Varje blaska med självaktning bör låta en person vars vederhäftighet ifrågasätts, låta denne taga del utav ifrågasättandet innan detta publiceras, för att därigenom beredas möjlighet att i samma edition inkomma med genmäle. Visserligen känner jag mig icke ifrågasatt, och Jemtlands Tidning kan ur ingensomhelst synpunkt jämställas med en blaska; varande dock en tidning med hög självaktning - alltså: Visst är det upprörande att naturreservatet saknar framsida; avigsidan torde här med tiden uppenbarligen lända Konungens Befallningshavande till nackdel. Fördelen kan tills vidare vara att Br. Ekerwald är sin sin fulla möjlighet bibehållen att med ett raskt kejsarsnitt lösa Storsvensken från dess navel, eller med en rejäl kniptång befria huvudet från dess spikkropp.

Du nämner att jag skulle ha klassificerat Hoverbergskommittén som "icke-seriös". Detta är helt felaktigt! Mitt uttryckssätt var måhända något inadvertent, varav viss oklarhet kan ha åvägabragts. Genom ditt värdefulla påpekande ges jag emellertid här och nu en gunstig möjlighet till ett definitivt klargörande:

Få - om ens något! - uppdrag inom Jamtamot torde ligga mig varmare om hjärtat än mitt ledamotsskap i denna kommitté. Städse har jag med synnerlig iver tagit del av vad nya tidender i denna sak bringat till min kännedom; beständigt sätter jag ur prioriteringssynpunkt detta arbete - detta kall! - i främsta rummet. Frågans vikt och betydelse torde tvivelsutan icke vara jämförbar ens med en sådan sak som nya stadgar för Jamtamot.... Inser du nu mitt uppsåt? - Att sedan just du och Br. Ol Jonsa blevo de tappre som fingo utstå alla umbäranden, vedermödor och mörkrens ohyggligheter i bergets djup emanerar främst i att kommitténs övriga ledamöter givetvis, inför en sådan vidlyftig expeditions alla fasor, ville sända sina oförvägnaste, modigaste och minst höjd- och djuprädda speleologer. Många inom kommittén (men absolut inte jag själv, det erkännes, ty jag är lite för mörkrädd) torde ha känt sig kallade, men få utvaldes i den hårda konkurrensen. Och vem skulle ha fortsatt det trägna värvet om hela kommittén förolyckats? Riskerna måste som bekant spridas.

På en punkt föreligger f.ö. en nyansskillnad i min uppfattning gentemot din: Ekerwald har studerat berget i 20 år. Må så vara. Men vad är 20 år för ett berg? Jag kan inte inse att hans forskningsresultat så långt skulle vara klent. Tvärtom - det visar bara att kommitten har tiden för sig ännu många givande år, och att dörren till de verkligt stora, häpnadsväckande rönen än så länge endast lämnat en liten, liten springa på glänt, stor nog att släppa igenom blott rudimentära partiklar av kunskapens förklarande ljus....

Som du säger: Kommitten arbetar med kraft!

Stefan Halvarsson