| 1. |
|
Du såug skojen å fjälla, såug storsjöglittre å egan hans far
a momma bar de iblant oppi famna, hu visst int va börle hu bar.
|
|
| 2. |
|
Du vaks opp å holp te mæ allht som gatt gjæras påu e litte torsp för i værln
i shlåttann å skjörlann, å du va mæ å tröske å fårdde a far te kværn.
|
|
| 3. |
|
Allht gjol du som pöjk mæ liv å mæ lust, iblant mæ sjöa du to'n dust
småufaukom mæ brörom du lekkte å rasa, men framför allht va du hågan te læsa.
|
|
| 4. |
|
Som tolvåuring kom du påu skola påu Stokke, der lärdde du allht mæ flit
i Härnösand va du som gymnasist, å Uppsala hegre å sa kom du dit.
|
|
| 5. |
|
Mæn måun hong blank oa Domkjörstornom du las å kämpe å vann
ta lekarom vårt du ein ta de främstom, som fanns heri heile vårt lann.
|
|
| 6. |
|
Vänsäll va du å mest emot jamtom, herma dej dom gärna to in
når dom komme påu Distingsmartnen för te sele geitost å skinn.
|
|
| 7. |
|
Snært raul du de lamæ högstom, å du vårt ittna viktu hella ta din
de va Kellgren, Geijer å Atterbom, å n Johan Olov Wallin.
|
|
| 8. |
|
Du gjorle e reise heim n gång, utsikta frå Stokke bredd ut famn
auga tåures, de va som en dröm mæ barndomsminna å gammal e namn.
|
|
| 9. |
|
Men hu känt int igjænn de a mor, de va femtan åur san hu såug du for
hu va gammal å shleten å skral, dåu to du at jamsken å saa: Känn dæ int igjænn n Carl?
|
|
| 10. |
|
Tebaker for du når sommorn va shlut för te hjalpe dom som va klein
men de hänne å, du vårt bödn påu fest, för mång ville si professorn som gäst.
|
|
| 11. |
|
Te læsa du tykkt om redan som barn å bökran vårt bäste vännran du visste
du samle fleire tusn bann å ökt påu kunskapan in i de siste.
|
|
| 12. |
|
Å nu ha mæ samles påu Stokke i dag, för te hedre dett minne å Takk ske du ha
för all de dann bökran at jamtom du ga!
|
|
| 13. |
|
De e nå meir å mæ fikk ette dej, e föredöme i heder å flit
i heimbygdskärlek å enkelheit, du va lerd å kunnu i stort å smått
men meir ändåu, n människovän ta störste mått.
|
|
