» B I L D E R «

Bröder!

Traditionens makt inom Jamtamot ter sig outsinlig! Man kan gå hur långt tillbaka som helst i föreningens annaler; städse finner man detsamma, nämligen att sången, musiken och det spontana framförandet hållits högt i kurs. Årets första mot, vilket ägde rum i det gamla nationshusets f.d. Radiorum, således i Inre Läs, fredagen den 8 februari 2008, utgjorde inget undantag. Här hade, till en genom Vedkommittén åstadkommen, i den Stenholmska spisen muntert sprakande brasa med ty följande rökutveckling ā la Lützen, framåt aftonen församlats en försvarlig hop bröder, i akt och mening att avhålla mot.

Men låt oss inte gå händelserna i förväg. Redan samma dags eftermiddag upptogs ånyo en sedan en tid (1985 eller däromkring) avsomnad vana, nämligen att äntra nationens tak och där upphissa en i sammanhanget lämplig fana. Tidigare förrättningar i den vägen avsåg hissning av Jamtamots stora luvfana, ilsket röd, vilket kommit goda stadsborgare i Upsala akademi- och lärdomsstad att ställa sig frågan om en revolution vore i antågande å nationen, därsammastädes föranledande nationsledningen att för dylika åtgärder sätta stopp; dock, nu lyckades Jamtamot ånyo å nationstaksflaggstången med ett upphissningsprojekt, låt vara inte luvan, men republikflaggan.

Ävenså föregicks motet av sedvanliga receptionsmysterier å Kammarn, varest fem gålbeiningar infunno sig, enkannerligen: Lukas Ljungdahl från Mattmar, Anders Solberger från Solberg (Brunflo, om man så föredrar), Mikael Jonsson, född i Stan, bosatt i Piteå och Krokom, Jonas Domeij från Örnsköldsvik, samt Johan Bengtsson från Texas, i Stans ytterkant. Mysterierna avlöpte väl.

Åter till motet. När den värsta dimridån lagt sig och ÖH efter visst slit lyckats öppna förhandlingarna ävensom få kallelseförfarandet godkänt, visade det sig bli näranog ett dacapo å fjolårets Valmot, så till vida att Jonas Andersson, ävensom broder Ammer kallad, avgick som Skrivare, tillfälligtvis ersatt i bl.a. den rollen av den å motet närvarande och till t.f 7-man utsedde Storjamten Lennart Nyman; valdes därefter broder Irén till ny Skrivare, vilket i sin tur medförde att nämnde Irén avsade sig rollen som Gillevärd Secundus; å sistnämnda befattning befanns ett fyllnadsval erforderligt, varvid Nyllet utsågs, men eftersom han samtidigt passade på att avgå som Redaktör, valdes till ny sådan broder Anders Viktorsson, dock först efter försäkran att utgivningen av en JT med oomkullrunkelig säkerhet vore att emotse.

Ytterligare val att notera: Gamlest: Storjamten Nyman; Tyngst: högst densamme. Defekt i Fakultetsstyrelsen för Jamska och Härjeådalska: ja, vem, om inte den händelsevis utevarande broder fjällmannen Blåtand, alias Ando Andersson från Långsådalen. Det rörde sig i hans fall rentav om ett omval.

Bland noterbara inslag i övrigt under förhandlingarna kan nämnas att en Skumåminnelsekommitté, bestående av bröderna Alsing, Ammer och Hövdingen Hansa, tillsattes, allt till hedrande av framlidne broder Mattias Marsh. Vidare förekom givetvis donationer: broder Jon Nyström skänkte en visa från Bodsjö (oklart å vilket medium), broder Gillevärden Primus Janos Nagy en ungersk flagga, och broder Hövdingen Hansa ett dryckesglas av märket TILL.

Emellertid var motets största programinslag och tema i fråga om andlig spis (som framgår av rubriken och ingressen) att musik skulle framföras. Efter att broder ÖH genom manipulativa åtgärder utsett sig själv till ensam domare och tävlingskommitté, utan appell, klagjordes att det handlade om en tävling, och att sedermera pristagare skulle koras. Sålunda framfördes en Jamtmedeldistansblandning, med deltagande a capella av bröderna Allsång (förlåt: Alsing) och Ammer; bröderna "A&A" alltså, Jamtland Blos av Alsing, Jonas Domeij på munspel och undertecknad; Lådiksvalsen (av Pekkås Gustav) å klarinett av broder Olof Edler; Ett stycke saxofonisk framställning av Munskänken Höglund (stycket Axel m.m.) Incestvisan med bröderna Lekaren och Ammer, samt Locknevisan av broder Lekaren Håkansson, allt dymedelst ljuvliga ovationer särdeles uppskattat. Bröderna A&A drog också med schwung ett da capo på det vid Helgamässmotet 2007 premiärframförda Sångbokspotpurriet.

Den lekamliga spisen fick också sitt. Efter förrätt med något slags "bäta" intogs närande, god, och framförallt fläskrik ärtvälling, utan några via Luguberhetskommittén i vart fall synliga extraordinära färgtillsatser. Sjävfallet fick omsider föreningens numera ständige Flambeur, broder Grossmeistern PM, i sinom tid sitt givna tillfälle att sätta eld på pannkakorna, detta med viss assistans av broder Ammer. Det hela avlöpte lyckligt. Som grädde på moset demonstrerade under stort bifall nämnde PM avslutningsvis, till slisket, hurusom brylå skulle tillredas; att därvid reminiscenser av smält plast från silen råkade neddroppa i anrättningen torde enbart ha förhöjt dess näringsvärde.

I övrigt förevor tombolalotteridragning innehållande vinster av högvinstkaraktär, allsköns intensiva debatter, och i sinom tid Nachspiel å Kammarn, alltunder sedvanligt buller och tumult med framförande av en och annan Brännholm. Rövkroken lär ha vunnits av ÖH i osedvanligt glänsande stil.

Ja, alla gamla goda tecken håller sig, med välkommet återupptagande av upphissningsprojekt å nationens flaggstång, en myckenhet sång och musik, och inte minst sedvanliga förfaranden i samband med ärtvällingen. Men hur gick det egentligen med pristävlingen? Kommer svaret å instundande Prismot?

C'est tout
En Halvar (å fleir)