Jamtar gjorde vikingafärder

av Bo Oscarsson

Denna artikel har tidigare publicerats i Jamtlands Tidning 1994:2–1995:1, sid. 12, utgiven av Jamtamot i Uppsala. Artikeln får kopieras för privat läsning och icke-vinstbringande spridning inom den egna kamratkretsen (ett av syftena med att lägga ut artikeln), men får ej utan författarens medgivande genomgå allmän spridning via andra media än Jamtamots hemsida, oavsett om spridningen är vinstbringande eller ej. Senaste uppdatering: 1997-10-08

I Jamtland förekommer vikingskepp överraskande många gånger i bildkonsten. På samtliga bonader från vikingatiden och medeltiden har vi dem avbildade.

Överhogdalsbonaden innehöll ursprungligen två bonader med olika vävteknik. Men båda har ändå avbildade vikingaskepp. Bonaderna innehåller fyra, eller möjligen fem vikingaskepp. Bonaden från Kyrkås har också ett vikingaskepp avbildat, eller egentligen två om man räknar det skepp som återges som spegling i vattnet. Sammanlagt finns det sex eller sju olika vikingaskepp avbildade på de jamtska bonaderna. Ja, nu invänder någon vän av ordning att Överhogdalstapeten är herjeådalsk. Kan så vara, men bonaden är c:a 400 år äldre än kyrkan i Överhogdal och har följaktligen kommit dit senare, från annat håll. Troligen har den kommit från en gammal, centralt belägen kyrka. För övrigt vet vi inte heller när bonaden kom till Överhogdal. Som ett jämförande exempel kan tas Handöls kapell, byggt omkring år 1800. Altarskåpet där är cirka 400 år äldre än kapellet och kommer från Frösö kyrka.

Järnskepp

Utöver de vävda bilderna av vikingaskeppen har vi också smidda vikingaskepp av järn. De är egentligen ljusstakar som är smidda som skepp, och de kallas skeppsljusstakar. De är de mest typiska medeltida smidesföremålen i det jamtska kyrkorna. Skeppsljusstaken fanns i ett eller två exemplar i varje medeltida kyrka i Jamtland. Utanför Jamtland är de så gott som okända. En skeppsljusstake finns i Tröndelagen, förmodligen gjord i Jamtland. En annan, mer båtliknande, ljusstake finns från Luster i Sogn, Norge.

Vi har litterära belägg från de isländska sagorna att jamtarna ägde vikingaskepp och var ute på handelsfärder. [1] En del jamtar deltog också i vikingatåg, och en del var själva ute på härtåg, berättas det i Droplaugarsagan. När vintern kom drog de upp sina vikingaskepp på stranden av Trondheimsfjorden och klövjade hem sitt byte från sommarens färder. Även kvinnor från främmande land fanns ibland med i bytet, berättas det i Droplaugarsagan. Arneid hette en av kvinnorna och hon berättade:

Min far hette Åsbjörn Skjerblesa. Han härskade över Söderöarna (Hebriderna) och var jarl där efter Tryggves fall. Så kom Vedorm (jarl i Jamtland) dit i härnadståg med alla sina bröder på 18 skepp. De kom om natten till min fars gård, satte eld på den och brände honom inne med alla män som var där, men kvinnorna fick gå ut. Sedan tog de med sig min mor och mig hit till Jamtland. Min mor hette Sigrid. De andra kvinnorna sålde de som trälar. Nu är Guttorm (jamt) hövding över öarna.

Många är de isländska källor som berättar om kontakten med Norge och den släktskap vi har där. Med tanke på det är det ju inte så konstigt att vikingaskeppen hade en framskjuten placering i den gamla, jamtska bildkonsten.

Referenser

[1] Olav Tryggvassons saga  (Online Medieval and Classical Library at Berkeley Digital Library SunSITE)

[2] Bo Oscarsson, Laxdalasagan. Kopplingen mellan Island och Jamtland, Jamtamots www-sidor 1997.
[3] Vikingaskepp på Storsjön, Vikingaskeppet Hrafn!  (Vikingaföreningen Österhus vänner)