Lycksalighetens Ö I Jamtamots första protokollsbok, Novembermotet 1920 står att läsa: Motet avslutades vederbörligen på Lycksalighetens Ö där akrobatik, sång och spejaretjänst utövades. I formuleringen vederbörligen kan man se att det redan 1920 var tradition att avsluta Moten på Ön. När Norrlands nation allt kraftfullare, under 1990-talet, började kräva att Jamtamot skulle lämna Kammarn mitt i sina nattliga Nachspiel, så uppkom tanken att man skulle återgå till de Jamtska förfädernas sed. Efter några provlandstigningar på de bägge tillgängliga öarna tillsattes en Ö-kommitté 1995, och den lämnade sitt slutbetänkande 1996. Dessförinnan hade dock bröderna nämligen felaktigt antagit att ön i Svandammen var den rätta Lycksalighetens Ö. I slutförslaget från Jamtamots "Ö-kommitté", publicerat i JT nr 1/1997, kan man läsa: Ön i Svandammen skall kallas "Salighetens Ö" och besöks förslagsvis när isen ligger. Den ger en större naturupplevelse och de branta (och ofta hala) kanterna ger ett riskmoment vid expeditionen. Den egentliga "Lycksalighetens Ö", i Stadsparken nära Svettis, kan utan problem besökas när det är isfritt. Den är mera lämpad för organiserad smakning och därför bör detta syfte mera fullföljas därstädes. Speciellt är den lämplig att besöka när lövträden innehåller löv, enär den då är skyddad mot insyn. En Spejare, en Sångare och en Akrobat bör väljas vid besöket. Länkar Folksagan om Lycksalighetens Ö P.D.A. Atterboms sagospel  Lycksalighetens Ö