* * Julmot 2006 * * Julmotet den 2 december i Gamla salen
Åter har ett kalenderårs motverksamhet förrunnit, och wieder einmal har
höstterminens stora höjdpunkt, Julmotet, ägt rum å Norrlands nations gamla hus,
i dess ärevördiga Stora sal, som sig bör med deltagande av ett försvarligt antal
duskar bröder, bland vilka speciellt för i år kan nämnas de klarsynta sextiotalsbröderna
Staffan Sandler, Urban Leijon och Nisse Bergvall.
Som sig bör och under gemytligt mängtande intogs närande heitvasskask.
Redan efter ÖH:s med ett vidunderligt handlag gjorda klubbfästande av detta
det 530:e protokollförda motets öppnande, och sålunda förhandlingarnas inledande,
framkom, under diskussionerna under punkten 2: kallelseförfarandet, att genom
den relativt nyinvalde broder Robert Hanssons energi "Bralsia" å Jamtamotsheimsia
numera åter med en delvis omskapad läggut fungerar fullt tillfredsställande.
Sagde broder Hanssons insats vederfors härför en motets tacksamma eloge.
Protokollets föredragning föranledde, i och för sig inte sensationellt, diverse
kommentarer, men befanns vara av fullgod karaktär, föranledande även en eloge
till skrivarprestationen.
Lugubra nyheter framfördes av ÖH genom meddelandet att samma afton
Jämtland-Härjedalens Länsförening vid Norrlands nation avhölle ett möte
i akt och mening att som det föreföll ämna nedlägga sin verksamhet,
och därmed sagda förening. Från Jamtamots sida deltoge som observatörer
krokomsbröderna Heed och "Marjasin" för att hålla sig underkunniga om vad
som komme att avhandlas. I anledning härav tog Storjamten Staffan Sandler
(för aftonen utsedd till t.f. Redaktör) till orda, höll en längre ingående och särdeles
intressant retrospektion angående "nationshusdebatten" under sent 1960-tal
och synnerligast JH Länsförenings historia, inte minst om Frihetsgasquerna,
vilken föredragning rönte motets stora uppskattning. Motet beslöt tillsätta
en Länsföreningskontaktkommitté, med Sandler som sammankallande, och med
bröderna Marsh och ÖH Alsing som övriga ledamöter.
En annan nedläggning, i sig inte lika dramatisk (enär ersättning stode att
frambringa) var Lekaren Ole Nilssons skriftliga resignation av sitt ämbete,
detta på grund av utlandstjänstgöring. Att särskilt notera är att han i samband
härmed förklarade sig efterskänka sin till fyrsiffrigt belopp uppgående fordran
å Jamtamot efter 2005 års Heimmot, därmed sällande sig till donatorernas
illustra skara (varom mer nedan). Alltnog, ett fyllnadsval vidtog: efter en hisnande
rösträkning, under ledning av ständige rösträknaren för kvällen tillika
t.f. 7-mannen Nisse Bergvall, med biträde av t.f. rösträknaren, ÖH emeritus
Magnus Norberg, och med tillhjälp av Spegeln, Fjällmannen Blåtand, valdes till
ny Lekare för resterande verksamhetsår Olof Edler från Frösön.
Självfallet förevor val av Hederspristagare för Jamtamots jubileumsår 2007.
Även här var rösträknartrion i livlig verksamhet; för något av ovanlighets skull
försiggick förrättningen utan större administrativa och författnings- eller
statuttolkningsmässiga longörkomplikationer, omsider resulterande i att en
klar vinnare kunde utses, nämligen Paul Jenssen från Yttergärde i Oviken,
vilken belönas för inte minst sina utomordentliga insatser i och för Pilgrimsledens
från gränsen mot Medelpad via bl.a. Hackås, Oviken, Bilsåsen, Storsjö och Ljungdalen
sträckning in i Norge återupprättande.
Övriga val att nämna är Storjamten Urban Leijon som Gamlest, tillika Fanbärare,
Stasi som Ringare och broder Marcus Persson som t.f. Anstångsbögl. Vidare utsågs
broder Digre till Tyngst, men här visade sig omsider en t.f. dito behöva väljas; det
blev Etcetera Nilsson. Till Fakultetsstyrelsen för jamska och härjeådalska valdes
undertecknad till posten som Dekanusperfekt. Förglömmas bör heller inte att ordinarie
Redaktören Mårten Oscarsson i sin frånvaro noterades för äran att hela det kommande
året stå för utmärkelsen Velourjamt.
Omsider vidtog fackeltåg från nationen under Leijons förnämliga förande av
Jamtamots fana, och med framförande av taktfasta marschkompositioner, via ett
lämpligt urval av Uppsala stads gator upp till slottet och
Gunillaklockan.
Som årstiden visade sig vara osedvanligt ljummen, med ett flertal plusgrader och i
total avsaknad av snö och is och heller inte med några regnstänk försiggick
spatserandet särdeles smärtfritt. Framkomna hälsades deltagarna, numera för
tredje året i följd och således högst traditionsenligt, välkomna upp på klockstapelbacken
av broder HP Burman, vilken dit färdats medelst drosk-kusk.
Denna gång anlände processionen i mycket god tid före nioslaget, varför utan större
jäkt ett flertal programpunkter medhanns. Sålunda, under intagande av rykande varm och
stärkande glögg, framförde Jamtkören de klassiska slagnumren vid Julmoten;
Till Jamtaland vill jag fara och Dåne liksom åskan bröder!.
Kören var för kvällen förstärkt av två frivilliga, mycket glöggsugna tenorer, ävensom
kända Birkarlar och CV-ister på nationen: Peder Lidström, Moskosel, och Anders Förare,
Skellefteå. Den sistnämnde fick som OD-ist även hedern av att dirigera kören.
Den absoluta höjdpunkten var emellertid i sammanhanget att Jamtkören med P-G Norman
och Per Hårstam som försångare hade nöjet att framföra Jul Heeim. Notabelt är
att sist nämnda båda bröder, så när som på en dag för exakt 30 år sedan, hade sitt
uruppförande på
Julmotet 1976 av den av dem författade texten till Bing Crosbys
välkända original på angelsaxiska om en "vit jul".
Framförandena rönte synnerlig uppskattning, och än större ovationer följde å
Pilgrimstadsbrodern Jacob Bolins intensivt medryckande Brandtal, varunder han läste lusen
av det mesta, inte minst de särdeles illfundiga, ominöst rupulenta planerna på en
sammanslagning av Jämtlands län med en intilliggande bottenhavskustregion.
Klockstapelvistelsen avrundades med att Ringaren och t.f. Anstångsbögln framgångsrikt
bringade klockkläppen att komma malmljudande dån åstad.
Efter ett odramatiskt återtåg till nationen vidtog inmundigande av julbord. Årets upplaga
utgjordes av sex sorters sill, skinka, Janssons frestelse, ägghalvor, pastejer, ostar, julkorv,
tvenne tillredningar av lax, köttbullar, revbensspjäll, prinskorv, mjukbröd och tunnbröd;
omsider åtat ris à Malta med saftsås och till kaffet ömse prima slisk såsom segknäck
och löschokladtryffel; dock förevor ej grisfötter, vilka denna gång visat sig vara särdeles
svåröverkomliga i livsmedelsbutikerna. Bakom hela den gedigna anrättningen stod i synnerhet
Gillevärden Primus, Erik Hammarström, med viss assistans av ÖH emeritus Norberg och
Munskänken Nyllet. För denna insats förtjänar enkannerligen Gillevärden primus
en stor eloge!
Under middagen genomförde nyvalde Lekaren Edler med stor bravur nu med tillhjälp av
Lekarbjällran, vars kläpp lyckligen reparerats allehanda stämningshöjande allsångsaktiviteter.
Till det goda humöret bidrog även broder Handöl, Stefan Jonsson, vilken tvärt åtog sig
att som enmanskommitté inom snar framtid till motet åstadkomma en ny anstångsbögl
i stället för det sedan länge försvunna redskapet.
Visit avlades å motet, numera traditionellt sedan många år, av Lucia, åtföljd av en kvinnostark
delegation om inemot en dubbeldusk fagra Härjajämtskor, framförande välljudande luciasånger.
Som en surpris i sammanhanget passade därvid en ledamot av
Samfundet Storsjöodjurets Vänner
(SSV) händelsevis undertecknad på att till Härja-Jämt överlämna SSV:s diplom för år 2006,
detta på grund av de insatser Härja-Jämt under året gjort för att göra allmänheten uppmärksammad
på Storsjöodjurets fortsatta behov av skydd.
Ett par gålbeiningar invaldes också: Olov Oscarsson från Aspås och Martin Eliasson från Sveg,
den först nämnde efter att ha redogjort för Aspås gamla kyrka, och den senare efter en
föredragning om stadsdelen Jerusalem i Sveg.
Som sagt, ytterligare donationer förekom. Gästen Håkan Eriksson, tillika 1Q emeritus å
Norrlands nation och Angerman, delgav motet en matsupsvisa; broder Jonas Andersson skänkte en
slipsnål med texten "Jämtfrakt", och broder Robert Hansson donerade en näverplunta.
Avslutningsvis företogs tombolalotteridragning med ett antal högvinster från varierande
nummerserier, auktion genom broder Stasi av ett antal klassiska Öhrnellteckningar, Nachspiel
på kammarn med en och annan Brännholmare, och snusdosdragning å nationens gamla
Studentvåning, men synbarligen ingen rövkrok. Däremot kunde ett i Stora salen placerat piano
åses och åhöras trakterat som i gamla tider i bästa Hammerspielstil av den odödlige brodern
HP Burman; och har inte motet slutat än, så kanske han alltjämt sitter kvar där och spelar.
C'est tout |