Redan på vikingatiden var jamten känd som
handelsman. Sven Persson är den jakt som med denna tusenåriga tradition
bakom sig ännu bär den levande vidare. Sven Persson kunnighet och
renhårighet i affärer är väl vitsordad och behöver inte
här redogöras för. Det kan bara nämnas de många jamtar
som genom hans initiativförmåga kunnat få sin utkomst i
Jamtland.
Motiveringen ger – ehuru den inte år särdeles vidlyftig
– en god och koncentrerad bild av Sven Persson. Att på några
få rader därutöver beskriva denne för den
stora allmänheten i Jamtland så välkände
man kan vara en grannlaga uppgift. Åtskilligt har redan
skrivits och torde även ha berättats om denna märkliga
man; jag vill får min del tillägga enbart följande
motivering.
Sven Persson föddes den 14 april år 1900. Hans fader,
Per-Olof Persson, var arrendator under prästgården
i Lit, men köpte år 1906 fastigheten Kyrkgatan 68 i
Sta'n, dvs. samma fastighet där nuvarande koopera eller Domus
är beläget. Per-Olof Persson bedrev där åkerirörelse
fram till 1915. Till fastigheten hörde ett åttiotal
stallrum, till största delen avsedda för uppställning
av hästar, r vid bl.a. återkommande handelsmarknader.
I samband med dessa marknader föll det sig naturligt att
affärsbekanta till familjen Persson – till stor del hästhandlare
– kom och bodde hos dem under marknadsdagarna. Det var här
Sven Persson redan som pojke stiftade bekantskap med hästhandlarbranschen,
och säkert torde hans lust för affärsverksamhet
ha väckts. I kombination med hans naturliga fallenhet för
sådan verksamhet torde detta för hans vidkommande ha
utgjort en god grund för hans kommande aktiviteter.
Efter realexamen år 1915 började Sven Persson på
allvar ta itu med häst- och kreaturshandel. Genom tillfälligheternas
spel kom han därvid att i slutet av år 1921, i samband
med förjulsmarknaden i Trondheim, att utföra en transport
av inköpta hästar över de skandinaviska fjällmassiven
på det urgamla sättet, dvs. ridandes och med hästarna
ihopbundna i en lång enkelrad, svans vid grimma. Orsaken
till detta även för dåtiden ovanliga transportsätt
var att en järnvågsstrejk utbröt i Norge under
tiden marknaden pågick. Sven Persson torde antagligen vara
en av de absolut sista nu levande personer i Jamtland som praktiserat
denna transportmetod, åtminstone från Norge.
Av de övriga verksamheter Sven Persson sig åt må
här räcka med att peka bl.a. på bilaffärer
(redan från 1920-talet), köp och försäljning
av skog, spånskivetillverkning i Locke, sågverket
i Gällö samt bryggeribranschen. Som mycket riktigt påpekats
i motiveringen har åtskilliga jamtar fått bärgning
tack vare Sven Persson; härigenom har han i väsentlig
grad bidragit till att många kunnat kvarstanna i Jamtland
i stället för söka sin utkomst på annat håll.
Det är därför med glädje man kan konstatera,
att Jamtamot genom att priset tilldelats Sven Persson nu för
första gången i Hedersprisets historia låtit
detta tillfalla en person utanför den krets av personer,
som i strikt bemärkelse kan benämnas "kulturpersonligheter"
och istället valt att se till den mera påtagliga samhällsnytta
som onekligen föreligger i Sven Perssons fall. Härigenom
har Jamtamot förhoppnings gjort en viktig markering inför
framtida val av Hederspristagare ...
För motiveringen: Bo Oscarsson
Källor: Samtal med Sven Persson, "Hästhandlareminnen"
av Sven O Persson i publikationen Jämten årgång
1982.
