| I |
|
Te minnes, te löft fram
te lætt n Carl få gjæra se haul
de e tökke som e kultur
de e tökke som håll oss oopp
attn henen har e föntes småstreikan
fyyr, fem som ha kute öve gjala
å sææn ha vårte löfte öve perals-fåra
vårte meir æn n stein-flå-kær å n veklyvar.
|
|
| II |
|
Mæn te begynn hen i utskagom
te stå mæ öksn rektut fastkile
å mæ ljåa rektut bönne mæ ljåreimen
tökke ger grunden
känslan för de mæ ha
de mæ gjær.
|
|
| III |
|
Ta jamtom komm’en
för jamtom e’n änn
Han ha synt ta väja
Han ha lärdd oss te væ keiku
Mæ keika komm man
hårre långt som helst.
Jamtlann e inge ittnå
Jamtland e någu - de ha till eksempel fostre n Carl!
|
|