Därefter embarkerades ånyo bussen, för färd till Torvalla, varest vidtog stekning av wurst, intagande av dryck, och åter en skogsvandring, nu till beskådande av allsköns konstskulpturala, i naturen utplacerade verk.

Ovan angivna bygdegård i Torvalla by blev alltså nästa, och för resten av motet varaktiga anhalt. I sedvanlig ordning utrullades liggunderlag och sovpåsar av allehanda beskaffenhet inför stundande dormitorieslafande, och påbörjades så smått i köksregionerna iordningställandet av kommande gastrostofiliska fröjder.

Men innan dess timade följande intermezzo: som aftonen var ljuvligt ljum efter den solhett behagliga dagen, avtågade ett antal bröder – bland dem selbstverstädlich bröderna Alsingen och Viktorsson – ned till sjön (vill säja Storsjöns Brunflovik) för att bada. Avsikten torde ha fullföljts. Vid återkomsten från sagda förrättning begapades, inte utan förundran, senast angivna bröders reentré – särdeles som de voro iförda slätt inte mer, och heller inte mindre, än enbart varsin jamtluva – av i vart fall en medelålders parant madame från sin förträffliga utkiksplats å en gamla E75:an intilliggande busskur; måhända handlade det rentav om ett visst intresse från hennes sida att så oförmodat få tillfälle att ta dessa bildsköna ynglingar i relativt närskådande?

Förhandlingar kom dock igång; protokoll upplästes; broder Alsing försvann i vanlig ordning ut i en dimmig periferi; en Alsingletningsåterfinningskommitté såg dagens ljus (oklart vem eller vilka); skaffning med köttbullar, lyngbera, sås, och slisk på maränger intogs, och som Nachspielsexa smörgåsar. Alltunder tilltagande glam, röststark sång och stigande munterhet avhandlades mångahanda ting, varunder övliga val – Gamlest: Storjamten Blåtand; Tyngst: densamme; Yngst: broder Gillevärden Primus Etay Lechner – ägde rum, och inträffade bl.a. att broder Mårten Oscarsson fick sig en ordentlig verbal skrapa för tilltaget att iskruda sig Oscarsson seniors Storjamtluva, att nämnde Gillevärd Primus såg motet på en stärkande dryck för att fira såväl sin egen 25- som Blåtands 70-årsdag, och att, som sig bör, lotteriprångel ägde rum, varvid vid den följande gastkramande dragningen lyckliggjordes ett antal bröder med gedigna högvinster.

Vidare lär rövkrok ha avstapelgått, med broder ÖH som segrare i sedvanligt glänsande stil; därtill en turnering i snusdosdragning (med oklar utgång). Det påstås t.o.m. att ett antal bröder framåt natten ånyo i all nakenhet ska ha kutat ned till sjön för ta sig en simtur; härom saknar dock krönikören närmare information, emedan han då redan saligen fällt ihop sina trötta klövar.

Påföljande dag reveljerades bröderna vid tiotiden f.m. av ett intensivt hanterande å orgelklaviatur av broder ÖH emeritus, tillika nuvarande broder Redaktören Jonas Andersson. Frukost med varma smörgåsar intogs, avstädning av lokalerna skedde – sedermera godkänd av en ankommande bygdegårdsfunktionär – och anträddes med gårdagens buss återfärd in till stan, varest motet, någon gång under eftermiddagen, avslutades.

Sammanfattningsvis: motet var ur geografisk synpunkt inte särdeles vidlyftigt, men vad gör det? En del var välbekant för somliga, annat var nytt; alltid stupar man på någon tidigare obeskådad sevärdhet, någon ny soptipp, ny och formidabel asfaltyta, någon ny håggkåbbe, kalkugn eller varför inte suptall; efter vanligheten var motet trivsamt, gemytligt och roande, vartill bröderna samfällt bidrog.

Man ser redan fram mot nästa års motsvarande begivenhet!

C’est tout
En "Halvar" ma fleir