
Ja, som avrundning ägde Nachspiel övligen rum på Kammarn, varest för uppspelning återfanns, under broder Nyllets Stasi-mässande, en klassisk schlager från det forna DDR, således Östtyskland, vilken interfolierades med en och annan Brännholmare. Rövkroken lär ha vunnits av ÖH i osedvanligt glänsande stil; huruvida Lycksalighetens ö denna gång lyckliggjordes av någon brödernas arla visit är dock höljt i historiens dunkel.
Br Storjamten Halvar
Br Halvar
Finis bonorum!
En "Halvar" å fleir