Ett år till handlingarna
Krönika över Jamtamot läsåret 1993-1994
av Stefan Eriksson
|
Inledning
En av ÖH:s mest tyngande uppgifter är skrivandet av krönikan över föregående verksamhetsår. Detta eftersom en krönika är en »historisk framställning i tidsföljd!« [1] vilket ger ÖH en rad problem: För det första förväntas han hålla sig någorlunda till sanningen och för det andra förväntas han följa en tidsaxel. Att dessa problem är något av en gordisk knut förstår var jamt som sett den förvandling en Jamt genomgår från rapp, minnesgod och sund till sjukligt senfärdig och senil genom att ikläddas ÖH-bandet. Genom hjälp av diverse handskrifter har jag kommit fram till att detta skedde under året som var. Året började, fast styrelsen officiellt ej hade tillträtt, med vårt traditionella samarrangemang med vår syster- och tidigare samboförening Härja-Jämt. Middag avåts i stora salen som var proppad med både jamtar och övrig som samtliga njöt av god mat och led av värdelös kaffeunderhållning. Den ende som syntes uppskatta underhållningen var Fogden men då mer på grund av vad den kostade och inte vad den utförde.
Sjalvständuheitsmotet den 2/10
Första Motet gick av stapeln den 2/10 och var ett Sjalvständuheitsmot. Motet gästades bl.a. av en busslast nedresta bröder, däribland Jensen, Oscarsson och Graffen. Under Motet lät ÖH em. Tomas Nirsa donera ett uppstoppat älghuvud, och även om hornuppsättning med ett nödrop överstiger en fjällkos så pryder den personekonomidränerande donationen en hedersplats på Kammar¹n. Vidare lät Fananskaffningskommittén uppvisa ett exemplar införskaffad islandsfana.
Den 23/10 vaknade idrottssektionen till liv och arrangerade 3B, en trippeltävling där delmomenten utgörs av bowling, boule och biljard. Br Fogden visade sig vara utstående genom att vinna samtliga delmoment.
Hammarmotet den 5/11
Höstens andra Mot var Hammarmotet den 5/11. Bröderna lät traditionsenligt tända ett ljus på professor Zetterströms grav. På kvällen gästades bröderna av bolsjeviken, tillika Brodern, Ove Andersson som gav Bröderna inblick i det ryska språkets innersta väsen, det så kallade Matt, samt lät donera en hederlig hammar- och skärarfana. På Motet kan Granskarna äntligen meddela att Fo em. Frändén betalat sitt handlån och att därför 91-92 års styrelse beviljas ansvarsfrihet . Ansvarsfrihet beviljas likaledes 92-93 års styrelse emedan de gjort ett gott arbete med ett gott resultat.
Påföljande helg deltog vi på nationens föreningskväll under temat »Sumo en by i gulmannaland«. Under kvällen hölls en rad matcher i den ädla sporten sumo, en japansk avart av rövkrok. Föga förvånansvärt visades sig ÖH vara lika glänsande som i just rövkroken.
Dagen därpå var det jamtpub och det ända positiva med den var att tempot var värdigt en gode så att ingen av bröderna behövde jobba ihjäl sig.
Julmotet den 4/12
Den 4/12 var det dags för årets Julmot med sedvanligt val av hederspristagare som blev ingen mindre än HP Burman Att sedan ett visst palaver möte frånvaron av ÖH-klubban kunde ej störa julefriden som rådde. Som av en tradition briljerade Br Gv återigen med ett eget iordningställt julbord. Vidare presenterades en julsnaps och Br Staffan Sandler underhöll med anekdoter från tiden runt Exilium. Naturligtvis gick även detta år ett fackeltåg till Gunillaklockan där vi avnjöt brandtal, jamtamotskören och glögg.
Våren inleddes, liksom hösten, med ett samarrangemang. Den 21/1 firande vi tillsammans med JH och HJ fridlysandet av Storsjöodjuret. Med på festen var Artut, en nybildad jamtförening från KTH.
Ärtmotet den 11/2
Ärtmotet som hölls den 11/2 blev vårens första Mot. Här gjorde ÖH-klubban nypremiär efter den kortare tid som förflutit sedan försvinnandet. Motet gästades av den inte helt okände Br Tomas Nirsa som orerade om sin islandsresa där gästerna bjöds på valslakt och styggsuping med mera. Vidare avgick Br Red Lennart Nilsson enär nationen krävde så mycket tid att något majnummer ej kunde utlovas, och istället valdes Br Johan A Larsson till ny redaktör.
Vårens föreningskväll deltog Jamtamot i under det i laga tågordning och inom härvarande förrättningslokal helt dominerande temat »Hedebyborna« från en TV-serie där Br Hövdingen hade en av de bärande rollerna. Kvällen innehöll mycken lättgrogg och ett äkta svenskt smörgåsbord.
Prismotet den 19/3
Att Stj HP Burman tilldelats Jamtamots Hederspris 1994 kan knappast undgått någon. Priset delades ut vid Prismotet den 19/3. Anledningen till att HP fick priset var bland annat att HP populariserat jamskan bland framför allt ungdomen i Jamtland. Priset utgjordes av, förutom sedvanligt diplom, en kopia av Storsjöodjursaxen förfärdigad av KG Lindblad i Rätansböle. Br Stj HP, för kvällen svårt blesserad i ena foten, underhöll naturligtvis med mycken musik bland annat i en duett med Karl Ersa på munspel. Motet bjöd för övrigt på en presentation av en ny fond eller rättare sagt nya statuter till den avvecklade Torpfonden som sedan ett tag benämnts Dispositionsfonden.
Valmotet den 22/4
Nästkommande Mot var Valmot och påbörjades den 22/4. Trots ett hårt arbete av valberedningen saknades någon kandidat till ÖH varför detta val måste bordlägga till Sommarmotet. Trots, eller kanske tack vare, avsaknaden av en »kapten på skeppet« visade många yngre jamtar intresse för styrelseskapet och inte mindre än sex av posterna tillsattes av yngre jamtar. Att bröder Nirsa Tomas och Johan är jamtamots ständiga donatorer demonstrerades återigen när de till kammaren lät donera en Handölskamin.
Valborg var som alltid Valborg och Jamtpuben hölls som vanligt. Vädrets makter var med oss vilket gjorde Orvars krog till en osedvanligt populär lokalitet.
Var vår släpps bröderna, liksom hingstarna på Wången, ut i sommarhagen. Med sig har de oftast några jamtstårser, så även i år där vårutflykten med HJ gick till Hammarskog. En lyckad tillställning där det grillades, spelades brännboll, inspekterades älgtorn och hyvlades tjälskott med ansikte (se JT nr. 1/94, s. 23! / Red:s anm.).
Med nyhyvlat ansikte infann jag mig på nationens städdag för att med bröder feja nationen inför vårbalen. Tillsammans med en annan herrförening hade vi i uppgift att iordningställa stora salen. Undertecknad, numer benämnd Överhängare, och Birkarlarnas ordförande Storkandelabern tog på sig att polera upp ena kronan till en aldrig tidigare skådad glans. Under detta intensiva gnidande råkar kronan oförhappandes beskriva en enkel mollbergare i pik med dubbel skruv, kopierande den svenska kronans fria flytande föll den fritt för att sluta i ekparketten i något som kan liknas vid den svenska statsfinansen. Devalveringen av Norrlands kronor var ett faktum.
Sommarmotet den 28/5
Som för att finansiera en takkrona Sommarmotet förlagt till bland annat Solvalla. Så var icke fallet. I var jamt bor en hästkarl och en spelare, ett tillfälle att kombinera dessa sysslor får ej försättas. Redan fyra på morgonen anlände Br Fogden till »Valla« för att övervaka de första värmningarna. Med dessa förutsättningar var det inte underligt att Br Gillevärden lyckades pricka in en tjugooddsare. Detta imponerade så till den milda grad på bröderna att de senare under kvällen lät välja Br Gv, Daniel Markstedt, till nästkommande verksamhetsårs Överhövding.
Heimmotet den 16/7
Härpå infann sig den riktiga sommaren och jag kunde avbryta min fem år långa exil i Upsala och åter slå ner bopålen i Jamtlands rika mylla där som sig bör var sommar hålls ett Heimmot. Årets Heimmot hölls överraskande nog för många jamtar den 16:e juli, något som berodde på Yrangruppens oförmåga att i tid informera presidiet om Yrandatum. Datumet till trots slöt ett större antal bröder upp och fick ett gastkramande Mot i Borgvattnet med omnejd.
Mot utgick som vanligt från Wargen och efter upphämtande av Fogde med pilsner bar det av mot Ravundsgränsen. Första längre stoppet blev vid Stuguns nya kyrka med bland annat Per Martin Hambergs grav. Härpå besågs Stuguns gamla och tillika bögrosa kyrka där bröderna lät sätta hundhedningen Tomas Nirsa i stocken.
Skyttmons värdshus var nästa stopp där lunch förtärdes, hus besiktigades och några råttliknande varelsers juckstuga betittades. Vid detta värdshus intogs senare även kvällsvarden. Skyttmon innehöll även en prima ramsåg samt en likvagn.
Därnäst bar det av till Borgvattnet och ännu en kyrka där ortens egen gud Brännholm anslöt. Efter en predikan om himmelriket (Borgvattnet) och Guds (sina) gärningar lät han öppna sin butik och klådde oss på päningan. Årets kalkugn visade sig var ett halvstup benämnd Killingarresten.
Prästgården intogs och med det inföll ett ivrigt kommittétillsättande. Bland annat inrättades en Kommittéinaktiveringskommitté som genast började motarbeta sig själv genom att kräva delbetänkanden från kommittéer. Vidare inrättades en kommitté för utredandet av om beslut skola kontrasigneras medels en tutning om sådana fattas under färd med motorfordon under Heimmotet, som lät genomföra diverse fältstudier samt kom med rikliga delbetänkanden.
Morgon kom och med den frukost och medaljutdelning enär Tomas Nirsa lyckats förfärdiga en dusk artiklar. Borgvattnet lämnades och för att bevisa att ett Mot inte rubbar magsyrebalansen gick hemfärden efter en berg- och dalliknande väg till ett fågelmuseum som troligen låg i Överammer. Färden därifrån gick utan större missöden, förutom att Br Jensen lyckades köra vilse i Lillsjöhögen, och väl tillbaka på Wargens parkering kunde jag avsluta Heimmotet och därmed verksamhetsåret.
Fotnot
| [1] | Georg Adlersparre, Svenska Akademiens ordlista, 11:e uppl., 7:e tryckn., s. 299. |