RN 2-2014
Seineste oppdatering: 2014-09-03
Foto: Br Red Olof-Anders Sikku

Heimmotet i Brunflo
den 5:e juli 2014
Allting går omsider igen för Jamtamots sommartida samling i hembygden, varigenom för en något äldre broder måhända en viss känsla av déjā vu tenderar att infinna sig, dock inte så att allt känns uttjatat; nej, snarare delas återseendets glädje med fröjden över ständigt nya upptäckter, kanske av en ny kalkugn, ett tidigare inte beskådat industriminne eller en brandgrop för sopor, bara som exempel på höjdpunkter.
En sådan replipunkt för maraokesgamman är Wargentinsskolans i stan av ålder vackert patinerade parkeringsasfaltyta. Här infann sig (rättidigt, detta till skillnad mot 2013 års fallissement med felaktig datering) framemot den dagtida brytningen mellan klockslagen f.m. och e.m. en minimal dubbeldusk bröder - dock ej Storjamten och fjällmannen Blåtand -, nära eller fjärran ifrån anlända för att samlas till deltagande i 2014 års upplaga av Heimmot.
Innan framställningen fortsättes kan också, beträffande Heimmot, erinras om att det 1975 var premiär för sommarmot, sedermera benämnt Heimmot, i hembygden. Såvitt känt var det första gången mot i egentlig mening i någon av hemrepublikerna ägde rum. Med utgångspunkt i 1975 och det faktum att mot varje sommar alltsedan dess ägt rum i Jamtland eller Härjeådalen, var Heimmotet 2014 faktiskt det fyrtionde, väl värt att beakta. Och det stora jubileumsåret 2015 med hundraårsfirande för Jamtamot Redivivum blir det fyrtioårsjubileum för Heimmot.
Men åter till årets upplaga: efter inledande hälsningspreludier företogs billedes transport till ett köpcentrum, allt efter numera vanlighet beläget i Stans bostadsperifera delar, för att där införskaffa diverse homogeniserade mejeriprodukter, obearbetade såväl som processade köttprodukter, malda kaffebönor ävensom fermenterade drycker och sliskvaror, allt inför kommande skaffningsintag under motets fortgång, och denna inhandling tog sin rundliga tid.
Brunflo hembygdsgård
Bröderna tar igen sig utanför Brunflo hembygdsgård.
Omsider ställdes dock färden vidare till Brunflo, med som första anhalt dess hembygdsgård, belägen å fastigheten Håkansta 6:1, händelsevis i byn Håkansta, väster om den järnväg som utgör del av både Inlandsbanan och tvärbanan mot Trondheim. Alltnog mötte här Brunflo hembygdsförenings ordförande emeritus, Anders Håkansta, motdeltagarna för att närmare relatera hembygdsgårdens historia. Det gjorde han med god inlevelse och stor insikt; bl.a. framgick att gården fordom utgjort tingshus, samt under andra världskriget logement för försvarsmaktens folk. I ett av till gården hörande uthus befanns allsköns agrikulturella redskap, fordon och maskiner vara inhysta, av kvalité men ej omfattning fullt jämförbara med gårdsmuseet i Hovermo. - Vad den gode Håkansta med nuvarande situation ansåge mindre tillfredsställande var den väg och förbifart som anlagts nära gårdens norra gavel till det mot sjön, vill säga Brunfloviken, belägna bostadsområdet; en stor del bullerstörande biltrafik hade därigenom uppkommit.
Nästa anhalt blev Brunflo kastal. Den visade sig för tillfället vara igenbommad, vadan inget internt klättrande å dess vindlande stentrappsteg till dess högre belägna delar var möjligt.
Badjävlar
Bröderna agerar badjävlar.
I stället fortsatte bröderna fram till broder Skrivarns hemlocus, fastigheten Vamsta 7:2, varest deltagarna inhyste sina dormitorieutensilier och annat gepäck. Av stort intresse är noteringen att på gården en igelkott visade sig, kringspatserande i godan ro. Broder Skrivarn uppgav sig för övrigt under fjolåret ha blivit biten i foten av denna taggförsedda individ.
Härnäst skedde biltransport med omgruppering som mest kanske halvannan km österut, in i skogslandet, till en samma fastighets utskogsskifte med ett större stenbrott, där enligt Skrivarn en ansenlig mängd sten brutits de senaste femtio ā sextio åren (ett lysande industriminne!), i och för leverans till marmorfabriken Gusta. Hit framkomna visade sig brottets botten vara vattenfylld, något som omgående lockade bröderna - i vart fall de flesta - att agera badjävlar.
Vattentemperaturen var måhända någorlunda acceptabel. Däremot erbjöd bottenstenarna, med till stor del vassa flisor och skravel efter brytningen, uppenbara problem att barfota ta sig i och ur loken. Men frustande som sälar eller smidiga valrossar plaskade de badande med välbehag omkring i denna lagun, varom motets bildmaterial må ge syn för sägen. - Det skulle förresten inte förvåna, om det inte bland all denna kalksten även dolde sig en och annan kalkugn.
Gruppfoto
Gruppfoto på trappan till Brunflo hembygdsgård.
Br X med en förnämlig lotterivinst
Br Red Olof-Anders Sikku visar upp
sin förnämliga vinst i Halvarlotteriet.
Som vädret var soligt och allmänt angenämt (det här var några dagar innan årets även i Jamtland värmebölja med dagliga temperaturer omtrennt trettio grader infann sig), återvände bröderna till Brunflo hembygdgård och kvarblev därstädes, utomhus sittande, e bra nog e fauke; motet öppnades, kallelseförfarandet kalfatrades, protokoll upplästes, förhandlingar vidtog, en myckenhet sång framfördes, Gamlest utsågs, fyllnadsval till Fakultetsstyrelsen för Jamska å Härjeådalska förrättades, grupporträttering skedde, köttprodukter griljerades och inmundigades, så i sinom tid även slisk under gott smaskande. Intensiv sleipdosdragning förevor, och ÖH lär ha vunnit rövkroken i osedvanligt glänsande stil. Lotteridragning utan tombolainslag förnöjde deltagarna med idel högvinster. Angivna är ett i grova drag relaterande av motet så långt.
Fortsättning följde framåt senare delen av aftonen i form av ett återvändande till ovan nämnda lantbruksfastighet i Vamsta. Här omgrupperade sig motet, livligt beskådat av stillsamt betande kreatur, till ett å gården beläget större lusthus av kåtamodell, i vars varmrökiga inre deltagarna fick både god plats och gott om tid till fortsatt dryftande av motangelägenheter, exempelvis preludier till 2015 års hundraårsjubileum med Jamtamot Redivivum, med ty följande Stormot och jubileumspublikation.
Ömsesidig betraktelse i Vamsta
Ömsesidig betraktelse vid nachspielskåtan i Vamsta.
Efterhand begynte emellertid en viss trötthet insmyga sig; tid blev att fälla ihop klövarna och uppsöka dormitorium i ett av gårdens uthus. Det gick för sig någorlunda väl, låt vara att vissa bröders ihärdiga dragande av timmerstockar inte underlättade omfamningen av Morfei armar under resterande nattliga timmar. Dock blev det omsider en ny dag, med intag av lättare skaffning, varefter motet i all stillhet avklingade och sedermera lär ha avslutats.
Som inledningsvis anförts: alla Heimmot ger städse nya intryck och erfarenheter, så ock detta.
C'est tout!
En "Halvar" ma fleir
Länk
Statistik över Heimmot