Hederspristagaren 1976  –  Anna Magnusson

av Stefan Halvarsson

Artikeln nedan har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning nr 2/1976, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 1997-02-03

Anna Magnusson är född den 30 mars 1896. Hon började deltaga i diverse vävkurser redan omkring 1910, vilket 1913 fortsattes med Jemtslöjds Vävskola. Under 1:a världskriget hjälpte hon till i hushållet hos landshövding Weden. Mycket på grund av detta blev hon för övrigt en av de första i länet som överhuvudtaget fick reda på världskrigets utbrott år 1914. Krigsåren betecknar hon själv som en "jobbig, men samtidigt mycket intressant och lärorik tid". Redan vid denna tidpunkt torde Anna ha varit grundligt insatt i vävningens alla mysterier, men hon lät sig icke nöja härmed, utan var år 1918 ånyo å Vävskolan, och skaffade sig samtidigt rejäla kunskaper i teckning och mönsterbildning genom aftonkurser å Läroverket. Omkring 1920 följde hon så upp detta genom att knoga på hemsljöjden i Växsjö, i vilka trakter hon även höll en del kurser. I Småland stannade hon i ett och ett halvt år. Sedan blev det ytterligare fortbildning i vävning hos Lilly Zickerman i Skåne innan hon 1923 återvände till Jämtland och Kyrkås, där hon alltsedan dess varit verksam.

Detta är några "ytliga" fakta om hennes kunskaper inom väverikonsten, men Anna har emellertid ägnat sig åt åtskilligt annat också. Så var hon under flera år under 1930-talet med om att under dåvarande Landsantikvarien och Storjamten Eric Festin ordna till det nya Länsmuseet. Vidare har hon under flera decennier varit aktivt engagerad i Föreningen Heimbygdas verksamhet, icke minst med det ständigt fortgående arbetet med Jamtli, där hon länge samarbetat med bl a Hanna Rydh. Och ett alldeles speciellt gott öga har hon haft till övers för verksamheten inom de lokala hembygdsföreningarna. Med början omkring 1910 har hon, genom kurser och på andra sätt, varit engagerad i olika hembygdsföreningar inom praktiskt taget hela länet. I allra högsta grad gäller detta om hembygdsföreningen i Kyrkås där hon varit en startmotor och en ständigt pådrivande inspirationskälla. I det sk "Hönshuset", det brandsäkra arkiv hon i slutet av 1960-talet gjorde som tillbyggnad till sitt bostadshus, har hon samlat material om bl a släktforskning, Kyrkås socken, den gamla jämtländska hemslöjden samt vykort och fotografier å personer i släkten. Anna är ännu i hög grad akriv, själv säger hon sig "inte haft tid att bli gammal", och om något ännu inte avslutat eller ens påbörjat projekt kan hon spontant utbrista: "Det får jag ta itu med på äldre dar!"